I Mexiko får döden glittra
Medan nordborna minns sina döda med stillsamma ljus, firar Mexiko med en färgsprakande karneval. De dödas dag, Día de los Muertos, pågår i tre dagar och rymmer både fest och saknad.
Det kitschigt karnevalistiska går som en röd tråd genom Día de los Muertos, den mexikanska motsvarigheten till alla helgons dag. I dag startar högtiden som pågår till söndag, då man samlar släkt och vänner till en stor fest.
Den mexikanska konstnären Rosamaria Bolom säger att festen är ett slags blandning av kristendom och gamla folkliga traditioner. Inför Día de los Muertos bygger man vackra altare för att minnas de döda. Enligt traditionen är de extra närvarande under helgen.
På altaret ställs kristna element som kors och helgonbilder men också fotografier på den döda och små föremål som han eller hon tyckte om. Där står också olika föremål som är förknippade med traditionen: bland annat salt, vatten, orangea blommor, levande ljus, kräppapper och dödskallar i socker, så kallade "calaveras". De utsmyckade sockerdödskallarna är en vanlig symbol för dagen, och på kulturcentret Caisa ledde Rosamaria Bolom i veckan en workshop där man fick måla en egen dödskalle.
Boloms "calaveras" är inte gjorda i socker utan i trolldeg, men det spelar ingen roll, säger hon.
– I Mexiko görs skallarna ofta också av papier maché och de är riktiga konstverk. Man skriver ofta den dödas namn i pannan på dödskallen. Men man kan också ge en dödskalle till en god vän och skriva hennes eller hans namn i pannan. Det handlar om att fira varandra, både de döda och de levande, säger hon.
I händerna på dem som samlats kring borden på kulturcentret Caisa blir dödskallarna i trolldeg snart personliga. Att måla sugarskulls kan vara en terapeutisk upplevelse, tror Rosamaria Bolom, som förutom konstnär också är utbildad psykolog.
– Dagens psykologi fokuserar mycket på prat – men när vi talar har vi redan formulerat känslor till ord. Jag arbetar en del med konstterapi och tror att konsten gör det lätatre att nå djupa känslor, för i konsten behövs inga ord.
Genom att tända ett ljus, dekorera ett altare eller måla en dödskalle får man ett naturligt sätt att hantera döden, och att minnas den man saknar.
– I bästa fall kan dessa traditioner hjälpa oss att avdramatisera döden.