Rysk miljonär räddade jugendslott
Det är inte alla cykelturister som sover i furstarnas sängar. Men det gjorde vi i natt i Ruokolax.
Av pur nyfikenhet har vi valt att övernatta på hotell Rantalinna, strax utanför kyrkbyn. Den ena överraskningen följer på den andra när vi rullar in längs den nyligen stenlagda infarten.
Redan byggnaden är förstummande vacker. Ett jugendslott högt ovan Saimens stränder.
När vi kliver på blir häpnaden inte mindre.
– Åttio procent av interiören är ursprunglig, från den ryska prinsen Alexander Oldenburgs tid, berättar hotell- och restaurangchef Aljona Kähae.
– Här är prinsessans sovrum, här sov prinsen, visar hon oss omkring bland de tretton gästrummen.
Det går bra för vi är de enda gästerna på slottet.
I rummen finner vi vackra kakelugnar och tapeter som valts ut enligt tidsandan. Utsökta möbler som hämtades hit från S:t Petersburg strax efter revolutionen som tvingade prins Oldenburg och hustrun prinsessan Eugenia, kejsarinnan Maria Fjodorovnas väninna, i landsflykt.
– Här ser ni en gåva från hovet i Egypten, visar Aljona och pekar på två hålögda stora keramiska grodor.
Rolls och ångbåt
Hålögda för att fursteparet i sitt ekonomiska trångmål efter flykten till Finland måste sälja grodornas ögon av ädelsten. Bredvid står ett antikt schackspel till gästernas förfogande.
Rantalinna i Ruokolax hör till våra finaste jugendbyggnader. Den ryske mångmiljonären Ramis Deberdejev har räddat slottet åt eftervärlden.
Vi får veta att prinsen köpte slottet av den viborgska affärsmannen Fritz Wiik 1915, tre år efter att det stod färdigt. När prinsen flyttade hit tog han med sig tjänstefolket, 36 personer, sin Rolls Royce och sin ångbåt.
Efter att fursteparet på tjugotalet flyttade till Biarritz har slottet tjänstgjort som VR-konduktörernas sommarhem och haft diverse hotell- och restaurangägare innan det 2008 kom i den ryske affärsmannen Ramis Deberdejevs ägo.
– Han är väldigt ofta här, flera gånger i månaden, berättar Aljona.
Deberdejev har satsat miljoner på att pietetsfullt restaurera slottet, allt under Museiverkets vakande hök-ögon. I dag går verksamheten med ett rejält underskott.
– Men ägaren har gett oss tid att få det att bära sig.
Nere vid stranden hittar vi en liten kupolförsedd rysk tsasouna, ett badhus och bryggor, allt nytt. På gården finns en öppen plats där det just nu pågår en skulpturutställning. I närheten har Deberdejev uppfört ett luxuöst villaområde med tretton villor på 200 kvadratmeter. En har han hållit för familjen, de övriga har sålts för 700 000 euro per styck till ryska affärsmän.
Säng och skrivbord står kvar från prinsessan Eugenias tid i ett av de tretton hotellrummen.
På kvällen när solen lägger sig över Saimen har vi lagt undan cykelmunderingarna och klätt upp oss i det bästa vi har med oss i byx- och skjortväg. Vi får dinera ensamma i en av de tre tomma salarna. Matsalsmöblemanget är också det ursprungligt. Glasen fylls med Cabernet-Sauvignon från husets egen vingård i Ungern.
Den estniska personalen rör sig ljudlöst i kulisserna, syns inte, men är hela tiden närvarande.
Hela huset pulserar av historia, så levande för att alla stolar, soffor, bord, knarrande trappor och prydnadsföremål är i bruk som i vilket hem som helst. Det utsirade gnistskyddet i slipat glas har överlevt revolution och krig med bara en liten spricka.
På morgonen betalar vi 115 euro för den furstliga vistelsen och spänner fast cykelväskorna och tältet på pakethållarna. Allt tyder på att tältet förblir ouppackat på den här resan.