Kärlek är egentligen kemi
Det känns i hela kroppen när man är nykär. Och det är inte bara känslor – kärlek kan mätas medicinskt.
När man är kär känns det i hela kroppen. Hjärtat slår snabbare och med större kraft och man kan bli svettig i handflatorna. Man får fjärilar i magen och har svårt att koncentrera sig på något annat än personen man är kär i. Det är hjärnan som gör så att förändringarna i kroppen händer.
Kärlek är egentligen kemi, och när man blir kär frigörs kemiska substanser i hjärnan. De stimulerar vårt nervsystem och utlöser kemiska reaktioner som påverkar kroppen.
Signalsubstansen dopamin påverkar vår vilja att njuta, kroppens belöningssystem. Belöningssystemet gör att vi dras till sådant som är bra för oss och sådant vi behöver – som god mat och trevligt sällskap. Men också till personen man är kär i. När man blir förälskad stiger nivåerna av dopamin i kroppen och vi känner något som liknar berusning.
Oxytocin är ett hormon som aktiveras av kramar och pussar, av beröring. Utsöndringen av oxytocin är starkt förknippat med sexuella upplevelser. Det brukar ofta kallas ett må bra-hormon. Oxytocin bildas också om man kelar med sin katt eller hund.
Adrenalin och noradrenalin är hormon som förbereder kroppen på att man kan behöva göra något ansträngande. När man ser personen man är kär i skickas dessa hormon ut. Det händer också om man ska springa ett hundrameterslopp. Hormonerna gör så att hjärtat slår snabbare och kan pumpa ut mer blod till musklerna. Det gör också att vi börjar svettas, framför allt i handflatorna och om fotsulorna.
Ett av hormonerna som produceras mera när man är kär är endorfin. Endorfin är ett av de kända glada hormonerna vi har, och det ger oss känslan av att vara kär. Hormonet påverkar vår vilja att sova, äta och dricka. Endorfin utsöndras vid skratt, stress, motion, men också av sex och förälskelse.
De flesta forskare är ändå överens om att kärlek är något mycket individuellt. Alla människor uppfattar och känner kärlek på olika vis. Och det är ju en del av charmen.