De bortsvepta liven
"Försvunnen: Alexander Lindman, 15 mån, från Sverige. Kännetecken: 2 övre tänder, 3 nedre. Ljusblå t-tröja. 15 kg, 75-80 cm. Senast sedd: Bortsköljd på Golden Buddha Resort, Kho Pra Tong".
Se hur tsunamin framskred här »
Det var fyra–fem dagar efter tsunamin och i det förstörda turistparadiset Khao Lak i Thailand hade man försökt skapa ett slags egen efterlysningshörna för alla de västerlänningar som sökte sina försvunna anhöriga. Den låg ett stenkast från den tempelgård i Bang Muang som kommit att bli den största av alla likinsamlingsplatser och här hängde de huller om buller på varandra, alla de där bildförsedda efterlysningarna på folk som saknades efter vågen, bland dem lilla Alexander Lindman från Sverige.
Alldeles intill dem stod sedan de mer makabra anslagstavlorna med hundratals porträttbilder som tagits av döda barn och vuxna som hittats medan röjningsarbetet framskred. Det här fruktansvärda galleriet fylldes på i takt med att hjälparbetet i det förstörda turistparadiset framskred.
Invid en tavla där man försökt samla ihop de döda barnens bilder gråter en thailändsk kvinna tillsammans med andra föräldrar. Baby, baby, säger hon på den knappa engelska hon kan samtidigt som hon pekar mot alla de förvridna anletena av döda barn.
Bakom bilderna och alla de tragiska människoödena pågick röjningsarbetet för fullt.
Scenerna var kaotiska. Det fanns inga avspärrningar någonstans utan journalister trampade omkring bland anhöriga som desperat grävde i raderna av över tusen lik och hjälparbetare som i en omänsklig hetta grävde fram ännu fler som skulle packas in och läggas i raden av oidentifierade offer.
Dödens lukt var så obeskrivligt kompakt att den trängde sig in i varenda cell hos dem som befann sig där.
Många kilometer längre bort var stränderna lika förstörda men här fanns till närmelsevis inte lika många hjälpande händer då lokala fiskarfamiljer som mist allting försökte reda upp förstörelsen. En av byarna hette Nam Khem, som betyder "salt vatten", där tiotals av de invånare som vågat sig tillbaka efter vågen förtvivlat försökte lokalisera döda, städa sönderslagna hem och putsa upp leriga, trasiga husgeråd. Mitt i förstörelsen hängde en till synes oförstörd Nalle Puh-docka, gul med röd tröja, högt uppe i ett träd utan vetskap om dess ägare någonsin skulle hämta den.
En av många som irrade runt i kaoset var den 35-årige Boomtham Saeyow. Han själv hade varit på jobbet på Hotell Orchidee i Khao Lak och hade, tack vare en väns reaktionsförmåga och för att hotellet låg en bit från stranden, hunnit fly upp mot djungeln i trygghet. Men hemma i byn hann hans hustru och fem barn aldrig undan vattnet.
De var kvar i vårt hus. När vattnet for bort var de döda. Mitt yngsta barn var bara tio månader gammalt. Den första natten sov jag intill min döda familj.
Ett år efter katastrofen, då vi besökte Thailand igen, var stora delar av turistområdena redan uppbyggda på nytt. Kommersen och turismen var på god väg att komma på fötter, och bland mycket bråte som prånglades ut fanns detaljerade fotoböcker och videor med det allra värsta bildmaterialet efter tsunamin.
I fiskarbyarna levde många människor fortfarande kvar i provisoriska tältkonstruktioner, bortglömda av de massiva internationella insatserna.
Nam Khem hade bara delvis byggts upp. Byborna visste nu att av alla 5000 invånare hade bara hälften överlevt. På precis den plats där vi ett år tidigare hade sett den gula nallen hänga ensam i ett träd stod ett litet hus, som Srivarin Chamnarm byggt till sig och sin fem personer stora familj.
Jag minns Nalle Puh. Han hade kommit med vattnet. Men jag vet inte vart han sedan for. Han var borta när vi kom. Jag själv kan inte klaga. Jag har ju hela familjen kvar.
Allt som allt dog 8500 människor i Thailand, varav 2400 utländska turister, 178 av dem finländare.
Sverige miste 543 personer, varav 122 barn under 15 år. På den senaste listan över "försvunna och funna döda"-listor, som uppdaterades några år efter tsunamin, finns Alexander Lindman med, utan ett krux efter namnet. Det betyder att hans lilla kropp, precis som hundratals andra barn, aldrig hittades.
Kvar efter honom blev en pappa, en mamma och tre äldre syskon, som enligt svenska tidningsuppgifter flyttade hela sitt liv till Hongkong efter Alexanders död.
Läs mera om tsunamin i HBL:s bilaga "Ett år efter tsunamin" som publicerades 2005.