I Florida är man du med alligatorn
De smala ögonen vakar över bollens luftfärd. Min spelpartner är ännu lyckligt omedveten om den extra åskådaren. Den två och en halv meter långa alligatorn lurpassar blickstilla knappt femton meter från greenen.
Florida visar sig vara annorlunda.
På två och en halv vecka kommer vi handgripligen att uppleva naturens under, hemingwayska stämningar på sekelskiftesverandor, soluppgångar och sanslös lyx. Men mest av allt en amerikansk-kubansk avspändhet.
Fylld av fördomar börjar jag planera förvintersemester i "The Sunshine State" – staten för bögar och pensionärer.
Fördomarna verkar bekräftas när det är dags att boka hotell. De är endera reserverade för 55-plussare eller så är de "gay- eller lesbovänliga".
Finns det då ingenting för oss som helst bor på ett hotell med unga och gamla, heteror och bögar, om varandra?
Jodå, det visar sig finnas något för envar.
Överallt. Det heter att det finns minst en alligator i varje sjö i Florida. Den här hade nästan krupit upp på landsvägen i Everglades. Foto: Stefan Lundberg
För en sjutton dagars vistelse med fem olika hotellboenden varierar priset per natt, mellan 87 och 267 euro. Det sistnämnda priset för ett charmigt, men enkelt, motell i Key West.
Billigare, och roligare visar det sig, blir i alla fall två inkvarteringar hos privatpersoner via sajten Airbnb.
Ett snöslaskigt hemland försvinner när vi sträcker ut oss i bänkarna på Finnairs elva timmars nonstopflygning till Miami.
Ett par hundringar dyrare än flyg med mellanlandning i New York eller London, men alla gånger värt de extra eurona.
Första etappen med hyrbilen blir en dryg timme lång färd norrut längs motorvägen Floridas Turnpike mot Fort Lauderdale. Motellet Beach Gardens ett par kvarter från strandpromenaden är ljust och fräscht och inrett med Ikeamöbler – undra på att just svenskarna skröt med hotellet på bokningsbolagets sidor.
Key Largo. Vackert som på film när solen sjunkit i mexikanska golfen. Foto: Stefan Lundberg
Den biologiska klockan närmar sig två på natten när vi strax efter solnedgången slår oss ner för en beachburger på strandpromenaden.
Ett härligt stråk för kvällspromenader och joggning, tänker jag.
På morgonen hittar vi på andra sidan näset armadan av båtar som erbjuder en halv dags djuphavsfiske. Intresset verkar lamt. På ett par av båtarna har pelikanerna valt att slå läger. De solbrända, tatuerade kaptenerna knåpar med fiskedonen i väntan på kunder.
Efter en lång och grå vinter nöjer man sig de första dagarna med att flanera barfota i vattenbrynet längs de milslånga stränderna. Hotellen är så här års välbokade och efter ett par nätter måste vi förflytta oss tjugo minuters bilresa norrut till Pompano Beach och ett enkelt trivsamt motell ett stenkast från havet.
USA:s största outlet, Sawgrass Mills, ligger på vägen. Det är inte mitt, men säkert den hängivne shopparens paradis. Hundratals märkesaffärer bjuder ut kläder och sportartiklar till priser som är hälften eller en tredjedel av vad de är hemma. Nike joggingskor för motsvarande 35 euro och Levi’s 502:or för likaså 35, om man tar två par.
Soluppgången från fiskepiren är ett måste. Fiskarna med sina spön noterar knappt skådespelet när den första eldröda strimman tveksamt flimrande tittar upp över horisonten.
En minut senare har halva det enorma rödglödande eldklotet kravlat sig över kanten. Ett förstummande skådespel. Solen biter sig ännu ett tag fast i horisonten med ett städ likt det som smeden använder. Segt, segt tänjs städet ut som smält metall innan det släpper greppet. På ett ögonblick förblindas betraktaren. En ny dag i den nya världen har börjat.
Uteliggaren stapplar på stela ben mot kafékiosken vid stranden. Han sträcker fram några dollarsedlar, men den italienska värdinnan vinkar avvärjande med handen.
– Nej, nej, betala senare, säger hon och häller upp kaffet och sträcker fram korgen med små mjölkportioner och socker.
Han häller i ett dussin av bägge.
Tjuvaktig. Tvättbjörnen lurpassar på golfbanan. Om golfbagen står obevakad några sekunder har allt ätbart försvunnit – också det som är bakom blixtlåset. Foto: Pirjo Houni
På eftermiddagen samlas den lokala italienska kolonin vid kiosken. Det är som en scen ur Sopranos. Farfar sitter med sitt femåriga barnbarn i famnen och talar en salig blandning av italienska och amerikanska.
– Han är inte lika fiffig som storebror, underrättar han kompisarna runt bordet, han talar inte alls lika bra som sina jämnåriga – eller vad säger du själv Alessandro!
Det är 27 grader i skuggan, men den ihållande vinden från havet svalkar och det känns som en finländsk högsommardag. Atlantkusten är som en enda stor sammanhängande stad. West Palm Beach, Lake Worth, Pompano Beach, Fort Lauderdale, alla flyter in i varandra. Delen närmast havet består av ett smalt rev där landsväg A1A från Saint Augustine i norr löper sina 500 kilometer till Miami Beach. Vägen avbryts bara av det amerikanska rymdfartscentret Cape Canaveral. Den smala remsan längs A1A är kantad av de lyxigaste tänkbara villor med jakter som ofta är större än husen. Det smala innanhavet mellan revet och fastlandet är fyllt av marinor och bryggor. Här och var korsar klaffbroar det smala vattendraget.
Vi kör söderut genom Miami mot legendariska Key West längs US1, The Overseas Highway. Key Largo där Humphrey Bogart mötte Lauren Bacall i John Hustons film med samma namn blir vår första anhalt. Det är den nordligaste "keyn", en smal sandö som bildats på ett korallrev, i den långa rad som slutar med Key West där Ernest Hemingway, skrev och skrävlade.
Förvänta er inget av Key Largo har man sagt oss. Därför blir vi desto mer överraskade när vi anländer till den trivsamma lilla strandvillan vi hyrt för en natt. Villan ägs av finskfödda Armi, som levt hela sitt vuxna liv i Florida.
– Kom ner och se på mina vänner, säger hon och visar på två manater.
Dessa väldiga växtätande spolformiga vattendjur kan bli fyra meter långa och väga ett ton. En hona och hennes unge har lockats till Armis strand.
– De vill ha sötvatten, säger hon och låter vattenkannans innehåll smattra mot vattenytan.
Vips dyker de två urtidsdjuren upp.
– Ni kan låna kanoterna och paddla ut bland mangroveträden, säger hon och pekar på den täta vegetationen som bjuder skydd för oceanens vågor.
– Här finns en krokodil, men den har aldrig gjort någon för när.
Vi avstår från paddlingen – av tidsskäl ...
Vägen mot Key West går längs välvda broar under vilka de två oceanerna möts. Vi ser samtidigt Atlanten och den Mexikanska gulfen.
American dream. Pastellfärgade villor nära Cape Coral. Foto: Stefan Lundberg
Motellet vi bokat motsvarar alla förväntningar. Knarriga sekelskiftestrappor, veranda med korgstolar och på kvällen en fet, på gatan inhandlad kubansk cigarr, medan ett kort tropiskt regn skvalar genom stuprännorna och förvandlar staden till ett ångande turkiskt bad. Som på film, faktiskt.
Efter en läcker fisklunch på autentiska kubanska familjeägda El Siboney – som vi ramlar över av en slump, och en sen, men lätt Crab Cake Sandwich på legendariska Sloppy Joes Bar somnar jag och drömmer om Hemingways sextåiga katter, som fortfarande lever i hans hus som nu är museum. Och om Havanna. Kuba ligger bara 200 kilometer söderut, på andra sidan Floridasundet.
Tamiami Trail
Vi har bestämt oss för att köra igenom nationalparken Everglades, den sumpiga ödemarken som upptar en stor del av halvön och som man måste passera för att nå västkusten och Cape Coral och Fort Myers. Vi väljer Tamiami Trail, den smalare landsvägen, nr 41. Guideböckernas löften om att man här kommer närmare naturen än om man väljer den nordligare motorvägen håller. Tamiami låter indianskt och längs rutten passerar vi mycket riktigt ett par indianreservat, men namnet kommer från sträckan Tampa–Miami.
Hmm ... er! Ett säkert val på Joe's Crab Shack i Fort Myers. Foto: Pirjo Houni
Alligatorerna ligger och vältrar sig i den lilla ån som följer vägen, i hundratal.
En har sökt sig ända upp till vägkanten. En kvinna tappar plastlocket på kaffemuggen precis framför nosen på honom. Hon kliver lugnt fram och plockar upp locket och får sig sitt livs utskällning av maken. Skyltar varnar för böter och till och med fängelse för den som matar alligatorer.
– Om en alligator ligger tjugo yard ifrån dig och den får för sig att den ska ta dig, så har du inte en chans, säger en medspelare senare på golfbanan i Ocheechobee, i Lake Worth där vi möter alligatorn nästan på greenen.
Golfbanan ligger innanför ett naturskyddsområde. På banan möter vi tvättbjörnar som snabbt som vesslor kan öppna golfbagen och sno med sig mellanmålsbananen, i buskarna rasslar giftormar, färgrika iguaner ligger och solar sig och långbenta vadare trippar omkring i vattenhindren.
Jurassic Park? Nej, golfbanan i Palm Beach. Den två meter långa iguanen är till synes oberörd av närgångna spelare. Foto: Pirjo Houni
Att bila 1 500 kilometer på 17 dagar är en njutning i ett land där bilisten är kung.
De tre sista nätterna blir Airbnb-inkvartering i Florida-finländaren Sakaris villa i Winston Trails i Lake Worth. 60 euro för rum med delat badrum och en gästvänlig, hjälpsam och försynt värd som snabbt känns som en gammal god vän.
Avtryck. Det finska inslaget i Lake Worth är påfallande. Som mest har här bott 35 000 finländare! Foto: Stefan Lundberg
Några tips: Köra bil i USA
• Hyr bilen på nätet via ett flygbolag, en resebyrå på nätet eller en förmedlingsfirma. Det kan bli över 50 procent billigare än att gå direkt in på en enskild biluthyrningsfirma.
• Gå inte med på att uppgradera bilen när du hämtar ut den, då betalar du fullt pris och det kan bli en obehaglig överraskning på hundratals euro.
• Kolla redan vid bokningsögonblicket att försäkringarna är täckande och att du får med nödvändig extrautrustning: barnstol, gps etc.
• Respektera stoppmärkena. I USA måste ofta alla som kör in i en korsning stanna. Man kör sedan vidare i den ordning man kom till korsningen.
• Stanna alltid för skolbussar som stannar för att släppa ut eller plocka upp skolbarn. Alla körfiler står stilla så länge bussen har rött blinkande ljus påkopplat och stopptecknet utvikt. Det gäller även mötande trafik om körfilerna inte är åtskilda av refuge eller räcke.
• Vid rött ljus är högersväng tillåten såvida det inte finns en skylt med texten ”No turn on red”.
• På motorvägarna är det tillåtet att köra om fordon på såväl vänstra som högra sidan.
• Sex och till och med åtta filer i en riktning är inte ovanligt. När du byter fil koppla på blinkern och utför manövern bestämt, annars blir du lätt hängande kvar i din fil.
• När du bokar hotell, kolla att parkeringsavgiften ingår. Annars kan du räkna med 20 amerikanska dollar till per dygn.