Ryskt kålland blev älskat Bollis
Glädje och tårar. Stjärnor som föds och slocknar. Skridskoskär i strålkastarljuset. Indiska barfotaspelare. Allt har hon sett – vårt hundraåriga Bollis.
"I minnet söker jag mig till Bollis träningsplan, som smeks av den sjunkande solens sista strålar. Kaitsu Pahlman, redan försedd med en lätt rondör, tassar sakta framåt, stannar, vrider kroppen hit och dit, lyfter bollen på foten, på huvudet, fäller ner den på låret och låter igen fötterna leka med den. Tassandet fortsätter och varvet avslutas med att han drar av sig den översta tröjan, ett nytt varv och nästa tröja åker av. Striptease-showen blir fyra tröjor lång. När kvällsgymnastiken är avklarad, styr Pahlman stegen mot hemmet, mittemot Bollis. Han vinkar åt Koranders Julle: "Koppen kaffe och livet går vidare."
Nostalgiska minnen väller fram, i Erkki Alajas hundraårshistorik om Tölö Bollplan. Minnen som får huden att knottras av välbehag.
"Bollis", på både svenska och finska, fyller hundra år, men platsens historia är betydligt längre – och överraskande. Alaja har samlat hundratals anekdoter och dramatiska ögonblick i sin välillustrerade hundraårshistorik.
"Bollis" blir inte bara en historik om vår främsta sporthelgedom, den utvecklas till en levande skildring av vårt lands historia.
Första röda kortet
Få är det väl som vetat att långt innan Kaitsu, Litti och Miklu trollband publiken med sina finter var "Bollis" skådeplatsen för betydligt våldsammare drabbningar. Det var här den ryske kosackhövdingen Krasnashuks mannar och hästar gick ner sig i kärret när de flydde major Berndt Otto Schaumans livgarde i augusti 1742.
Krasnashuk själv fick ett oåterkalleligt rött kort när han mötte dragonen Isak Oxman, som dödade honom med ett slag av svärdet och ett pistolskott.
När Helsingfors grundades 1550 var området ett otillgängligt vattnigt kärr. Först under ryska tiden togs området i bruk. De ryska soldaterna odlade kål på området och lade därmed grunden för öknamnet "kålryssar".
Erkki Alaja passar på att ge Tölöborna en liten lektion i hembygdens historia. Gatunamnen "Savilagatan", "Toivogatan" och "Salligatan" minner om villorna med samma namn som stod här i slutet av 1800-talet. Tölö var "lande" till skillnad från "stadin".
Erik von, sin tids Hjallis
Utan Erik von Frenckell skulle vi i dag inte ha vare sig Bollis eller Olympiastadion.
Finlands landslag, det vill säga ett lag bestående av HJK:s och IFK:s spelare hade deltagit i OS i Stockholm 1912. Av elva deltagande länder slutade Finland överraskande fjärde – antagligen är det och förblir det höjdpunkten för finsk fotboll. I bronsmatchen spöade dock holländarna oss med 9-0.
Det anmärkningsvärda var att gräsplanerna i Stockholm var en helt ny erfarenhet för finländarna som var vana med sand. Det gav startskottet till byggandet av Bollis.
Erik von Frenckell hade gått i Lärkan och var, som de flesta skolkamraterna intresserade av alla former av idrott, landhockey, fotboll, tennis, segling, golf, friidrott, kälkåkning ... inte ens backhoppning var honom främmande. Frenckells personliga rekord var sjutton meter!
Hemkommen efter studier i Dresden 1914 såg han sin första fotbollsmatch på Djurgårdens sandplan och förundrade sig högljutt över att man inte spelar på gräs. På hemvägen gick han förbi fältet som i dag är Bollis. Resten är historia.
Diplomingenjör Frenckell var en visionär och grundade Aktiebolaget Bollplan. För att trygga finansieringen började han sälja reklamplats på insidan av träplanket runt plan. De kallades finkänsligt för "konstnärliga meddelanden".
Frenckell införde den stora världens kommersialism i vårt idrottsliv. Han blickade dock längre än så. I ett festtal på Bollis 1915 kastade han en blick över axeln mot berget ovanför och yttrade: "Däruppe skall en gång vårt stadion stå."
Han var sin tids Hjallis Harkimo.
Frenckell var känd för sina strama tyglar. När ifk:aren S.Öhman tagit sig in på bommen bestämde Frenckell att han skulle bestraffas med att betala biljetten som kostade två mark samt donera tio mark till stadens fattigkassa.
Klubbarna som spelade på Bollis var IFK, HJK, HKV, HVeikot, Kaleva, Kiffen, Lovisa Tor, Viipurin Reipas, ÅIFK och AIK (Åbo).
Klubbarna återspeglade de sociala och språkpolitiska förhållandena i staden. IFK var för de svenskspråkiga och HJK för de finskspråkiga. Kiffen höll dörrarna öppna för båda. IFK rekryterade spelarna från de svenska skolorna och HJK i Tölökvarteren. HPS och Toverit var arbetarklassens klubbar.
Manlig chauvinism
På vintrarna stod längdåkning på skridsko högt i kurs. Världsmästaren och superstjärnan Clas Thunberg tog sina bejublade skär på Bollplan och bandyn stod högt i kurs.
Referatet från den första dambandymatchen 1916 i Suomen Urheilulehti får blodet i svallning. " ... spelet var ett långsamt transporterande av bollen, ett mellanting mellan männens bandy och schackspel. Jag ber ödmjukt om ursäkt ... men två av våra bästa manliga spelare skulle med framgång ha spelat mot dessa 22 damer", avslutar skribenten.
Han är knappast förlåten än i dag.
Bollis var under den kalla årstiden ett vinterparadis med stans häftigaste kälkbacke och invid en hoppbacke.
Kälkbacken var så populär att den från början av januari 1926 barnförbjöds på söndagarna mellan klockan 10-15, så att också de vuxna någon gång skulle få åka.
Den första ishockeylandskampen spelades på Bollis 1928 när Sverige slog Finland med 8-1. Lejonen spelade iförda eländiga "hokkare" och hemgjorda benskydd tillverkade av papp som fästes med järntråd på tumstjockt filttyg. Svenskarna belönade de två bästa finska spelarna med ett par splitternya riktiga skridskor efter matchen.
En stjärna föds
Skolflickan Verne Lesche står för en av de vackraste askungesagorna på Bollis. Den femtonåriga simmarflickan dök upp från ingenstans på skridskobanan, slog först finska rekorden på 500 m och 1 000 m och följande dag utklassade den amerikanska världsstjärnan Helen Bina på 1 500 m.
Det skulle bli tre världsrekord till och två VM-guld.
Till de stora händelserna räknas förstås den norska konståkningsgudinnan Sonia Heines besök 1933.
Clas Thunberg hade skickats till Norge för att övertala familjen Heine att besöka Helsingfors. Thunberg lyckades, Heine kom och lovade honom alla intäkterna från den andra dagens uppvisning.
Det var frågan om hundratusentals mark. General Mannerheim fick dock höra om avtalet och kallade upp Thunberg. Denne gick efter generalens vädjan utan vidare med på att avstå pengarna för Mannerheims barnskyddsförbund.
Bäst beskrivs Bollis av en av Helsingfors stora fotbollslegender Atik Ismail. "Kaféet var Bollis kök, omklädningsrummen Bollis vardagsrum, vaktmästarnas "koppi" var tamburen och spelplanen var paradiset."