I druidernas och vikingarnas spår
Det dånande havet som slår mot klipporna. De mjukrunda gröna kullarna. Historien som är närvarande överallt. Den förhistoriska byn Skara Brae samlar allt som kännetecknar Orkneyöarna.
Skara Brae/Tingwall Djupt ner i de gröna kullarna hade de grävt sina hus, de okända förhistoriska invånarna i Skara Brae. Från den centrala salen ledde täckta gångar till varje familjs eget hem, en exakt kopia av alla andras. I flera hundra års tid – mellan 3 200 och 2 500 år före vår tideräkning – levde byborna i fred. Inga vapen har hittats i utgrävningarna.
Kor, grisar och får eller getter betade på de bördiga markerna runtomkring och från havet fångade invånarna fisk. Sjöfåglarna gav ägg och kött, och byn var så gott som självförsörjande.
- 3800 före vår tideräkning: Den första kända bebyggelsen Knap of Howar byggs på ön Papa Westray.
- Cirka 3200 före vår tideräkning: Första bebyggelsen på Skara Brae på den största ön Mainland. Ungefär samtidigt byggs Ring of Brodgar.
- Cirka 2200 före vår tideräkning överges Skara Brae.
- År 787 ses de första vikingarna i England och cirka 800 börjar nordmännen koloniseringen av öarna.
- År 900 börjar nästa våg av kolonisering. Cirka 90 år senare börjar kristendomen sprida sig.
- 1137 St. Magnus katedral börjar byggas i Kirkwall.
- År 1468 gavs Orkney till den skotska kronan som hemgift av kung Christian 1, kung över Danmark, Norge och Sverige.
På få ställen är det lika lätt att i huvudet sudda ut bilar, vägar och elstolpar och se framför sig hur världen såg ut för 5 000 år sedan som på Skara Brae. Länge var byn glömd och gömd innanför kullarna – men på 1850-talet blåste en hård storm fram ruinerna.
Först på 1970-talet gjordes en ordentlig arkeologisk undersökning – och fiskarna vi intervjuar berättar om hur de som unga på 1960-talet gladeligen hade klättrat omkring i ruinerna och fallit genom jordtaket. Nu är platsen ett av Unescos världsarv och välbevakad och omgärdad.
Snusa på historia
Inte långt från Skara Brae ligger Ring of Brodgar, en stencirkel långt äldre än världsberömda Stonehenge och en av få helt cirkelrunda stencirklar man känner till.
De höga grå stenarna ser nästan ut att växa upp ur det smaragdgröna gräset, men så har de också stått på samma plats i över 4 000 år. De mustiga röda och bruna tonerna i höstlandskapet tillsammans med utsikten över kullar och sjöar gör att man förstår de långa raderna av parkerade bilar och bussar längs vägen.
Här är det också lätt att snusa på historien.
Vikingastad
Men det är inte bara ute på landsbygden som historien känns väldigt nära. De flesta små städer som ligger utspridda över Mainland, Orkneys största ö, bär spår av hundratals år av historia.
I centrum av huvudstaden Kirkwall lutar sig de små gråa stenhusen tätt mot varandra. Här finns presentbutiker som försöker suga ut allt av den karamell som Orkneyöarnas vikingaförflutna utgör – men det är långtifrån bara krimskrams som säljs längs huvudgatan. Först och främst är det här ett levande samhälle med tvätterier, snabbköp och bokhandlar.
Mitt i centrum tornar St. Magnus-katedralen från 1100-talet upp sig. Det är ett imponerande bygge för att befinna sig på en liten avlägsen ö, byggt från 1136 framåt av Rognvald, jarl av Orkney, till minne av hans farbror Magnus som dog när han försvarade Orkney. Katedralen är unik i hela Europa genom att den inte tillhör något visst samfund utan tillhör Orkneys invånare.
En Bibel på norska och vikingabåtar på katedralen knyter an till det nordiska arvet.
Stolta över arvet
Så många andra byggnader har vikingarna eller deras ättlingar inte lämnat efter sig, men redan en snabbtitt på kartan berättar att de hundratals år de dominerade öarna från 800-talet framåt har lämnat spår: Stromness, Tingwall, Flotta, Holm of Papa, Kettletoft...
– Vi är väldigt stolta över vårt fornnordiska arv. Det är många som döper sina barn till Niall, Magnus eller Thorfinn och vi har till och med ett 17 maj-tåg här varje år, säger Donna Heddle, som leder centret för nordiska studier på University of the Highlands and Islands.
Norn som tidigare talades på öarna men som nu gett vika för engelskan, var till stor del influerat av norskan.
- Det finns inga direktflyg till Orkney från Finland, men man når öarna från alla större flygplatser i Skottland och England med flygbolaget Flybe. Vill man vidare till de mindre öarna är det Loganair som gäller.
- Boende: Det finns många hotell och bed&breakfasts på Orkneyöarna, men också många turister så det kan löna sig att boka i tid. Vi överraskades till exempel av de årliga vetenskapsdagarna – så vi bodde 20 kilometer utanför Kirkwall. Till exempel Visit Scotlands hemsidor listar ställen att bo på.
- Ta sig runt: Med bil. Öarna är pittoreska och det finns vandringsleder, men att vandra och cykla längs de smala vägarna kan kännas rätt farligt.
- Fungerar, fungerar inte: Det är bra att vara beredd på att mobiltäckningen på öarna är väldigt svajig. Till exempel från vårt hotell i Houton Bay gick det inte alls att ringa – och många andra ställen var också totalt utan mobilnät.
– Men det är inte bara språket, det är också blodet i våra ådror. Vi har 60 procent gemensamma gener med norrmännen, säger Heddle.
Trots att nordmännen inte lämnade så många konkreta spår finns det annat de gav i arv:
– Det juridiska systemet och idén om social rättvisa kom från dem. Och dessutom har vi – precis som ni – ett väldigt utvecklat sinne för att klara oss, att inte ge upp.
Vikingarna, som är populära och omtyckta på öarna utanför Skottland, är inte så populära i många andra delar av Storbritannien där man ser dem som de smutsiga vildarna som kom för att röva och våldta.
– Från arabiska källor vet vi att de faktiskt var ganska renliga av sig, och badade minst en gång i veckan – vilket var mycket på den tiden.