Gas och broms är hans handarbete
Niclas von Bell var 16 år när han för sista gången tävlade i downhillcykling. Han vurpade på väg nerför Ounasvaarabanan den 30 juni 2002 och kände genast att han inte skulle stiga upp mera. Tretton år senare har han testat och fotograferat ett femtiotal bilar som han kört med handreglage. De längsta soloresorna med bil har gått till Norge.
Det går att utrusta vilken bil som helst med handreglage för gas- och bromspedaler. Det lärde sig Niclas von Bell som blev förlamad från bröstbenet och neråt efter att ha krossat två ryggkotor i en downhilltävling på cykel.
– Jag hade fallit tidigare i liknande tävlingar, fått blåmärken och brutit någon tånagel, men det här kändes genast allvarligare. Jag svor högt för första gången under en tävling, och eftersom jag gått en förstahjälpenkurs kunde jag analysera läget tillräckligt mycket för att inse faktum. Efteråt har jag tänkt att det åtminstone var bättre att jag skadades medan jag gjorde något som jag verkligen tyckte om, i stället för att bli påkörd eller dyka med huvudet före från en brygga utan speciell anledning, säger han.
- Downhill är en tävlingsgren inom mountainbike och går helt enkelt ut på att cykla ned för ett berg längs en markerad bana på kortast möjliga tid.
- Sporten kallas ofta för cyklingens störtlopp. Banorna består i huvudsak av naturliga hinder som stenar, rötter, feldoserade svängar på gräs och annat.
- Byggda hinder som hopp, dropp och doserade kurvor är också vanliga.
- En downhillcykel är lätt och har stötdämpning både fram och bak.
- Downhilldäck har extra tjocka sidoväggar med dubbla lager cord.
- Olika gummiblandningar används för olika underlag och väder.
- Cyklarna har hydrauliska skivbromsar och har en geometri som är mera bakåtlutad med flackare gaffelvinkel för att motverka att cyklisten hamnar för långt fram på cykeln i brant lutning. Den flackare gaffelvinkeln gör att cykeln blir stabilare i höga farter.
- Deltagarna har numera skydd i form av handskar, ryggskydd, armbågsskydd, knäskydd, heltäckande hjälm, bröstskydd och skyddsglasögon på sig. Skador som blåmärken och skrubbsår är vanliga, men allvarligare skador är inte vanligare än i någon annan likvärdig sport.
Körkort i förtid
Körkort fick Niclas von Bell som sjuttonåring efter en sex månaders rehabilitering. Eftersom det är svårt att garantera rörlighet med allmänna kommunikationer för en skolelev med rullstol var det möjligt att tjuvstarta ett år tidigare med bil.
– Efter olyckan har jag åkt buss kanske två gånger, säger Niclas von Bell.
Sin första bil har han ännu kvar. Det är en Ford Focus från 2003.
– Jag hade förstås ingen egen erfarenhet av bilar som tonåring. Med pappa som konsulthjälp beställde jag en automatväxlad Ford Focus kombi som utrustades med handreglage. Jag fick körkort på våren, men bilen kom först till midsommar. I dag skulle jag hellre välja en tredörrarsmodell. Bredare framdörrar är praktiskt om man är rullstolsburen.
Skriver biltester
– Jag borde snart byta bil, men det blir allt svårare att hitta bilar som är samtidigt praktiska, billiga och roliga att köra, säger Niclas von Bell.
Dessutom blir valet svårare ju fler bilar man testar. Tretton år efter bildebuten har han testat ett femtiotal bilar, prövat på rally och tävlingsbana och dessutom gjort långa bilresor på egen hand.
Rullstolen får han in i bilen sedan hjulen monterats bort. Har han sällskap i bilen sätter de stolen i bakluckan, annars ryms den på passagerarsätet.
Det handreglage som Niclas von Bell använder i testbilarna ryms i en platt väska och kostar omkring en tusenlapp. Man spänner fast spakarna i rattstången med en spännrem och skruvar fast det i pedalerna med vingmuttrar. Det är funktionssäkert, men för fast montering föredrar han stabilare och mera ergonomiska doningar.
– Jag har märkt en del skillnader mellan olika bilmodeller när det gäller hur enkelt det är att montera handreglage. Vissa bilar har rattjustering som återgår till nolläget när man stannar motorn, och det fungerar inte så bra med spännrem kring rattstången. Andra har startnyckeln just där spännremmen borde gå runt. Men de flesta bilar är lätta att konvertera tillfälligt.
Dyra tillbehör
Automatlåda gör det mycket enklare att köra med bara ett handreglage för gasen och ett för bromsen, men visst finns det utrustning för kopplingspedaler också.
– Det finns en uppsjö av hjälpmedel i olika utförande och med olika teknik. Gemensamt för dem är att de framför allt är dyra. Kommunen bekostar visserligen en uppsättning, men om jag till exempel skulle ha en annan bil som hobbyfordon eller tävlingsåk skulle jag betala allt själv, säger han.
Kör man hem hela sträckan på 1 350 kilometer från Tromsö blir man lite trött och stel i gashanden, säger han. Moderna hjälpmedel som adaptiva farthållare och automatbroms vid risk för krock är naturligtvis minst lika nyttiga om man kör med handreglage som när man använder fötterna. Elektriskt justerade stolar är också en praktisk bekvämlighet.
Tävlingsinstinkt
Cyklingen tog abrupt slut, men tävlingsinstinkten sitter i. Senast deltog Niclas i Baltic Press Rally, ett årligt evenemang som den här gången genomfördes i Litauen av Lietuvos žurnalistu autoklubas, den lokala föreningen för motorjournalister.
Pressrallyt i närheten av den medeltida borgen i Trakai utanför Vilnius var inget traditionellt rally. För det mesta var det precisionskörning på slutna områden, men ibland också hastighetsetapper på bana.
– En utmaning var transportetapperna från en specialsträcka till nästa. Vi hade en vägbok med angivna avstånd mellan de olika punkterna, men eftersom avstånden inte stämde blev det ibland onödigt svårt att hitta. Det är så man samlar på sig felpoäng, säger han.
– De som klarade sig bäst var team med en lång gemensam historia. Kartläsarens roll är oerhört viktig under ett rally där man inte har någon möjlighet att testa rutten på förhand, säger Niclas von Bell. Dessutom var specialsträckorna arrangerade av lokala bilklubbar, och att någon talade engelska var mycket ovanligt.
Men det var en intressant tävling som gav mersmak, säger han. Finns det möjlighet åker han till nästa års baltiska pressrally också.
Totalt var det omkring 50 ekipage som deltog i årets pressrally, av dem fyra från Finland. De blåvita gjorde ingen stor succé. Bäst placerade sig Lauri Ahtiainen och Mikko Autio på plats 41. Kalle Kalaja och Juhani Antila slutade som nummer 43 och Tommi Lempinen med Juha Peltonen blev nummer 44.
– Vi själva avbröt tre sträckor före slutet, eftersom vi hade så mycket felpoäng redan då, säger Niclas som körde tillsammans med sin far Clas von Bell.