Det stora köpet kräver känsla och samspel
Martin Evers köper inte sin bostad som grisen i säcken, men när han skriver på köpebrevet har han inte har satt sin fot i det blivande hemmet i Grankulla. Strax efter påsk ska familjen Evers flytta in.
Han är på blixtbesök i huvudstadsregionen och innan flyget till det nuvarande hemmet i Schweiz går på kvällskvisten ägnar Martin Evers några timmar åt det som de flesta beskriver som sitt livs största affär. Först träffar han säljarna på banken och sedan skriver han på köpebrevet på en 100 kvadratmeter stor bostad i en radhuslänga på Magistervägen i Grankulla.
Och när bestyret är ur världen tar Evers sin resväska och beger sig mot sitt blivande hem. I sällskap har han Anna Talasmäki som har hittat hemmet åt honom och hans familj. Om Talasmäki lyser av iver över att äntligen få visa huset, håller Evers masken men medger ändå att det känns rätt spännande.
– Och det känns bra. Jag har fullt förtroende för att Anna har hittat hemmet som vi vill ha. Det känns inte som om vi köper grisen i säcken, för genom bilder, bottenplaner och Annas beskrivningar har vi skapat oss en uppfattning om vårt blivande hem, säger Evers.
Vi är han, hustrun Jenny och lille Emil, 1 år. Familjen bor i Schweiz sedan tre år och är på väg hem i vår. Och då behöver man någonstans att bo.
Evers "hittade" Anna Talasmäki och Koija på sajten Linkedin. De är gamla skolkamrater så det var inga problem med att upprätta en fungerande kommunikation.
– Vi startade med att kartlägga behovet, dryfta ekonomi och diskutera begreppet drömbostad och så kom vi in på läge och småningom gestaltade Grankulla sig som det givna valet som framtida hemort. Dessutom har vi bott i Grankulla tidigare, och trivts bra.
Familjen Evers var inte ute efter en miljonvilla på krönet vid Gallträsk utan en funktionell trivsam bostad på 100 kvadratmeter i flervåningshus eller radhuslänga.
– Vi är en liten familj, och jag har alltid tyckt att man inte ska äga mer än man orkar bära upp i ett träd.
Småningom satte man fokus på delar av Grankulla, och slutligen några gator. Talasmäki besökte stadshusets arkiv och såg ritningar på en mängd bostäder och så klarnade några alternativ på Magistervägen. Meningen var att Talasmäki skulle ringa upp några bostadsägare på gatan och helt sonika lägga bud, förhandlingar var redan på gång men så råkade just den bostaden som Evers sedan köpte, komma till försäljning.
Talasmäki gick på visning, förmedlade intryck och information och så en dag i mitten av februari kom Evers till Grankulla för att skriva på köpebrevet.
– Vi startade processen i november, och jag hann besöka Helsingfors å jobbets vägnar ett par gånger och samtidigt se några alternativ. Senast i det skedet fick Anna och jag en klar uppfattning om hur vi tänker och tycker. Man ska helst tala samma språk för att bilden ska bli tydlig. Hon har fungerat som våra ögon och öron.
Snart ska Evers flyg till Schweiz lyfta, och han är redan smått otålig där han står på Magistervägen. Säljarna vill inte låta HBL följa med in, så vi kan inte förmedla den allra första spontana reaktionen men Evers kommenterar några timmar senare så här:
– Mitt intryck av bostaden är att den motsvarar min föreställning till 99 procent. Allra först är jag "försiktigt misstänksam", det är ju fråga om en lägenhet som är bebodd och inte i utställningsskick, skriver Evers på e-posten och tillägger att det dröjer bara tio minuter av fantiserande och möblerande tills allting faller på plats.
– Plötsligt känns det exakt som jag har tänkt mig.
Evers är extra nöjd med badrummet och bastun som är snyggare än på bild och att husets energitänk och graden av automation är smartare än han trodde. Samtidigt noterar han att detaljer som eluttag och avbrytare inte riktigt är i hans smak.
– Men sådant kan man fixa genom att byta ut.
Summa summarum: – Det känns som att både vi och säljarna har gjort en bra affär, och den känslan är stark. Det här blir ett hus och hem vi kommer att trivas med ett bra tag.
Martin, Jenny och Emil Evers flyttar till Grankulla strax efter påsk.