Historiska avtryck: Barnards medicinska sensation
Den 3 december 1967 skrev hjärtkirurgen Christiaan Barnard medicinsk historia på Groote Schuur-sjukhuset i Kapstaden i Sydafrika. Barnard och hans operationsteam utförde då världens första hjärttransplantation på den 53-årige Louis Washkansky som hade haft flera hjärtinfarkter och led av en obotlig hjärtsjukdom.
Ingen kunde på förhand veta hur en mänsklig patient skulle reagera på ingreppet eftersom det till dess bara hade provats på djur i laboratoriemiljö. Också Barnard hade utfört transplantationer på djur, han behärskade grundtekniken och Washkansky var en passande patient för att få ett nytt hjärta. Nu gällde det att omsätta teori i praktik.
Chansen kom lördagen den 2 december när en 25-årig kvinna skadades dödligt i en bilolycka. Kvinnan hade samma blodgrupp som Barnards patient och efter att hennes far hade gett tillstånd till organdonation kunde operationen börja. På söndagsmorgonen var hjärtbytet utfört och lite senare kunde sjukhuset meddela en häpen omvärld att Washkansky var vid fullt medvetande efter att ha fått ett nytt hjärta och att hans tillstånd var tillfredsställande.
Operationen väckte stor uppståndelse och den stilige doktor Barnard blev världsberömd över en natt. Både press och tv jagade honom, han fick träffa politiska höjdare och det tog inte länge innan han började synas i jetsetkretsar i sällskap med skönhetsdrottningar som Sophia Loren och Gina Lollobrigida.
En vecka efter transplantationen kunde Washkansky redan sitta upp i sängen och allt såg bra ut. Men därpå följande vecka drabbades patienten av lunginflammation till följd av de mediciner han hade fått för att minska risken för avstötning. Några dagar senare dog han.
Patientens död förorsakade förstämning, men operationen väckte ändå både entusiasm och en tro på att läkarvetenskapen i en nära framtid skulle kunna skänka mänskligheten, om inte evigt liv, så i alla fall många levnadsår till. Parallellt med de högt ställda förhoppningarna födde hjärttransplantationen också en etisk diskussion om liv och död och organdonationer.
Christiaan Barnard var en skicklig kirurg, men den medicinska expertisen menade att han hade tagit för lätt på problemet med att förhindra avstötningsprocessen. Inom det området var det i stället hans kollega Norman Shumway vid Stanforduniversitetet som förde forskningen framåt. Men också i fortsättningen var det Barnard som skapade rubrikerna. Hösten 1969 toppade till exempel Nya Pressen en sida något sensationslystet med "Christiaan Barnard, 45, gifter sig med stenrik 19-åring!".
Läs resten av tidningen från 4.12.1967 här.
Under 150 år har Hbl visat upp samhället omkring oss och de händelser och människor som har lämnat spår efter sig i historien. Här återger vi 150 historiska nyheter under jubileumsåret. Gå in på eHbl via dator, läsplatta eller mobil för att läsa de återpublicerade numren av Hufvudstadsbladet.