Med finsk sisu genom skogen
En sandlåda för stora pojkar att leka i. Det är vad Olli Toivonen kallar gården i Forsby. Det är där han förvarar sina leksaker, en diger samling militärfordon.
Snömodden sprutar kring larvfötterna när pansarvagnen kör över kullen på den stora åkern. Dieselmotorn mullrar ordentligt och det känns i marken, särskilt tyst rör sig inte fordonet. Det behövs inte heller, pansarvagnen har gjort sin tid i militärens tjänst och ägs nu av Olli Toivonen i Esbo.
- Ett bandfordon är ett fordon vars hjul är sammansatta med band. Ibland kallas det larvband eller larvfötter.
- Fordonen är effektiva i svår terräng, och används framför allt till militära ändamål, räddning och byggarbete.
- Bandschaktaren och bandtraktorn är exempel på civila bandfordon och stridsvagnen och bandvagnen är exempel på militära bandfordon.
- Kommer fram överallt eftersom bandet fungerar som om fordonet skulle rulla ut en egen väg under sig.
- Risken att bandet gräver ner sig på mjukt underlag är därför liten.
- 1826 togs det första patentet på ett bandfordon av britten George Cayley. Han kallade sin uppfinning universal railways. 1837 togs följande patent på ett bandfordon. Det var ryssen Dmitrij Sagrasjskij som kallade den vagn på mobila spår.
Toivonen har vad han kallar sin sandlåda i Forsby, Lovisa. Där står två svenska bandvagnar och två finska, tre pansarvagnar och ett tiotal lastbilar och andra fordon, alla målade i kamouflagefärg. När Toivonen och hans vänner – och hans döttrar – har tid tar de sig en tur över åkrarna och dikena.
I dag är det Tommi Rantanen som sitter vid spakarna i pansarvagnen, en MT-LB. Med på färden är Olli Toivonens dotter Hilma och hennes kompis Ronja. Det är inte första gången flickorna åker pansarvagn, de känner fordonet utan och innan.
Bandvagnarna och pansarvagnarna i Forsby är alla kördugliga.
– Man måste ändå komma ihåg att det här är 30–40 år gamla fordon. Det är inga taxibilar som man bara startar när man vill köra, man får ibland skruva lite först, säger Olli Toivonen.
Diger samling
Olli Toivonens favoritfordon i samlingen är de finsktillverkade bandfordonen Sisu NA-110, populärt kal- lade Nasu. Omkring 500 sådana har tillverkats och av dem äger han fyra.
– Sisunasu är roligast att köra. Jag har bara lite svårt att rymmas i den.
Bandfordon av den typen Toivonen har kan ta sig fram nästan överallt – också gå på vatten. En Nasu kan transportera sjutton personer förutom föraren samtidigt, den går 57 kilometer i timmen på land och 4 kilometer i timmen på vatten.
Det finns mera plats för föraren i de två svenska bandvagnarna av märket BV 206. De tillverkades av BAE Systems Hägglund och kan ta sexton passagerare. BV 206 går med en hastighet av 52 kilometer i timmen på land och 4 kilometer i timmen på vatten.
Av de tre pansarvagnarna är två MT-LB-vagnar, med en vikt på över tio ton. De är utrustade med V8-motorer och kan hålla en fart på drygt 60 kilometer i timmen på landväg. Den tredje är en BZ55 och väger över 30 ton.
Olli Toivonen har en pansarvagn till, en engelsk Charioteer, byggd på 1950-talet. Den köpte han för 8 200 euro på en auktion 2007. Den står i skogen i väntan på att han ska ha råd att sätta den i skick.
Lätt att köra
För att få köra ett bandfordon krävs att man har fyllt femton år. Det har Toivonens dotter Vilma, och hon bjuder kompisen Kia på en åktur i en av pansarvagnarna och i en Nasu.
– Det är lätt att köra den här, säger Vilma, och sätter i väg i den ena Nasu-vagnen över åkern.
Bandfordonet är automatväxlat – det är bara att starta, ge gas och styra. Fordonet är så tungt att man egentligen inte behöver bromsa, bara man lättar på gasen saktar det ner.
Ett bandfordon styrs i mitten, vid leden mellan förarhytten och passagerarhytten. Det ger den en ganska stor vändradie, men då man kommer underfund med hur fordonet fungerar och hur det svarar på vridningar på ratten är det faktiskt ganska lätt.
Det känns häftigt att köra en nästan åtta meter lång bandvagn och märka att fordonet lyder en. Att backa in vagnen intill de andra i raden går konstigt nog också.
– Det ser ut som om du gjort det där förr, säger Olli Toivonen när Nasu igen står där den ska.
Det hade jag inte. Nu har jag gjort det.
Vinterhobby
För Olli Toivonen och hans likasinnade är det här en vinterhobby. Bandfordon används av militären för att ta sig fram också i oländig terräng, men Toivonen ser helst att hans fordon inte körs i skogen. Det är en ekonomisk fråga.
– Vi försöker spara på larvmattan så mycket som möjligt. Det kostar flera tusen euro att köpa en ny.
Toivonens hobby kräver förutom tid och pengar också ordentligt med svängrum. Alla vill inte ha en rad militärfordon på sin åker. Därför kör Toivonen på sina egna marker.
– Vintertid är vi här några gånger i månaden. Om det är för kallt är det ingen idé, och när snön smälter blir det för smutsigt och för mjukt.
Till en dag i sandlådan hör också korvgrillning och tid för samvaro. I skogen intill det man kan kalla depån finns samlingsplatsen, komplett med bänkar, grill och lager. Här kan man sitta ner och diskutera hur en motor borde justeras för att gå bättre eller var man kunde hitta en ny växellåda till ett annat fordon.
Sin första pansarvagn, en rysktillverkad AT-S, köpte Olli Toivonen för ungefär 25 år sedan på en auktion i Tammerfors. Efter det har samlingen utökats i rask takt. För den som samlar på militärfordon är auktioner rena guldgruvan.
– Allt som säljs på en sådan auktion går åt, konstaterar Olli Toivonen.
Man får betala några tusen för en pansarvagn eller ett bandfordon. Militären använder äldre fordon som reservdelar, och man kan få köpa billiga fordon utan motor eller växellåda. Då måste man å andra sidan skaffa delarna själv, och det är både dyrt och svårt.
– Det här är inga reservdelar man kan köpa i en vanlig bilaffär. Det är bra att ha kontakter som kan hjälpa en att hitta delar. Just nu behöver jag en växellåda till Nasu.
Finns det inte färdiga delar att köpa måste man tillverka själv. Till hjälp har han sina kompisar som delar hans hobby och som gärna står till tjänst och mekar och skruvar på fordonen.
Fordon som är äldre än 30 år kan registreras i museiregistret. Ett bandfordon är en lastbil för terrängbruk, och är den registrerad kan man köra den längs landsvägar.
Flera fordon
Toivonen är inte ensam om sin hobby. Det finns flera samlare både av bandvagnar och av pansarvagnar. Toivonen räknar med att det finns omkring trettio privatägda pansarvagnar i Finland.
Markku Leikkanen är en av dem som trivs i Olli Toivonens sandlåda. Själv samlar han vapen och andra föremål förknippade med det militära. Han restaurerar också pansarvagnar som yrke.
– Man kan säga att jag fastnade i armétiden, säger han.
Frågan varför någon vill samla på militärfordon ligger nära till hands när man bekantar sig med Toivonens samling och hör Leikkanen berätta om sin.
– Varför samlar någon på frimärken? De här är bara lite tyngre, säger Olli Toivonen.
– Jag röker inte, och då kan jag köpa en sådan här vart tredje år, säger han och klappar bänken i Nasu.