Skärmtid är inte bara dåligt
Isabella Holm på Sällskapet för mediefostran önskar att vuxna skulle sluta lära barn att associera skärmtid med bara något dåligt. Men vuxna får inte skjuta ifrån sig ansvaret för hur barnen rör sig i den digitala världen.
"Sätt undan den där nu, du har stirrat på den tillräckligt länge!" är säkert en av de vanligaste föräldrareplikerna om barn och deras tid med smarttelefoner eller pekdatorer. På Sällskapet för mediefostran önskar Isabella Holm att vuxna inte ska lära barnen att associera skärmtid till bara något dåligt.
– Jag är samhällshistoriker och ser paralleller till bland annat slutet av 1800-talet när romanen kom. Det ansågs vara en skandal att unga kvinnor satt försjunkna i en bok, man var orolig för vad de riktigt kunde få för tankar och idéer, säger Isabella Holm på Sällskapet för mediefostran.
Det viktiga är inte enligt Holm att vuxna har full koll på vad barn och unga gör på nätet och hur de olika apparna fungerar, utan att de ser till att skapa ett öppet diskussionsklimat med barnen om nätvärlden. Hon säger att det är vilseledande att vi i dag ofta talar om unga som "digital natives", som om de hade någon form av medfödd kunskap om nätvärlden, fast de i själva verket behöver få undervisning och guidning i hur de hanterar det. Vuxna får inte skjuta ifrån sig ansvaret för hur barnen rör sig i den digitala världMen.
– Det är en konstig tanke att låta barn springa där utan att få verktyg för hur de ska göra, säger Holm. Jämför med när barn lär sig cykla: man lär dem trafikregler, lär dem vad det finns för andra aktörer i trafiken som bilar, bussar, halka. Målet är att barnet ska få njuta av att cykla själv. Detsamma borde gälla i nätvärlden. Det handlar inte bara om att begränsa barnet, och därför är det tråkigt att begreppet skärmtid ofta används tillsammans med ordet begränsa.
Som bäst är nätvärlden ett ställe där barnet kan växa och utveckla både sina sociala färdigheter och sitt logiska tänkande. Men att barnet knyter nätkontakter och kan få riktiga vänner den vägen kan vara svårt att förstå för en äldre generation som alltid knutit vänskapsband på traditionellt sätt. När barnet hänger på Whatsapp, Snapchat och olika diskussionsforum för spel som vuxna sällan själva använder eller ens hört talas om, finns risken att nätvärlden känns svår att över huvud taget diskutera.
Lägg till att många vuxnas negativa inställning till skärmarna gör att barnen snabbt lär sig att associera det de gör via skärmarna med något dåligt: då blir också tröskeln högre för att berätta om det händer något konstigt eller illa där.
– Enligt undersökningen EU Kids Online berättar bara en tredjedel av barnen för sina föräldrar om de upplever något obehagligt på nätet.
Respekt för nätkontakter
Samtidigt påpekar Holm att barn och unga är en extremt heterogen grupp och inte kan klumpas ihop som en och samma typ av nätanvändare. En del utbyter Snapchatbilder med sina vänner, andra har stora nätverk av bekantskaper via onlinespel, och några kanske inte använder sociala medier alls. Men en stor generationsskillnad är att då man förr talade om att "vara på nätet" har nätet i dag genomsyrat hela samhället. Unga gör inte skillnad på nätvärld och vanlig värld eftersom nätet är med överallt, hela tiden tillgängligt via en smarttelefon.
- Portalen mediakasvatus.fi samlar nyheter och material om mediefostran, på svenska, finska och engelska.
- Sällskapet jobbar med flera olika målgrupper, till exempel lärare, ungdomsarbetare och föräldrar och får understöd av Undervisnings- och kulturministeriet.
- Medieläsfärdighet och -kunnighet räknas i dag som en medborgarkunskap och ingår också i den nya läroplanen för grundskolan. Det gäller både medieläsfärdighet (text, bild, video) och mediekritik (säkerhet, källkritik).
- "Mediekunskap är en jämställdhets-fråga, skolan kan säkra att alla får tillgång till samma färdigheter", säger Isabella Holm. På samma sätt är det en demokratifråga att till exempel äldre lär sig orientera i den digitala världen.
Som med mycket annat i en familj och ett samhälle behöver barn och vuxna göra upp gemensamma spelregler för medieanvändningen, så att var och en vet vad som förväntas av den. Skärmtiden ska inte få ta över så att dygnsrytm eller skola lider. Men föräldrar behöver också ha förståelse för vad barnen gör på nätet och visa respekt för det liv och de sociala kontakter barnet har där.
– Rent konkret är det till exempel bättre att förvarna barnet om att det är matdags än att plötsligt bryta av när barnet är mitt i ett onlinespel med sina vänner. Och överlag är det bra att erbjuda alternativ, särskilt för små barn kan man försöka förbereda något annat roligt att göra i stället för att bara ta bort skärmen, föreslår Holm.
Ge chans till eget liv
Och barnen kan faktiskt behöva få ha ett eget liv på nätet, utan att föräldern tittar över axeln konstant. Nätgemenskapen kan vara ett ställe där den unga får bygga upp en identitet som den själv har kontroll över, till exempel via selfies på Instagram.
– Mobilen ses i dag som en mognadssymbol, men samtidigt betyder den att man är konstant anträffbar och föräldrarna kan följa med var barnet är. Det är kanske inte så konstigt om barnen då vill ha en egen plats där, utan föräldrar.
De vuxna behöver alltså inte ta full kontroll över barnens medieanvändning, men nog ansvar.
– Det bästa stödet man kan ge är att vara intresserad och involverad och att sedan lägga sig i om något oroväckande händer.