Fönstertvättaren – båg eller bra?
Elektronisk fönstertvättare? Ett ironiskt leende sprider sig i ansiktet på en före detta professionell fönstertvättare. Trettio fönsterrutor senare är leendet bredare, men inte ironiskt.
Här har vi brödmaskinen à la våren 2015, tänker jag när jag ser specialerbjudandena om elektroniska fönsterputsare. En manick som man om tre år hittar längst inne i städskrubben, oanvänd.
Men när vårens första skarpa solstrålar avslöjar ärtsoppshinnan på vardagsrumsrutorna kan jag bara inte låta bli. För 59,90 är den min, det batteridrivna fönstertvättsetet bestående av en sprayflaska, ett ”tvättpälshandtag” i mikrofiber och det laddbara sugmunstycket som kopplas till smutsvattenbehållaren.
Fönstertvätt utan spill och ränder, lovar tillverkaren såvida man inte har ”begränsade psykiska, sensoriska eller mentala egenskaper”. Det står faktiskt så i instruktionsboken. Med andra ord blir detta ett test i dubbel bemärkelse.
Apparaten verkar vara färdigladdad, men jag låter den i alla fall ladda några timmar före användning.
Att koppla ihop ”tvättpälsen” med sprayflaskan fungerar som ett första litet intelligenstest. Det ser i alla fall bra ut efter några försök och misstag. Sprayflaskan fylls med en deciliter vattenutspätt tvättmedel.
Så är det bara att ge sig i kast med de rejält smutsiga rutorna. Jag känner mig kompetent efter somrarna som fönstertvättare under skolåren. De eleganta handrörelserna med gummibladet påminner fortfarande om matadorens hantering av muletan.
Några lätta tryckningar per ruta och med en lätt handrörelse gnider man en gång över rutan med det mikrofiberförsedda handtaget. Sugapparaten startar med ett svagt surr och jag för det 280 mm breda munstycket i ett svep uppifrån och ner. Resultatet ser bra ut. En gång till och rutan är torr och tvättad.
Solljuset avslöjar dock en liten rand som blivit kvar efter munstyckets gummikant. En snabb strykning med en bit torrt hushållspapper avlägsnar enkelt randen.
Det ena fönstret avverkas efter det andra, ungefär 50 kvadratmeter fönsterrutor. När jag är klar är smutsvattentanken som uppges rymma 1 dl fylld till cirka en tredjedel. Vattenåtgången är av storleksordningen liten kaffekopp!
Det är den stora fördelen med den batteridrivna fönstertvättaren, inget klottrande med vatten som droppar på golv och möbler. En annan är att verktygen känns extremt lätta och sitter bra i handen. Handtaget med sugpump, batteri och behållare är naturligtvis klumpigare än ett enkelt handtag med gummiblad. Det gör det lite knepigt i trånga utrymmen och när man ska suga upp det sista längst ner på rutan och fönsterbrädan kommer i vägen. Efter lite träning kommer man i alla fall på rätt teknik. Smalare gummiblad finns också att köpa, för små rutor.
Även om man inte har ”begränsade sensoriska och mentala egenskaper” är det hart när omöjligt att undvika ränder då och då. Men de är snabbt avhjälpta med lite hushållspapper.
Min tippning är att fönstertvättaren inte går samma öde till mötes som brödmaskinen – årets julklapp 1988.