Historiska avtryck: Soldat Hagel spränger krutlagret
En kall vinternatt den 17 december 1866 väcktes helsingforsarna av en våldsam explosion som skakade byggnaderna och krossade fönsterrutorna i stora delar av staden. Ett krutlager i stadsdelen Rödbergen hade sprungit i luften.
Till en början förstod de yrvakna stadsborna inte vad som hade hänt. En del trodde att det kanske var en jordbävning, medan andra antog att domedagen var kommen. Någon kanske tänkte på den legendariska viborgska smällen, och det skulle snart visa sig att det antagandet träffade mest rätt.
Explosionen inträffade i ett krutmagasin i trä "uppfördt på höjden af Rödbergen, några famnar ifrån finska gardesbataljonens trädgård och skjutbana". När magasinet byggdes hade det ännu stått avskiljt från övrig bebyggelse, men stadsbebyggelsen i Helsingfors hade brett ut sig och läget beskrivs i Hufvudstadsbladet 18.12.1866 så här: "den tillwexande staden har tappert ryckt det farliga huset allt närmare in på lifwet och nu hade detta på icke mera än widpass 200 alnars avstånd ifrån sig till grannar, i norr en hel rad af nybyggda mindre gårdar vid den unga Jägaregatan, och i öster de yttersta bebyggda tomterna vid Bergmansgatan".
Om en aln är cirka 59 centimeter, så förstår man att tankarna kunde dras mot jordens undergång åtminstone i de närmast belägna husen. Speciellt som det senare skulle visa sig att magasinet hade innehållit 10 till 20 centner krut, vilket motsvarar 40 till 80 ton.
Efter att stadsborna, chockade, hade genomlidit en kall natt i dragiga boningar bland glassplitter från de krossade fönstren, kunde de när dagen randades ge sig ut och beskåda förödelsen. Att glasmästarna skulle ha bråda tider de kommande veckorna stod klart, men de som i gryningen tog sig mot det som återstod av krutlagret gjorde en gruvligare upptäckt.
Hagel och Adolfsson
"Genast vid dagningen i går upptäckte man nämligen ibland de af explosionen kringkastade spillrorna halft förbrända stycken af menniskokroppar. Här låg ett afskuret lår, der en hand, der ett ben, der en fot, der fragmenter af en mage."
När man lade ihop kroppsdelarna kom man fram till att de måste ha kommit från två offer som varit klädda i gardesbataljonens uniformer. Vid bataljonen saknades två soldater vid namn Hagel och Adolfsson, och det visade sig att Hagel hade haft planer på att stjäla krut för "tillämnade förlustelser under sin förestående hemresa".
Soldaterna Hagel och Adolfsson fick plikta med livet för sitt tilltag, men som genom ett under skadades ingen annan allvarligt också om främst glassplittret förorsakade ett relativt stort antal smärre skador. Helsingforsarna fick ändå lida av följderna efter explosionen och Hufvudstadsbladet beskriver förödelsen så här:
"Å alla de vid Jägaregatan belägna husen äro taken upplyftade, splittrade eller infallna; dörrar, fönsterkarmar, eldstäder, allt är mer eller mindre förstördt. I hela den s.k. brunnsförstaden (är) de flesta fönsterrutor i kras. Likaså i nästan alla de mer eller mindre fattiga kojorna i Rödbergens widsträckta stadsdel. Äfwen något längre såg man tillochmed stora hus, t.ex. det Grönstrandska trewånings stenhuset wid Högbergsgatan, som icke, tro wi, hade att bjuda på en enda hel fönsterruta."
Läs resten av tidningen från 18.12.1866 här.
Under 150 år har Hbl visat upp samhället omkring oss och de händelser och människor som har lämnat spår efter sig i historien. Här återger vi 150 historiska nyheter under jubileumsåret. Gå in på eHbl via dator, läsplatta eller mobil för att läsa de återpublicerade numren av Hufvudstadsbladet.