Elisabeth Rehn är ett heltidsjobb
Elisabeth Rehn är ett ämbete av samma typ som påvens. Man avgår inte. Fortfarande reser hon världen runt och talar om kvinnor, fred och säkerhet, men 80-årsdagen firar hon med familjen.
Resorna till Addis Abbeba, Baku och Chile i vår blir inte av eftersom de inte ryms i kalendern. På Finlands ambassad i Stockholm talade hon nyligen om boken om sitt liv. I Haag har hon regelbundna uppdrag, och till Boston, New York, Mostar, Geneve, Ankara och Nairobi ska hon hinna före hösten.
Det är inte någon statistisk åttioåring som fyller år på måndag.
-
Uppdrag hemma och internationellt
Riksdagsledamot 1979-95. - Finlands medlem i UNICEF-kommittén 1982-94.
- Försvarsminister 1990-95.
- Jämställdhetsminister 1991-95.
- Ledamot i Europaparlamentet 1995-96.
- FN:s specialrapportör mänskliga rättigheter i länderna i det forna Jugoslavien 1995-98.
- FN:s generalsekreterares specialsändebud i Bosnien-Herzegovina som chef för UNMIBH-operationen 1998-99.
- Medlem i styrelsen för Internationella brottsmålsdomstolens krigsofferfond I HAAG 2009-
- Medlem i High Level Advisory Group Group, FN:s rådgivande grupp för Kvinnor, fred och säkerhet 2014-
– Efter min aktiva tid har jag tyckt att det är min skyldighet att ställa upp som finländsk kvinna när FN, ministerier och organisationer anser att min sakkunskap behövs. Vi är inte så många som är kallade, säger hon.
Ett av de fasta uppdragen är att sitta i den internationella brottsmålsdomstolens offerfond i Haag.
Ministerrollen öppnade dörrar
När Elisabeth Rehn blir ombedd att tala någonstans i världen talar hon om krishantering och kvinnligt ledarskap. Det är ämnen som faller sig naturliga efter hennes tid som försvarsminister 1990-95 och samtidigt jämlikhetsminister 1991-1995.
– Jämlikhetsministerns arbete är viktigt, men talar vi om att öppna dörrar i internationella sammanhang är det främst försvarsministertiteln som varit nyckeln. Att som första kvinna i världen få det uppdraget är större än vi kanske förstår i de flesta andra länder, säger hon.
– Lite paradoxalt är det ju, eftersom jag som försvarsminister alltid var synnerligen påpassad för vad jag gjorde och beslöt, framför allt under den första perioden. De manliga partikollegerna hade dessutom räknat ut att inget riktigt farligt skulle hända i världen under min tid som försvarsminister. Jag skulle inte hinna ställa till med något, säger hon.
Hon har, också tack vare några lyckade pressbilder, blivit starkt förknippad med förslaget att välja jaktplanet Hornet till den finska armén, ett val som hon fortfarande skulle göra på samma sätt. Stoltare är hon över sitt dåtida engagemang för de värnpliktiga och ministeriets personal.
Barnsoldater
En fråga som just nu är aktuell inom Internationella brottsmålsdomstolen i Haag är skadestånd till offer för krigshandlingar, konkret utgående från rättegångarna mot Germain Katanga och Thomas Lubanga Dyilo. Det handlar om våld mot civila och kidnappning av barnsoldater i stor skala under kriget i Kongo.
– Skadestånd, "reparations" innebär att de före detta barnsoldaterna skulle få rättighet till samma liv som
de hade innan de kidnappades. Nu handlar det i detta fall konkret om bara 129 barnsoldater, men det fanns tiotusentals liknande öden under kriget.
Lubanga var den första som någonsin dömts av den internationella brottsmålsdomstolen ICC.
Att ICC nu går in för att kräva skadestånd av Lubanga är ett tydligt steg framåt, det handlar inte mera om att enbart straffa den skyldige utan också om att få den skyldige att kompensera offren. Om Lubanga förklaras obemedlad står offerfonden för finansieringen.
Ett annat pro bono-uppdrag är rollen som medlem i en rådgivande grupp för UN Women, på uppdrag av FN:s säkerhetsråd och med uppgift att uppdatera bl.a. hennes rapport för FN från år 2000 om kvinnor, fred och säkerhet. Det innebär en ny resa till gruppens möte i New York i maj.
Tiden och åldrandet
Tänker du på någonsin på åldrande?
– Visst funderar jag över det också. Jag vet att det kommer en dag när jag inte längre blir inbjuden till konferenser eller får hedersuppdrag. Jag märker redan att det inte längre är så trevligt att ha två resor till USA tätt inpå varandra, eftersom det tar tio dagar att återhämta sig och bli av med jetlagen, säger hon.
– Dessutom tänker man ju annorlunda i rent praktiska frågor. Är det värt att börja renovera köket längre, eftersom den som tar över huset efter mig ändå kommer att renovera allt från grunden? Sådana saker har jag börjar fundera på den senaste tiden.
Men än så länge har Elisabeth Rehn inget datum i kalendern reserverat för dagen när hon sätter sig i gungstolen och på heltid börjar "sörja över den finländska vintersportens nivå", som hon säger.
Trots de många uppdragen och resorna har hon inga problem med att ställa om sig till hemlivet i Hila i södra Kyrkslätt när hon är ledig.
– Jag slappnar av i huset jag älskar, fast det blir lite för mycket dator när jag är hemma, bekänner hon. Under en kort resa hade internetleverantören bytt system, och innan hon fick allt att fungera igen låg det nästan 100 mail i lådan och väntade på svar.
Familjefesten på födelsedagen ser hon fram emot, och alldeles speciellt att träffa de sju barnbarnsbarnen.
– Den som har läst boken om mig och mitt liv kan ha fått för sig att det lätt blir bråkigt när vi träffas hela släkten. De vet inte vilken typ av jargong vi har när vi träffas. Mina barn har förklarat att de kritiserade mig med omtanke och kärlek i boken, men på sitt vanliga sätt.