Lotteriet bryter mönster
Barn är konservativa. Man vill helst leka samma lekar med samma kompisar. Men ett leklotteri bryter mönstret och alla lär sig leka med alla.
– Om barnen får välja själva väljer de oftast samma lekar och samma kompisar. De faller lätt in i sina roller och det är alltid samma dominanta barn som bestämmer hur det skall lekas, säger barnträdgårdsläraren Anna Sonck-Räihä, på det svenskspråkiga daghemmet Tenava i Esbo.
Hennes grupp, Mellangården, består av 17 barn i åldern 3 till 5 år.
– Först började vi vuxna dela in barnen i nya grupper, men det föll inte så väl ut, fantasin kom inte i gång då.
I stället infördes leklotteriet. Barnen sitter i en ring på mattan och får dra en gul lapp där det står ett namn.
På förhand har man bestämt vilka lekstationer som är i gång, till exempel bilbanan, utklädningshörnan eller hemhörnan.
– Det blir ett slags magi med lotteriet och ingen blir sur över den lott den har råkat dra, trots att han eller hon kanske hellre hade lekt med bilar än dockor den dagen, säger Anna Sonck-Räihä.
När grupperna hela tiden blir olika, blandas också rollerna och barnen lär sig leka med alla. Flickor och pojkar leker ihop, liksom också de äldre med de yngre. Den som varit boss i en grupp märker att det inte går i en annan.
– Leklotteriet hjälper också barn som är blyga, och vanligen väljer att leka ensamma, att gå med i leken, säger Anna Sonck-Räihä, som tycker att metoden är speciellt användbar när barnen kommer på hösten och inte känner varandra så bra från förut.
Inga flick- eller pojklekar
Tack vare leklotteriet leker flickor och pojkar ihop mycket mera än de annars skulle göra. Eftersom de leker vid olika stationer blir det inte något snack om flick- eller pojklekar.
– Vi har många pojkar som tycker om att leka hem och flickorna gillar också att bygga bilbanor och leka med bilar. Populärast bland båda könen är utklädningshörnan och många pojkar gillar att trippa omkring i högklackade skor iförda prinsessklänning.
Anna Sonck-Räihä säger att det egentligen bara är färgerna som barnen har en bestämd uppfattning om. Ljusrött är flickfärg och blått eller svart pojkfärg, basta.
– Visst agerar man som vuxen ofta omedvetet, men ibland tycker jag att genustänkandet har gått lite för långt. Flickor skall få bejaka sin flickighet och pojkarna sin pojkighet, men man skall inte utgå från kön.
Anna Sonck-Räihä har inte märkt någon aktiv mobbning bland barnen.
– Om någon känner sig ensam och upplever att den aldrig fått bestämma tar vi naturligtvis upp det när vi märker det. Med leklotteriets hjälp kan man varsamt, med enkla medel styra barnen och det är ett bra sätt att visa att alla kan vara med i en lek.
Hon har märkt att barn som inte självklart leker med varandra hittar på saker tillsammans när de är ute på gården.
– Vi har förstås mycket fri lek också då barnen får leka med vem de vill. Många har sina bästisar, men på det hela taget leker alla mycket bra med varandra.