Sociala medier kopplar upp Zambia

LUSAKA – Ett problem i Afrika är att internet på mobilen är galet dyrt. Om du laddar upp två–tre bilder på Instagram har du redan använt en stor del av ditt mobildatapaket.

Orden kommer från radio- och webbtv-värden Mazuba Kapambwe, 26. Vi träffas på trendkaféet The Deli i Lusaka där du kan beställa allt från specialkaffe, hälsosallader till muffins med glasyr. Ställen som The Deli fanns inte i Lusaka för sex år sedan. Sedan dess har det dykt upp fyra nya köpcentrum. Om söndagarna kan man se p-platserna fyllas av fina bilar. Till den här livsstilen hör också att finnas till på sociala medier.

– Till och med de som bor i slummen finns på Facebook nu.

Det är för att de vill hålla sig informerade, tror systern Musonda Kapambwe-Mwanza.

– Det är ett sätt att visa att du betyder något. Andra igen använder Facebook som ett verktyg för att göra affärer. Det finns till exempel en grupp där medlemmarna gör reklam för frisör-, smink eller barnskötartjänster.

Medlemmarna säljer också kläder, skor och kosmetika de hämtat in från Sydafrika.

Dyrt med nät

Ett paket mobildata med 2 gigabyte kan kosta 195 kwacha (25 euro). Men landets tre operatörer erbjuder också billigare alternativ. Till exempel kan man du chatta i 24 timmar på Whatsapp för 3,15 kwacha (40 cent) hos operatören MTN. Konkurrenten Airtel erbjuder Facebook, Twitter och Whatsapp i 24 timmar för 4 kwacha (50 cent).

– När vi laddade upp vårt första festivalreportage som var 30 minuter långt på Youtube märkte vi att folk bara tittade några minuter. Annars skulle hela deras paket ha gått åt till ett avsnitt, säger Mazuba Kapambwe.

I SIN STUDIO. Kapasa Musonda designar kläder med afrikanskt tryck. Hon använder Facebook för att ge sitt märke Mangishi-Love synlighet. Foto: Maja-Stina Andersson

Hon jobbar med en webbtv-serie om festivaler i Afrika. Nu har teamet lärt sig och laddar upp kortare snuttar.

– Två gigabyte kan räcka i två veckor om du bara läser din e-post, men du kunde använda upp den på en dag om du strömmar videor på Youtube och går in på Instagram, säger Kapambwe.

Allt har två sidor

Lukonga Lindunda, medgrundare till företagskuvösen Bongo Hive, har en förklaring till varför internet är så dyrt i Zambia.

– Allt har två sidor. Å ena sidan finns det nu flera linjer där internet kommer in i Zambia, och då är det billigare för leverantörerna att köpa in internet. Å andra sidan tvingas de investera i utrustning. Man håller också på att länka samman städer med optiska fibrer, och då går det åt pengar till infrastruktur. Därför räcker det några år innan de kan sänka priserna.

SAMLAR FÖRETAGARE. Lukonga Lindunda hjälper uppstartsföretag i teknologibranschen i Bongo Hive. På Bongo Hive får man surfa gratis, en stor fördel, eftersom inteternet fortfarande är väldigt dyrt i Zambia. Foto: Maja-Stina Andersson

Priserna hålls också höga på grund av att majoriteten av trafiken löper ut ur landet till sidor som Facebook.

– Nittio procent av trafiken går utomlands, vilket betyder att internetpriserna håller sig lite högre än vanligt. Om det fanns mer lokalt innehåll skulle det vara lättare att dumpa priserna, säger han.

Samtidigt ska man komma ihåg att bara cirka 23 procent av zambierna har en mobil nätuppkoppling. Det är stor skillnad på zambier som bor i städer och på landet, där fattigdomen är stor. Ännu färre har internetanslutning hemma. Inte ens en zambier på hundra har det. Långt ifrån alla har ens en mobiltelefon: bara 63,8 procent. Men det är förstås en förbättring mot 2004 då så få som 3,7 procent hade en egen mobil.

TEKNIK GÅR ÅT. På den här reklampelaren i centrum av Lusaka säljs Samsungs smarta klockor.Foto: Sofia Holmlund

I somras lanserade Facebook-grundaren Mark Zuckerberg ett projekt som ger gratis – om än i begränsad mängd – internet till de zambier som inte har råd. Internet.org är en app för operatören Airtels kunder. Via internet.org kommer man åt Facebook, Googles sökmotor och Wikipedia gratis. Dessutom kan man gå in på webbplatser om kvinnors rättigheter, få mödraråd eller läsa nyheter. Värt att nämnas i det här sammanhanget är att Nokia är samarbetspartner till Internet.org.

Hudfärg

– Nästan alla har en mobil – alla, från vakten till trädgårdsmästaren. Och de har minst tre telefoner med sim-kort från varje teleoperatör. Tidigare fanns det en större klyfta mellan sociala klasser, och det hade inte enbart med utbildning att göra, utan med hudfärg. Tillgången till telefoner och information har överbryggt den här klyftan, säger Melanie Shone.

Hon borde veta. Hon är tillbaka i sitt gamla hemland Zambia för första gången på nio år.

– Nu kan utbilda sig själv med information från nätet. Det har var inte möjligt tidigare, säger hon.

Men helt har klyftan mellan sociala klasser inte suddats ut. Åtminstone inte när gäller Twitter, menar Mazuba Kapambwe.

– Twitter används av medelklassen, det vill säga av dem som har jobb och råd att köpa internetpaket.

Och det är den övre medelklassen som har fått en större disponibel inkomst. Varje söndag klockan 18 tar många zambier till hashtaggen #insaka för att diskutera ämnen som feminism, religion, om frun i huset får tjäna mera pengar än maken eller om man kan bo ihop utan att vara gifta. Bara under en diskussion nyligen flöt det in över åttio tweetar.

– Debatten hettar till ibland. För mig som vuxit upp och studerat utomlands är det intressant att se folks åsikter. Men man måste komma ihåg att diskussionen färgas av att de flesta kommer från en priviligierad bakgrund, säger Kapambwe.

"Jag har en mobil, jag kan ta bilder"

Under en utflykt till Livingstone, den näst största staden i Zambia, upplevde Melanie Shone något helt nytt. Nu ville de mörkhyade som var med på samma utflykt knäppa bilder tillsammans med henne, "muzungun" (vit person).

– De vill visa sina vänner att de är jämlika: "titta jag har en mobil, och mzungun har en mobil." Tidigare var det vita turister som ville ta bilder på kvinnor som bar sina barn på ryggen i chitenge-tyg. Det passade liksom in i den bild av Afrika de ville visa upp där hemma.

Shone upplever att zambierna interagerar på ett annat sätt nu - till stor del tack vare sociala medier. Men kanske också för att det finns fler utlänningar och volontärer - som umgås over klassgränser och kommer till Zambia utan rasistiska fördomar.