Maria Turschaninoff: Kära drake!
Vi bad författaren Maria Turschaninoff skriva ett brev till en vän på alla hjärtans dag. Maria skriver till sin kära drake.
Jag gick ut i trädgården i kväll. Vinterhimlen var fylld av stjärnor men jag såg inte så mycket som skuggan av dig. Jag drog några djupa andetag av den kalla nattluften. Sedan gick jag in. Drog för gardinerna. Plockade upp Legobitar från golvet. Fyllde på diskmaskinen, gjorde en mental notering att maskindiskmedlet snart är slut. Måste köpa mer i morgon. Och kött åt hunden. Och mjölk.
Jag kokade en kopp te och blundade för tidningshögen som snart ramlar över ända. Maken och jag diskuterade morgondagen vid köksbordet. Han gör en lång dag och kommer hem först sent. Jag får hämta på dagis och handla och gå ut med hunden. Måste ringa renoveringsfirman också, och åka iväg och beställa tapeterna. Det är alla de där mejlen som måste besvaras och maskinen tvätt som borde köras. Timmarna jag har på mig att skriva rasslar iväg för min inre blick.
Jag förstår att du flög iväg från allt detta. Varför fjättra sig vid marken och måsten när man vet att man kan flyga? Det är svårt att hålla glöden i buken vid liv då man inte får spruta eld av aktsamhet om dem man älskar.
Jag följer din flykt i tankarna, ser för mig hur du sträcker ut dina vingar, hur världen ligger nedanför dig, din att göra med som du vill. Människorna ser upp emot dig i respektfylld fasa. Ingen har lika vassa klor som du. Ingen har lika blänkande tänder.
Jag hoppas du kommer tillbaka en dag. Att du inte glömmer mig. Jag glömmer aldrig hur det kändes att rida på din rygg.
Snart skall jag släcka lamporna. Släppa ut hunden, borsta tänderna. Gå in i barnkammaren, försiktigt kliva över tågbanan och dra upp ett täcke över nakna små axlar.
Ibland kan jag ana din närvaro då jag sitter och arbetar. Känna doften av svavel. Bli väckt ur mina dagdrömmar av det mäktiga bruset från dina vingar. Jag vet att du finns där. Du håller mig under uppsikt. Bidande din tid.
Jag lägger mig i sängen och sluter mina ögon. I mörkret, i natten, är du hos mig. Dina ögon är mina. Jag biter med dina kraftiga käkar. Jag lyfter från marken med ett enda slag av dina mäktiga vingar.
Jag bidar min tid.
Din, Maria