Historiska avtryck: Ryssland attackerar Tjetjenien
I gryningen den 11 december 1994 ryckte hundratals ryska stridsvagnar och trupptransportfordon över den tjetjenska gränsen och tog sikte på huvudstaden Groznyj. Invasionen var den ryske presidenten Boris Jeltsins försök att återta kontrollen över den lilla kaukasiska bergsrepubliken som under Dzjochar Dudajevs ledning hade brutit sig ut ur Ryssland tre år tidigare.
Situationen i Tjetjenien hade varit kaotisk redan länge när den ryska invasionen inleddes. Närmare 300 000 icke-tjetjener hade flytt landet sedan självständighetsförklaringen och ekonomin var körd i botten. Tjetjenska ligor tog gisslan och kapade fordon i angränsande områden, tåg som färdades genom landet plundrades och det förekom sammandrabbningar mellan Dudajevs muslimska styrkor och inhemska motståndare.
I augusti 1994 försökte beväpnade rebeller med Rysslands stöd störta Dudajev, men kuppen misslyckades. Ryska elitsoldater tillfångatogs och visades upp på TV.
Många varnade Jeltsin för att en invasion kunde bli besvärlig och att de islamiska nationalisterna knappast skulle ge sig utan strid. Jeltsins generaler övertygade honom ändå om att armén kunde lösa problemet på ett par veckor.
När anfallet inleddes riktade ryska reformpolitiker hård kritik mot Jeltsin och varnade för att ett krig i Tjetjenien hotade demokratin i hela Ryssland. I Hufvudstadsbladets ledare 13.12.1994 konstateras att: "Mycket talar för att krisen sprids till stora delar av Kaukasus och Centralasien som en uppgörelse mellan muslimska nationalister och ryssar. Den unga ryska demokratin står uppenbarligen inför sin allvarligaste utmaning hittills."
Det visade sig att generalernas löfte om en snabb lösning bara var tomt prat och att de stridsovana ryska styrkorna hade hamnat mitt i ett utdraget och mycket blodigt gerillakrig. Efter flera förnedrande nederlag övergick ryssarna till att använda artilleri och flygbombningar också mot mål där man visste att det fanns civila – och dödssiffrorna sköt i höjden.
Arméns misslyckande fick kritiken mot Jeltsin att växa, samtidigt som också andra etniska grupperingar började visa vilja att frigöra sig från moder Ryssland. Pressen på Jeltsin ökade och när inte ens Dudajevs död i en missilattack i maj 1996 hade någon effekt på tjetjenernas kampvilja, såg han sig tvungen att hitta en utväg ur konflikten. I augusti 1996 slöts slutligen ett avtal om vapenvila och i maj följande år undertecknades ett fredsavtal.
Freden blev ändå inte långvarig och 1999 inleddes ett nytt krig som officiellt avslutades först i april 2009.
Läs resten av tidningen från 12.12.1994 här.
Under 150 år har Hbl visat upp samhället omkring oss och de händelser och människor som har lämnat spår efter sig i historien. Här återger vi 150 historiska nyheter under jubileumsåret. Gå in på eHbl via dator, läsplatta eller mobil för att läsa de återpublicerade numren av Hufvudstadsbladet.