Husdjur bra för hälsan
I Finland finns ingen systematisk forskning om användningen av djur inom äldrevården men man vet att deras sällskap är hälsosamt för både gamla och unga.
Husdjur tillför förstås sina ägare stor glädje men de har också, enligt olika internationella forskningsrapporter, direkt hälsofrämjande effekter.
Bland annat har det visat sig att interaktionen med husdjur kan minska risken att drabbas av en del hjärt- och kärlsjukdomar och också minska fysiologisk stress. I snitt anses husdjursägare också må bättre än djurlösa. Det betyder inte att husdjur ensamma är ett svar på hälsoproblem men deras hälsofrämjande effekt är betydande.
Det vet också forskningschef Minna-Liisa Luoma vid Institutet för hälsa och välfärd THL, även om hon påpekar att det saknas omfattande och systematisk forskning om detta i Finland.
– Inom demensvården vet man att djur kan bidra till att också äldre i dåligt skick stimuleras, eftersom djur vädjar till väldigt djupa lager i människan. Djurets sätt att ta kontakt vädjar till väldigt primitiva reaktioner som finns kvar i människan, trots att hen lider av minnessjukdom.
Luoma är själv hundmänniska och var med om att göra en forskning för UKK-institutet, där man också påtalat hur viktig hunden är som en fysisk aktiverare av sin ägare.
– En äldre som bor hemma måste gå ut med hunden och det är ju väldigt bra. Dessutom erbjuder den social kanal till andra människor.
Dåligt med forskning
Husdjur används redan i olika slag av terapi, bland annat inom barnskyddet där ett djur kan vara till stor hjälp för att nå fram till traumatiserade barn och unga. Inom äldrevården finns det olika slag av verksamhet där man tagit en katt till ett äldreboende eller där frivilliga regelbundet besöker de gamla med skolade terapidjur. Responsen brukar vara god då gamla får klappa katter, hundar eller kaniner och via dem minnas djur från barndomen.
– Djur ger psykiskt välbefinnande, de är lätta att ta kontakt med och är bra terapiredskap inom vården, säger Luoma.
Än så länge saknas det ändå nationell och ordentlig forskning kring hur djur används och kunde användas inom vården.
Vid Jyväskylä universitet skrev Karoliina Saranpää 2012 en pro gradu-avhandling om djurs betydelse i äldrevården, där hon byggt en teoretisk ram kring en fallstudie av katten Teppo, som fick flytta in i servicehuset Vuoropari i Jyväskylä. I sina resultat kom hon fram till att Teppo hämtat med sig en mer hemlik miljö och att han på ett positivt sätt stimulerade invånarna.
Stimulansen sker förstås också hemma, då en äldre har ett husdjur.
– Djuret är ett bra sällskap för gamla som annars lever ensamma, säger Luoma.
Ensamhet vanligt
Andelen äldre som bor ensamma har ökat de senaste åren. Enligt Statistikcentralen växte gruppen ensamboende över 65-åringar till över en miljon redan 2012. En majoritet av dem är kvinnor. Den vanligaste orsaken till att man bor ensam är att mannen eller hustrun dött, den näst vanligaste att man förblev ogift eller att man skilt sig. Många blir också ensamma kvar i hemmet då partnern skrivs in på vårdinstitution. Den verkliga ensamheten har också blivit ett växande problem och det gäller särskilt äldre som bor kvar i sina hem i de större städerna, där de sociala nätverken verkar saknas i högre grad än i landsorten.
Det finns inga uppgifter om i hur många av dessa hushåll det finns husdjur, och djuren är inte heller hela lösningen på ensamheten. Däremot hoppas forskare i olika rapporter att vi skulle bli bättre på att utnyttja husdjur där de kan bidra till äldres psykiska och fysiska välmående. Ofta nämns gruppboenden för äldre, men lika gärna kan det handla om de äldres egna hem där allt fler bor kvar.
Källor: Statistikcentralen; ”Monet syrjäseutujen vanhukset asuvat vielä puuttellisesti”. Hälsobiblioteket Duodecim: ”Hyvä kumppani ja kivat kaverit tuovat terveyttä arkeen”. Karoliina Saranpää: ”Eläinten merkitys vanhustyössä. Tapaustutkimus Teppo-kissan merkityksestä …”. Marja Vaarama, Pasi Moisio, Sakari Karvonen: ”Suomalaisten hyvinvointi 2010” / THL.