Rwanda kämpar mot plasten
Vid gränsen mellan Burundi och Rwanda öppnar gränsvakten resenärernas väskor. Han rotar i en ryggsäck och drar upp en liten plastpåse. Schampoflaskorna i den får åka ut, och påsen konfiskeras. Inga plastpåsar får korsa gränsen till östra Afrikas mest miljömedvetna land.
Det är något som känns annorlunda när man kör in i Rwandas huvudstad Kigali. Kigali liknar inte grannländernas huvudstäder, den liknar ingen annan stad någonstans. Eftersom det här finns fungerande gatubelysning i hela staden, till skillnad från Dar es Salaam eller Bujumbura, ser man fort vad som är annorlunda. Det ligger inte plast och skräpar överallt. Det är nästan för rent, för prydligt på gatorna bland de hundratals kullarna som staden är byggd på.
– Ja, det var visst för drygt fem år sedan som plastpåsarna försvann? Jag tycker det är mycket bättre nu.
Fulgence Uwubumwe har en liten affär i staden Kibuye som ligger vid Kivu-sjön. Den är lika ren och fungerande som Kigali. Uwubumwe saknar inte plastpåsarna, och både han och hans kunder har vant sig vid att packa in inköpen i bruna papperspåsar i stället.
– Men vi har alltid haft det rent här.
Städdag och plastrazzior
De hårda metoder som ledningen i Rwanda tagit till för miljöns skull handlar inte bara om plast. Rwanda har en stark tradition av umuganda – ett slags kollektivt görande och hjälpande, och den sista lördagen varje månad ska alla dra sitt strå till stacken för hem och fosterland, och städa. Den nationella städdagen innebär att man gör vad man kan för det gemensamma välbefinnandet. Snickare hjälper gratis till med bygget av en ny skola, en frisör öppnar dörren för grannens barn, en änka får hjälp med trädgården. Andra går helt enkelt ut på gatorna och plockar skräp.
Rose Mukankomeje leder REMA, Rwanda Environment Management Authority. Hon pekar på en bild av landets president, Paul Kagame, som bevakar rummet med en lugn blick. Också presidenten måste ut och städa på städdagen.
– När gatorna är rena känner sig alla som en del av framgången. Vi involverar människor, planerar och jobbar tillsammans med dem. Det är hemligheten.
Mukankomejes myndighet ska se till att miljölagarna i landet följs och att Rwanda håller sig till internationella miljökonventioner. Dessutom ansvarar hennes institution för landets naturresurser.
– Vår ledstjärna är att behandla våra resurser på ett hållbart sätt. Vi vill att framtida generationer har en trygg plats att leva på och att de också ska ha resurser. Därför har vi mycket regler.
Sedan förbudet mot plastpåsar gick igenom i regeringen år 2008 har REMA haft makten att bötfälla och stänga butiker som till exempel säljer bröd i plastpåsar. De har också rätt att när som helst gå in var som helst där de misstänker att regler bryts.
Det faktum att grannländerna inte har några som helst förbud mot plast betyder ändå att påsar smugglas in olagligt, och det är svårt att bekämpa så länge plastpåsar är tillåtna i områdena runt Rwanda.
– Vi jobbar med polisen, men så länge våra grannar inte har samma regleringar som vi är det svårt. Jag tycker att vi måste börja med att städa vårt eget hus, sedan kan vi börja ifrågasätta andra. Vill de leva i den där oredan är det deras problem. Det tar tid, men vi kommer att nå våra mål, säger Mukankomeje medan hon petar på en bionedbrytbar påse som ett svenskt företag nyss skickat provexemplar på.
Sår i naturen
– Plastpåsar är nya i Rwanda. Så vitt jag vet invaderade de landet under nittiotalet, suckar Rose Mukankomeje.
Rwanda är geografiskt sett inget stort land. Med sina 11,5 miljoner invånare på drygt 26 000 kvadratkilometer klarar landet, som är beroende av jordbruk, inte av att hantera de mängder av skräp som en sådan population vanligtvis skapar.
– Korna och getterna började äta plasten och dog. Inget växer i plast. För att inte tala om den visuella föroreningen plast skapar! Stora länder kan ha stora avstjälpningsplatser, men vi har inte rum för det.
Då det talas om Rwanda är det oftast folkmordet 1994 som man associerar landet med. Folkmordet lämnade djupa sår i folket, men också i naturen.
– Under folkmordet gömde sig människor i skogarna. De som jagade dem brände ner skogarna, säger Mukankomeje.
Under återuppbyggandet av landet efter inbördeskriget användes mycket trämaterial, som ytterligare tärde på naturtillgångarna. Därför har Rwandas ledning valt att styra stegen mot en hållbar framtid med järnhand. Och det verkar fungera.
Europa ligger efter
De europeiska länder som idkar handel med Rwanda får tänka om då de skickar i väg sina produkter. Plast-inpackningar kommer inte igenom tullen, och rwandierna tar inte emot vilka produkter som helst.
– Det har funnits en tanke om att man kan skicka föråldrade saker till Afrika, gammal teknologi. Det är en tanke vi måste komma ifrån – afrikanska länder söker ofta efter miljövänlig teknologi och nya lösningar, säger finländska Joona Pietarila, vars konsultföretag Occasio länge gjort affärer på den afrikanska kontinenten.
– Rwanda ligger före EU i utvecklingen när det gäller plast. Där har man haft en positiv utveckling, som också fått oss att tänka på hur vi packar in produkter.
Rwanda är fortfarande beroende av importprodukter, då den privata sektorn är väldigt ung och landet inte har speciellt mycket naturresurser.
Rwandas finputsade fasad är ändå inte helt utan skråmor. Det finns de som tycker att staten kontrollerar invånarna för hårt. Att president PaulKagame suttit vid makten för länge, och att miljötänket bara är en kuliss som visas yttervärlden. Human Rights Watch har rapporterat flera fall av människor som hotats på grund av sin kritik mot ledningen. Freedom House beskriver i sitt frihetsindex år 2014 Rwanda som ”ej fritt” – även om landet stigit lite på skalan sedan den förra rapporten.
När man rör sig i Rwanda är det ändå svårt att förneka att regleringarna och lagarna haft en effekt. Infrastrukturen fungerar fint i städerna, och regleringarna når ut även till de fattigaste delarna av landsbygden. Och getterna kan beta fritt utan att råka på plastskräp bland gräset.
Rose Mukankomeje sitter och vrider en plastflaska i sina händer. Hon hoppas på att inte kunna göra det om några år längre.
– Om vi lyckas få alternativ in i landet, som bionedbrytbara plastpåsar, då är nästa steg att tackla plastflaskor.
- Är Afrikas folktätaste land.
- ”Tusen kullars land”, som Rwanda också kallas, är också det första landet i världen där kvinnor fått majoritet i parlamentet – cirka 64 procent av ledamöterna är kvinnor.
- Förbudet mot plastpåsar trädde i kraft år 2008.
- Folkmängd: Mellan 11 och 12 miljoner.
- Areal: Drygt 26 000 km² – lite större än Kajanaland i Finland.
- Statschef: President Paul Kagame.
- Huvudstad: Kigali.
- Självständighet: 1962 (från Belgien).
- Språk: Kinyarwanda, franska, engelska.