Champagnebubblor och en liten vals
När ballongen seglar genom rummet i äldreboendet hörs muntra skratt från sofforna. Clownerna som kommit på besök bjuder på champagnebubblor och annat skojeri. I gengäld får de beröm och en lektion i hur man mjölkar en ko.
Plötsligt ligger clownen Wilfrid på knä på golvet framför Göta Djupsjöbacka. Han har tänkt sig en liten svängom, Wilfrid, och bjuder upp. Men nu är det så att Göta har fyllt 97 och tycker det är klokast att sitta kvar i stolen. Visst har hon dansat en gång i tiden, oj, vad hon har dansat, men det är inte bra att falla omkull i den här åldern.
– Det är slut med det roliga nu, säger hon.
Men Wilfrid är en kavaljer som inte ger sig så lätt och snart står Göta på benen medan Jari Sillanpää rockar loss i cd-spelaren. Efter några steg sätter sig Göta igen och då föreslår Wilfrid att de dansar med dukar. Ur skjortfickan drar han fram de skiraste små chiffongrutor, lätta som luft, och låter dem vifta genom luften i takt med musiken. Götas fötter arbetar med fart. De dansar mot golvet. Helt slut med det roliga är det inte.
Clownerna Mia Portin och Dan Söderholm har startat projekt Glädjeglimten för att föra in clowneriet i äldrevården, speciellt för personer med demenssjukdomar.
– Vi kommer in som ett tillägg i vården, som något personalen kan utnyttja om den vill, säger Portin – eller Henrietta, som hon heter som clown.
Respekt för personen
Tidigare samma morgon har de osminkade clownerna Portin och Söderholm startat dagen med en pratstund på gruppboendet för dementa, en våning under. Sjukskötaren Camilla Simonen har satt sig i kansliet och berättat vad som kan vara bra att veta i mötet med pensionärerna. Fru I är det inget speciellt med just i dag. Hon tycker om att få gäster och uppmärksamhet, så clownbesöket kommer säkert att pigga upp henne. Fru M är kvar på rummet, hon har sovit illa i natt, hon sitter och läser och funderar om nätterna. Herr L, han som brukar njuta av att hjälpa till med att hämta maten och vika lakan, kan vara orolig. Han vandrar ofta omkring och håller sig nära personalen, ett sätt som kan få det att hetta till ibland när de andra pensionärerna blir nervösa på det hela och kanske knuffas.
Simonen vet att det finns mer arbete att utföra än man hinner med i äldrevården om man är mån om en värdig tillvaro också för dem som inte längre reder sig själva.
– Här är vi noga med att alla får gå på wc och vara klädda i sina egna kläder, har hon sagt och refererat sitt samtal med K, som älskar att sova länge om morgnarna, helst till lunch.
Efter samtalet har clownerna tittat i sina anteckningar och gått för att lägga på sminket. Portin har snurrat upp en papiljott i pannluggen och tittat igenom i korgen med rekvisita.
Ser nyttan
I sällskapsrummet råder nu förmiddagslugn. Herr L har klätt sig i orange tröja.
– God dag, god dag! säger Wilfrid och tittar L i ögonen. Sedan drar han upp munnen i ett brett leende. L svarar med ett lyckligt skratt. L lägger ett pekfinger på Wilfrids röda näsa. Utstyrseln är noga uttänkt. Den som inte längre brukar känna igen vänner och familj ska få en chans att räkna ut att de här pajaserna varken är barnbarn eller personal.
– Hur är det med dig?
– Bra!
– Bra!
Henrietta niger. Wilfred niger. L niger.
Söderholm har arbetat med clowneri på teater, och har dessutom lång erfarenhet som sjukhusclown.
– På sjukhus såg jag för första gången en konkret nytta med clowneriet. Uppträder man på teater tänker man på sin roll och på lyckanden eller misslyckande i föreställningen. I vården är fråga en annan. Där frågar sig clownen om han lyckades möta patienten, skapa ett ögonblick av kontakt.
Sjukhuskonceptet kan ändå inte kopieras i äldrevården. Med barn fungerar trick och trolleri, bland de äldre bygger man gärna på historier och händelser ur pensionärernas liv.
Portin kopplar till sina studier i socialpedagogik.
– Clowneri är en arbetsmetod, men inte det enda sättet att ta fram människans resurser på. Det fungerar inte för alla, men vi provar oss fram. Musikterapi kan vara lika bra. Vår roll blir att sprida glädje och att vara en ny kontakt att berätta sin historia för.
För att skruva konceptet på plats har clownerna bland annat besökt Glädjeverkstan i Stockholm – en verksamhet där man för in kultur i vården och talar om clowneri som medicin. Glädjeverkstan har funnits i femton år och under de tre senaste åren har konceptet utvidgats också till äldrevården.
Idén med morgonsamtalet i boendet är att clownerna ska kunna fokusera på människan och den roll hon haft under ett långt liv, se förbi bilden av en som bor på avdelning.
Improvisation
Om en stund står L tätt intill Henrietta. Han vill sticka in armen under hennes. Hon fångar stunden.
– Ska vi dansa?
Och så dansar de. L lägger handen över Henriettas rygg. Hållningen skvallrar om att det är en van dansör som tagit flickan i sin famn. I en långsam vals över golvet sjunger Henrietta i L:s öra. Han blundar.
Vid bordet bredvid utspinner sig en liten diskussion om mörkret.
– Vi är redan inne i december ...
– Och ingen snö har vi sett!
– Nej.
– Var det alltid snö på vintern förr?
– Nå jo!
– Hördu, hur var det förr, när du skötte kor?
H berättar om korna, får Wilfrids mössa i handen och demonstrerar hur man mjölkar. Hon drar koncentrerat i den lilla knoppen på mössan och pressar med fingrarna. Gör man så kommer det mjölk. Varm mjölk.
Sedan är Wilfrid på väg igen. Han behöver tala lite med Henrietta, säger han och lösgör både mössan och sin hand.
Då kommer frågan.
– Är du kär i henne?
– I vem?
– Nå, i den där hundraettan!
– Jaaa..., svarar Wilfrid dröjande och startar ett samtal om var i kroppen det månne känns när man är förälskad. I hjärtat kanske? föreslår han och lägger handen på bröstet.
"Vi har alla ett slut"
Clownerna samtalar, håller handen, lånar ut sina lösnäsor och för in lite musik i samvaron, men hela tiden håller de också reda på hur snabbt de får kontakt och vad som överraskande tänder en glimt av glädje i ett par frånvarande ögon. Demenssjukdomar kan göra den språkliga kontakten svår och därför är det ibland en kind mot en kind eller ett litet gemensamt musikstycke som gäller.
Söderholm är skådespelare medan Portin är socionom med också teaterstudier i bagaget.
– I början av socionomutbildningen frågade de oss vem som är intresserad av äldrevården. Två av fyrtio räckte upp handen och jag var inte en av dem, säger Portin.
Väl inne i äldrevården, som praktikant, drabbades hon ändå av en insikt.
– Jag förstod att vi alla kommer till ett slut och att det slutet också får vara trevligt. Vi pratar ju mycket om mångprofessionella team och om att kombinera olika yrkesgrupper i vården. Vi arbetar gärna nära ihop med personalen, säger hon.
Föreståndaren Monica Printz medger att hon var misstänksam till en början.
– Jag tänkte att clowner hör barn till och att det hela kan bli för barnsligt och förnedrande, säger hon.
Efter att clownerna besökt grupphemmet flera gånger, rett ut konceptet och träffat pensionärerna har Printz ändrat sig.
– Vad kan vara bättre än att få höra skratten när de där två kommer i gång? Sådana som inte brukar göra något blir aktiverade. De som har talsvårigheter kan slappna av och säga ord. De glömmer att vänta på kaffeservering och middagsvila och bara njuter.
"Man blir ung på nytt"
Under eftermiddagens clownpass i gruppboendet för dem som har minnet i behåll vill pensionärerna se Wilfrid sjunga och jonglera samtidigt. När han tappar bollarna i golvet, blir han tröstad.
– Du är inte ensam om att inte klara två saker på en gång, men man blir på så gott humör när du kommer. man blir ung på nytt, säger Saga Kumlin, 90 år, förtjust.
Linnea, "Pian", Hervanto, 93, klämmer till en leksaksgris av gummi så skarpa grymtningar far genom rummet och vill att clownerna ska sjunga. Då plockar Wilfrid fram en champagneflaska i miniatyr. Han ska sjunga, men först bjuder han på bubblor. Det tror han att alla tycker om, säger han och blåser ut ett moln av såpbubblor ur sin flaska.
Maj-Britt Silfverberg, 84, vill också blåsa. Bubblorna blänker i kristallkronans sken. Aningen av en melodi nynnas redan i soffan.
– I natt kommer alla att sova gott, viskar Printz.