– Var var du sommaren 1992 när lejonet sprang in Ruokolax på världskartan, frågar Leif när vi kör in i Ruokolax och ser den majestätiska grönvita träkyrkan sträcka sig mot himlen på andra sidan viken.

– På Jurmo, i den åboländska skärgården.

Frågan hör för mig till serien "Var var du när Kennedy dog?" eller "Var var du när nine-eleven-attacken skedde?"

Vilken journalist skulle väl glömma sommaren man skrev tjugo artiklar om ett lejon som inte fanns, men som gäckade hela Finland? Nyhetscheferna på Dagens Nyheter i Stockholm hade fostrats under åren av blodig kamp om upplagesiffrorna. De visste att ingen story går upp mot den där ett djur möter männi- skan under märkliga omständigheter. För att inte tala om ett djur som befinner sig på en plats där det inte hör hemma – som en isbjörn i Afrika eller en elefant på Grönland. Det går hem alla gånger. Ger "klick", som dagens digitala redaktörer säger.

Internet fanns inte, men till all lycka direktsände olika radiokanaler varje gång någon tyckte sig ha fått syn på lejonet eller åtminstone ett spår av tassarna. Rapporterna skrev jag i segelbåtens sittbrunn och i Stockholm ropade man på mera.

Lejonhysterin spred sig från Ruokolax ända till Kristinestad där en betrodd person också såg ett lejon. Ögonvittnesrapporter i hundratal började strömma in och sakkunniga räknade att det måste finnas fyra lejon på rymmen samtidigt i landet. Två svenska turister lyckades till och med videofilma Ruokolaxlejonet, men när klippet visades i tv-nyheterna hävdade tråkiga viltexperter att det var ett lodjur, eller en hare.

– Och de kallade sig experter! Storviltforskaren Erik S. Nyholm slog vetenskapligt fast att det verkligen rörde sig ett lejon i Ruokolax. Då blev det en politisk fråga för de gröna skulle rädda lejonet, säger Leif.

Peugeotbilarnas importör lovade ett 10 000 marks bidrag för projektet. Lejonet är ju symbol för bilmärket.

– Mika Kaurismäki lovade till och med en filmroll åt lejonet. Det hade passat bra in i hans skådespelargarde. Lejon brukar ju också vara sparsamma med replikerna.

I tjugo år använde Ruokolax lejonet i sin marknadsföring, men numera är lejonet bokstavligen spårlöst försvunnet ur gatubilden och på kommunhuset lär man rodna när saken förs på tal. Konstigt för det är säkert fler finländare som känner Ruokolax på grund av lejonet som inte fanns än för att det var här som Albert Edelfeldt målade sin berömda "Kärringarna på Kyrkbacken" och hans far Carl ritade kyrkstapeln.

En betydligt mer tragisk händelse inträffade sommaren 1998 när en familjefar på sin joggingrunda överraskades av en björnhona med ungar. Björnen rispade upp halspuls-ådern och mannen förblödde på ett ögonblick.

– Evy Nickström tog en fin bild när ni åkt hit för att rapportera om händelsen. Det var en guldmedaljong med en bild på änkan. Medaljongen hängde på kvisten ovanför det ställe där maken dog, minns Leif bilden som togs i en sorgset regntyngd skog.

– Men vad är det där! En ko där i gläntan. Ta en bild!

– Vafan, bild på en ko?

– Hördu alla finländska ungar har sett ett levande lejon, det är ingenting. Men hur många har sett en levande ko!