Tre sätt att bära den vita mössan
Universitetskansler Thomas Wilhelmsson, författare Sanna Tahvanainen och musiker Paul Outila berättar om sina vita mössor.
Traditionsbäraren
"Dagen då jag fick min mössa var festlig. Jag hade så bra studentbetyg att HBL intervjuade mig och frågade vad jag ska bli när jag blir stor. Jag svarade diplomat, vilket jag aldrig blev. Mössan satt på huvudet hela kvällen när vi festade på Brunnshuset och vi tog dem inte av oss ens nästa dag på sommarjobbet, som gick ut på att plantera rosor på kyrkogården.
Min mössa är sliten som få och håller på att upplösas i enklare beståndsdelar. Remmen är tejpad med säkert en hel rulle tejp för att över huvud taget hålla ihop. Jag använder mössan varje år på valborg och i Kajsaniemi på första maj. Som kansler ordnar jag också en traditionsenlig lunch hemma hos mig på första maj, då studentkåren och en kvartett från Ylioppilaskunnan laulajat kommer på besök. Det är alltid lika roligt, kvartetten sjunger serenader för min fru, vi äter gott och dricker snaps. Efter det drar studenterna vidare till rektorn för kaffe och konjak, och några gamla vänner kommer hem till mig i samma ärende.”
Thomas Wilhelmson
kansler för Helsingfors universitet
Student 1968, Svenska Normallyceum
Mössvägraren
"Studentmössan utstrålar en massa saker som jag inte tål. Den påminner mig om att det bara är 150 år sedan universitetsutbildningarna var stängda för kvinnor och jag provoceras av att de svenska mössorna har större lyror. Det är plumpt att briljera med bildning, särskilt den tvivelaktiga bildningsgraden hos en 19-årig student som just gått ut gymnasiet.
Min egen studentmössa är bortslängd för länge sedan och jag har aldrig haft den på mig på valborg. För mig är valborg att äta munkar, dricka mjöd och vara snäll. Jag har svårt för oreflekterat gruppbeteende och därför kryper det i mig när jag tänker på det traditionella valborgsfirandet. Det är särskilt problematiskt när kollektiva glädjeyttringar förknippas med supande.
Mina kläder och accessoarer är alltid valda med omsorg och jag älskar svart. Jag gifte mig i en klänning i ovädersfärger och till studenten valde jag en svart klänning med trumpetärmar. Jag hade på mig studentmössan i några minuter bara för att vara snäll, trots att jag tyckte att den var ful. Jag ville färga den svart men av respekt till mina föräldrar lät jag bli. Studentmössan var hemskt viktigt för dem eftersom jag var den första studenten i familjen.
Mitt studentfoto är svartvitt, jag har på mig min svarta klänning och Doc Martens-kängor. Fotografen förstod utan ett ord min inställning till hela grejen, så han plockade fram en fin gammal målarstege som mössan kunde vila på medan jag fick stå lutad mot stegen. Jag tycker bra om den bilden!"
Sanna Tahvanainen
författare
Student 1994, Kimitoöns gymnasium
Festprissen
"Min mössa bär spår av både blod och champagne. Blodet kommer från min kompis som skar upp ett sår på kinden när vi spelade amerikansk fotboll under en valborgsfest på stranden i Munksnäs. Under samma match flög min mössa av huvudet och landade i vassen. Det tog en stund innan jag lyckades fiska upp den.
Mössan är också lite gulnad efter att jag drack bubbel ur den. Hur det smakade? Mycket godare såklart, skumpan blev ju smaksatt med flera år av samlad visdom.
Jag firar alltid valborg med mina kompisar från gymnasietiden. Vi ville slå fast en egen tradition innan alla skapar sina egna för att se till att vi inte tappar kontakten. Det är jag glad över, för mina bästa skolminnen är från gymnasietiden i Lärkan. Till traditionen hör alltid ett lekfullt sportevenemang med mössorna på, som rugby eller träskfotboll. Få se vad vi hittar på i år."
Paul Outila
sångare och basist i Satin Circus
Student 2010, Lärkan