"Myrbad bland mongoler"
Den finska skolan är bäst i världen. Ryssarna är det största hotet. Finlandssvenskar och finnar ska sluta käbbla om språkfrågan. Finland ligger långt före Storbritannien vad gäller telefoni.
Bland annat detta skriver tre brittiska damer som reser i Punkaharjutrakten i slutet av 1800- och början av 1900-talet.
Ethel Brilianna Tweedie, reseboksförfattare, åker med häst och kärra genom Finland 1894. Punkaharju gör starkt intryck på henne.
"I fem miles eller mer är dessa öar förbundna med varandra på ett mystiskt sätt, så mystiskt att det känns omöjligt att detta kan vara en naturens nyck och inte skapat av människohand".
På savolaxiska värdshus och bondgårdar iakttar hon våra dåtida landsmän och slås av hur enkla och ärliga de är. Men hon lägger också märke till att de knappt ser, än mindre rör vid varandra.
"En son kysser sällan sin mor och aldrig sin syster", skriver hon.
Hon förvånar sig starkt över att finländskorna inte badar iförda huvudbonad utan låter håret helt lättsinnigt bli vått.
Lovord
Vårt jämlika skolväsende fascinerar både Tweedie och hennes landsmaninna Rosalind Travers, som båda jämför med den brittiska klassmedvetna skolan. Till den senares nackdel.
Travers hittar för sin del "mongoliska drag" hos våra landsmän och förklarar att det är därifrån "långsamheten, dysterheten och fromheten" kommer. Men också positiva egenskaper som musikalitet och uppfinningsrikedom.
På tåget ser hon en finsk bondflicka som ser ut som en kinesiska och "ingalunda kan kallas vacker".
Tweedie anser att storfurstendömet Finland är världens mest demokratiska land för här "kan senatorers och generalers döttrar fördjupa sig i vilket jobb som helst".
De brittiska damerna är särskilt intresserade av den finska kvinnans ställning. Tweedie och den tredje brittiska damen A.M. Clive-Bayley skriver om den "totala avsaknaden av kvinnlig hysteri" i Finland.
Det förvånar dem eftersom denna påstådda egenskap hos kvinnor ger sig till känna i högt utvecklade länder, vilket de anser Finland vara.
"Naturligtvis kan det finnas hysteriska fall, men vi har aldrig mött något", skriver Tweedie.
"Högre ras"
Travers och Clive-Bayley är av den uppfattningen att finlandssvenskarna hör till en högre stående ras än den finskspråkiga, medan Tweedie anser att det vore viktigare för fennomaner och svekomaner att hellre koncentrera sig på att utveckla landet än att käbbla om språkfrågan.
Tweedie får prova på myrbad, det vill säga att man lägger en myrstack i hett vatten och sedan badar i det bruna barr- och myrdoftande spadet. Hon gillar upplevelsen.
Tweedie uppmanar skarpt finländarna att bevara sin vackra natur om vi vill locka utlänningar till oss.
"Fäst uppmärksamhet vid det sanitära, se till att ha tillräckligt med handdukar och vatten åt resenärer som är vana att tvätta sig privat" (alltså inte i gemensam bastu).
Vattnet i Imatraforsen bekymrar henne också och hon uppmanar finländarna att inte sälja vattenkraften till ryssarna för att användas till att lysa upp gatorna i S:t Petersburg utan "behåll den som en lysande pärla i ert skrin".
Källa: Anu Alapartanens avhandling om tre brittiska kvinnors reseberättelser från Finland vid sekelskiftet 1800-1900.