Historiska avtryck: Möte i Teheran
Det var den sovjetiske diktatorn Josef Stalin som hade trumf på hand när "de tre stora" träffades i Teheran i slutet på november 1943.
De sovjetiska segrarna i Stalingrad och Kursk hade visat att Röda armén nu var en maktfaktor av rang och dessutom lyckades Stalin slå in en kil i relationerna mellan Franklin Roosevelt och Winston Churchill. Efter mötet i Teheran stod det klart att Sovjetunionen var en ny supermakt när Tyskland och Japan väl hade besegrats.
Det allierade toppmötet i Teheran hade föregåtts av förhandlingar i både Moskva och Kairo. Vid utrikesministrarnas möte i Moskva krävde Sovjetunionen ett klart besked av USA och Storbritannien för när deras invasion av Frankrike skulle inledas. Det här var en besvärlig fråga för de båda västmakterna.
Den brittiske premiärministern Winston Churchill oroade sig över en kommande sovjetisk ockupation av Centraleuropa och han hade därför hellre satsat på ett anfall söderifrån via Adriatiska havet. Men USA:s president Franklin Roosevelt hade gett ett löfte om en västlig front och det löftet tänkte Stalin inte låta honom glömma.
Dagarna innan toppmötet i Teheran träffades Roosevelt och Churchill i Kairo, där de också fick sällskap av Nationalistkinas ledare Chiang Kai-shek. Här kom ytterligare en orsak till missämja mellan amerikaner och britter tydligt fram när Roosevelt förklarade för Chiang Kai-shek att den västerländska imperialismen i Asien måste upphöra efter kriget. Churchill månade om det brittiska imperiets framtid och hade helst tonat ned pratet om imperialism.
Den 28 november möttes de tre stormaktsledarna i Teheran, där Roosevelt accepterade Stalins inbjudan att bo i den sovjetiska ambassadbyggnaden. Det här gav Stalin tillfälle att diskutera med den amerikanske presidenten utan inblandning av Churchill. Dessutom kunde han hålla sig informerad om Roosevelts planer genom att avlyssna amerikanernas utrymmen i ambassaden.
När så Churchill försökte få stöd för sin tanke på ett amerikansk-brittiskt anfall via Adriatiska havet, kunde Stalin lugnt avfärda honom i vetskap om att USA var emot planen. I stället insisterade han på att operation Overlord, som västmakternas planerade invasion i Frankrike kallades, skulle förverkligas så snart som möjligt.
Så blev det också – och precis som Churchill hade befarat, kom det beslutet att senare öppna vägen för Röda arméns framryckning genom Centraleuropa och Balkan. Roosevelts blåögda tro på att han skulle kunna tygla Stalin med eftergifter, lade på så sätt grunden för den efterkrigstida sovjetiska dominansen över Östeuropa.
Läs resten av tidningen från 1.12.1943 här.
Under 150 år har Hbl visat upp samhället omkring oss och de händelser och människor som har lämnat spår efter sig i historien. Här återger vi 150 historiska nyheter under jubileumsåret. Gå in på eHbl via dator, läsplatta eller mobil för att läsa de återpublicerade numren av Hufvudstadsbladet.