Restaurangbåten är deras livsstil
Kök och sal ska varje restaurang sköta klanderfritt, men på en restaurangbåt får krögaren dessutom se till att maskinrummet fungerar och soldäcket är snyggt och säkert. För Janina Timgren och Axel de la Chapelle är båten Nikolai II för tillfället hela deras liv.
– En dag när vi kom på jobb stod landgången till båten i 90 graders vinkel. Vattennivån hade stigit med 95 centimeter. Det var svårt att alls komma ombord på båten, säger Axel de la Chapelle.
– Men man blir ju kreativ av utmaningar, säger Janina Timgren.
Att hela restaurangen stiger 95 centimeter är knappast något som andra restauranger behöver fundera på. På Nikolai II som ligger i Kolerabassängen vid Saluhallen – och sommartid legat vid Sandvikens kaj – har krögarna lärt sig allt de kan genom att helt enkelt prova sig fram. Varken Timgren eller de la Chapelle, båda 24 år gamla, hade restaurangerfarenhet från tidigare men när de kom över båten kunde de inte motstå frestelsen.
– Jag har alltid varit sådan att jag lär mig bäst genom att göra. Ganska snabbt delade vi upp det så att jag sköter salen och Axel köket, säger Timgren.
Båten ägs av Timgrens mamma och morbror och hjälp i köket och under olika evenemang de ordnat på båten har de fått av vänner och bekanta. De håller menyn kort, satsar hemlagade smaker med laxsoppa som stjärnprodukt och några andra enkla lunch- och snackrätter, beroende på säsongen.
De har 40 platser inne i båten, 20 i den gamla kaptenskajutan och 40 ute på däck, med en del uppe på taket som de byggt om till en tredje våning för soldyrkande kunder.
– På sommaren blir det mest ölservering, och tyvärr är det ju så att man tjänar mera pengar på att sälja öl än laxsoppa, säger de la Chapelle.
Det har också blivit rätt många privattillställningar, allt från kräftskivor till bröllop. Vad de än gör är de noga med att göra det med känsla, för att locka tillbaka kunderna.
– Vi är ju inte fine dining eller en vinbar. Vår filosofi har varit att om vi har roligt bakom disken så trivs kunderna också, säger de la Chapelle.
– Och det är det vi fått mest beröm för också, att maten är tillräckligt bra och kunderna trivs.
Men kan ni lyfta någon lön alls, eller är det här främst en livsstil?
– Det är lite både och, säger Timgren. Det var från början klart att vi har stöd bakom oss, både vad gäller ekonomi och kunskap. Vi har haft tur med folk som vill hjälpa till, till exempel en stamkund som visade sig vara båtintresserad elektriker och ritade hela båtens elsystem åt oss.
Arbetet på båten är mera än ett jobb och ingendera har velat räkna timmarna de lägger ner på Nikolai just nu.
– Branschen överlag är förstås jättetung, när man äntligen är klar med arbetsdagen kommer man hem och får ta itu med räkningar och bokföring.
Och än så länge gör de inte stora pengar. Men de hoppas på en aktiv vår- och sommarsäsong, och där spelar båtens läge stor roll. Krögarparet förhandlar aktivt med staden om att få stanna kvar i Kolerabassängen i stället för att behöva flytta till Sandvikens kaj där kunderna är klart färre. De två tidigare somrarna har beskedet från staden varit att en stor del av kajen måste hållas tom för lyxkryssare som eventuellt vill lägga till.
– Men i fjol var kajen tom hela sommaren, vi hade nog rymmats här.
En fast, central plats skulle ge fler turistkunder och dessutom betyda att det är lättare att hålla kvar stamkunder, som just nu får vänja sig vid att båten byter plats ett par gånger per år. Salutorgskajen är drömmen.
– På våren när solen skiner är det smockfullt på däck tills solen går ner bakom husen, det är en härlig känsla, säger Timgren.
– Varför inte fylla hela kajen med restaurangbåtar, det skulle ge platsen en fin stämning, säger de la Chapelle.