Det skall böjas i tid
Visst kan Spiderman gå på kafferep och Barbie köra motorcykel? Trots att vi tror oss fostra våra barn jämlikt beter vi oss ofta omedvetet olika mot flickor och pojkar. Vi betonar kön framom egenskaper.
– Vi funderar på vad det finns för normer som begränsar handlingsutrymmet på dagis och hur man kan bryta dem, säger Sara Sundell, som är sakkunnig för Folkhälsans jämställdhetsarbete för barn och unga.
Folkhälsan startade ett pilotprojekt kring jämställdhet på två daghem 2008 och har fortsatt att utveckla det sedan dess. I dag är det många daghem i Folkhälsans regi, som vill utveckla sitt jämställdhetstänkande och som har fått besök av Sara Sundell.
– Vi börjar med att undersöka rummet. Var är lekstationerna placerade, kan man ändra på dem och kanske byta platser för leksakerna? Hur ser det ut med böckerna och sångerna? Man tänker inte alltid på att de kan vara normbildande. Hela 70 procent av böckerna brukar ha pojkar i huvudrollen, säger Sara Sundell.
Det är så mycket som börjar på dagis – och samtidigt är det där man kan bryta mönster om man vill.
– När man sitter i ring är det flickorna som markerar och väntar på sin tur, medan pojkarna spontant säger sin åsikt och får göra det utan att någon ingriper. Och hur är det på möten på kontoret? Jämställdhetsarbete handlar om att synliggöra, ifrågasätta och bryta rådande könsnormer. I allmänhet är daghemspersonalen, liksom föräldrarna positivt inställda till det.
Ingrodda vanor
När Sara Sundell dyker upp har hon sin videokamera med sig och filmar det som pågår.
– Personalen tror ofta att den bemöter barnen lika, men kameran avslöjar att så inte alltid är fallet. Vi har alla, som en del av vår uppväxt, djupt rotade föreställningar om flickor och pojkar, män och kvinnor.
– När det gäller på- och avklädning får pojkarna mera hjälp än flickorna, som snabbt lär sig att klä på sig själva då de inte får hjälp. Ute på gården klättrar pojkarna själva upp i klätterställningen, medan flickorna får hjälp. Väl uppe säger man åt pojken: Så duktig du är och åt flickan: Akta så du inte faller.
Det är små ord och små gester som kan påverka mycket. När Sara Sundell sedan går igenom det filmade materialet med de anställda och de ser vad och hur de säger saker till barnen, brukar de få sig en tankeställare.
Vi är inte neutrala
Sara Sundell säger att det visst kan hända att en del daghem i Sverige är lite extrema i sitt jämställdhetstänkande, men att vi inte skall tro att vi är neutrala här.
– Om vi inte begränsar flickors och pojkars lekar till det stereotypa blir de mycket mer kreativa och kan få mera vänner. Vi delar ofta in barnen och benämner dem som flickor och pojkar. Varför inte se individerna framom könet. På det sättet lär sig barnen också naturligt att leka tillsammans oberoende av kön. Man kan träna olika färdigheter om man inte begränsas av förväntningar. Actionfigurer kan mycket väl leka hem eller ha en liten ponnyhästgård, medan flickor och dockor kan bege sig på en roadtrip med motorcykel.
Sara Sundell anser att man skall ge barnen positiv uppmärksamhet för deras egenskaper, i stället för deras utseende och deras kläder och för aktiviteten i stället för prestationerna. Då behöver barnen inte prestera bra föra att bli sedda och bekräftade.
– Det leder till bättre självkänsla.
Hon föreslår att man har en handlingsplan på daghemmen som man konsekvent följer.
– Jämställdhetsarbete blir man inte klar med. Det är ett förhållningssätt som man hela tiden måste arbeta med.