Video: Sofi och Federico ger flyktingbarn tak över huvudet
Många av dem kommer från El Salvador. De reser genom Guatemala fram till gränsen mellan Mexiko och USA. Alla är papperslösa och många har alldeles nyss blivit tonåringar. På vägen har de ofta utsatts för olika sorters våld. – Det är svårt att fatta det extrema våldet i barnens hemländer, säger Sofi Koivula som arbetar för att hjälpa barnen när de nått Los Angeles.
De flyr från gängvåld och fattigdom i Sydamerika och stannar i Los Angeles, men alla kommer inte ens fram. De som har tur hittar till Casa Libre, pojkhemmet som kan bli en start på något nytt. Hemmet som finns i Los Angeles tar emot hemlösa pojkar och hjälper dem med att få uppehållstillstånd och komma på rätt köl med skolan så att de senare kan börja fungera i det amerikanska samhället.
Pojkhemmet hålls i gång tack vare Federico Bustamante och finländska Sofi Koivula.
– Vi hjälper pojkarna med att hitta pro bono-jurister, med läxorna, med läkarvård och med att få psykiatrisk vård. Nästan alla lider av posttraumatiskt stressyndrom. Och naturligtvis hjälper vi med all byråkrati, säger Federico.
Tre personer är anställda på Casa Libre. De har hjälp av två volontärer, och huset finansieras till 60 procent genom statliga bidrag.
– Resten samlar vi ihop genom att ordna olika evenemang och välgörenhetsjippon, säger Federico.
Just nu bor sju pojkar på Casa Libre, men kön är lång. Att hitta resurser för att hålla i gång huset är en ständig utmaning. En eller två gånger i veckan åker Federico och Sofi till Matbanken, en ideell organisation som tar emot matdonationer från snabbköp och delar ut eller säljer den billigt till välgörenhetsorganisationer.
Alla inte från Mexiko
– En vanlig missuppfattning folk har är att alla latinos i Los Angeles är mexikanare, men så är det naturligtvis inte. Många kommer till exempel från vad som kallas norra triangeln: El Salvador, Guatemala och Honduras, säger Federico.
Han talar om länder som har en historia av inbördeskrig, fattigdom och gängvåld.
– Just nu är Honduras och El Salvador krigszoner. Det är svårt att fatta det extrema våld som utspelar sig där. El Salvador har till exempel högsta antalet barnmord i hela världen. Nyligen blev en av pojkarnas bröder deporterad och mördad, säger Sofi.
Just på grund av oron i dessa länder kommer allt fler flyktingar till USA därifrån. Fram till för ett drygt år sedan var frakttågen som löper genom hela Mexiko ett av de vanligaste sätten för immigranter från Centralamerika att ta sig till gränsen. De satt på taken, klängde längs sidorna eller stod mellan vagnarna.
Det var gratis, men farligt. Frakttågen kallas kollektivt för La Bestia, besten som äter upp armar och ben, slänger av och inte sällan dödar sina byten. Sedan juli 2014 kommer allt färre immigranter med just La Bestia.
Efter rapporter om att fler än 50 000 minderåriga, utan sina föräldrar, mellan oktober 2013 och juni 2014 flytt över gränsen tvingades de mexikanska myndigheterna att skärpa kontrollerna. Detta på grund av påtryckningar från USA. Nu för tiden väljer ungdomarna ännu farligare vägar.
– Det som oroar mig är att allt fler flickor är på flykt och att ungdomsmottagningarna här ännu inte anpassats efter det. Historiskt sett har det nästan bara kommit ensamma pojkar över gränsen. Casa Libre har till exempel bara licens att ta emot pojkar. Vi kan försöka hjälpa flickorna, men de kan inte bo här. Ett annat problem är att det inte finns utbildad personal att ta hand om flickorna. Som tur är har vi Sofi. En ung kvinna som blivit våldtagen talar förmodligen mycket hellre om det med en kvinna än med mig, säger Federico.
Vill skapa sämja
Medan vi sitter och talar i trädgården utanför Casa Libre vinkar och hälsar Federico på de flesta som promenerar förbi. Han förklarar att han vill skapa grannsämja i området och samtidigt visa pojkarna att man ska behandla alla människor med respekt. Att prata med förbipasserande är också ett sätt att sprida ordet om att det finns ett ställe som Casa Libre. Många av de ungdomar som kommer till Los Angeles har ingenstans att bo eller så delar de små lägenheter med tre fyra familjer. De har sällan något kontaktnät.
– Många av dem talar spanska som andra språk och har lokala dialekter som modersmål. Det gör det ännu svårare för dem att klara sig i USA. Förutom engelska måste de också ofta först lära sig eller förbättra sin spanska, säger Sofi.
Många av ungdomarna kommer från Centralamerika till Los Angeles för att fly undan gängvåldet i sina hemländer, men landar ändå i ett gäng i Los Angeles.
– Precis som vem som helst vill de vara en del av ett sammanhang och då blir det gängen i brist på bättre. Det är ändå viktigt att komma ihåg att de är barn och ungdomar. De är inte onda, de har bara hamnat fel, säger Federico.
– De är barn och de har rätt till skola och framtidsdrömmar på precis samma sätt som alla andra barn i världen, säger Sofi.
Nolltolerans
Federico och Sofi utgör en slags surrogatfamilj för pojkarna, de går på föräldradagar i skolorna och försöker vara närvarande vuxna. Det råder stränga regler på hemmet, till exempel nolltolerans för våld, droger och alkohol. Federico säger att Casa Libre ställer höga krav på de boende.
Alla är inte redo för det utan måste omplaceras i mindre strikta program. Ofta kommer de tillbaka till Casa Libre efter en tid, då de mognat och är redo att leva upp till de förväntningar som ställs på dem.
– När vi började jobba här för fem år sedan var målsättningen tyvärr inte lika hög för pojkarna. Men vi hjälper pojkarna att hitta sin egen passion, studera vidare på college och hitta ett yrke som intresserar dem, säger Sofi.
Varje torsdag ordnar Federico och Sofi en lite större middag än vanligt på Casa Libre. Då bjuder de in sina vänner och bekanta för att pojkarna ska få ett större kontaktnät i staden och känna sig bekväma i alla sorters situationer.
– Lika mycket ordnar vi middagarna för att visa folk att våra pojkar är helt vanliga ungdomar med precis lika mycket potential som sina amerikanska klasskamrater, säger Sofi.