Efterfesten tar farväl av sommaren
Vissa kallar dem ankdammsfester. Juldagens fest, Wappenfesten och Efterfesten har hur som helst blivit legender bland unga finlandssvenskar i Helsingfors. I morgon är det Efterfest 2014 på Le Bonk.
För att det ska bli en riktig feststämning bör man vara några hundra personer i samma lokal. Femhundra är ungefär lagom, säger Ipi Thibault och Emilia Staudinger. Tillsammans med Janina Timgren och Marie Ehrnrooth är de arrangörer för de tre årliga finlandssvenska storfesterna.
Traditionen startade för 22 år sedan när några helt andra personer arrangerade historiens första Juldagens fest. Då var restaurang Kurre i Grankulla det enda alternativet, eftersom alla andra krogar var stängda just på juldagen.
– För 11 år sedan startade det dåvarande festfixargänget Vappenfesten, som också blev en succé. När vi kom med i bilden tyckte vi småningom att två fester per år är för få, och startade traditionen med Efterfesten som nu genomförts fyra gånger, säger Emilia Staudinger.
Efterfesten är en pop up-fest. Lokalen är av praktiska orsaker alltid en restaurang. Personalen är rutinerad restaurangpersonal. Ändå är det samtidigt en ovanligt stor hemmafest med massor av bekanta.
– Smidigheten är viktig. Om man hyr en tom lokal, själv drar in all utrustning och hyr tillfällig personal blir osäkerhetsmomenten så många fler. Vi har tänkt tanken några gånger, men hittills har vi inte testat det i praktiken, säger Ipi Thibault.
Grundtanken är att man ska känna sig välkommen och genast trivas. Därför behöver teamet inte heller göra speciellt mycket reklam för sina årliga fester.
Festa på svenska
– Det finlandssvenska är viktigt, det är det som är skillnaden jämfört med att bara gå ut på krogen med gänget, säger Emilia Staudinger.
– Vi välkomnar alla, men grundtanken är att vi festar på svenska. Det märker man i och för sig redan på festernas namn. De finskspråkiga som vågat sig med är många, och den respons vi fått är bara positiv. Det är ett bra sätt att få nya vänner i helt nya kretsar, säger Ipi Thibault.
Ett liveband med partymusik är en av de viktigaste detaljerna. Regeln är att ett fullt dansgolv ger en lyckad fest. Det innebär också att det ska finnas tillräckligt många deltagare för att fylla golvet. I år är det flickbandet Likka som står för livemusiken, och resten av kvällen levererar DJ Stefu musiken tillsammans med saxofonisten Sax Antti.
– Att kombinera en dj med en musiker har varit fantastiskt lyckat, säger Emilia Staudinger.
En utmaning för festfixarna är att det inte är någon vidare turbulens i restaurangvärlden just nu. Det öppnas inte nya krogar som förr i tiden, och alternativen börjar vara få för en större fest.
– Vi har länge haft äran att arrangera Juldagens fest i Apollo, den anrika lokalen, och det har räddat oss i många år. Efterfesten passar lika bra på Le Bonk, som har tre våningar och takterrass.
Fest som hobby
Ekonomiskt bygger festerna på ett nollspel. Deltagarna betalar för att vara med och pengarna går till musik, personal och arrangemang. Lokalens storlek bestämmer hur mycket program det kan bli, eftersom en mindre yta betyder färre betalande gäster.
Skillnaden mellan professionella festfixare och det här gänget är att Efterfesten och de andra är hobbyprojekt.
– Det är en tuff bransch om man ska leva på det, och vi har ju alla våra jobb att tänka på. Tre gånger per år är lagom. Vi märker ändå att vi alltid börjar planera nästa fest innan vi hunnit med den som gäller just nu, säger Emilia Staudinger.
För att bli festfixare ska man helst ha det i blodet. Man ska vara den som får saker att hända. Samtidigt är det här ett tillfälligt projekt.
– Idén är att det hela tiden ska komma nya fixare. När vi är i trettioårsåldern finns det garanterat några yngre som varit på festerna och känner att de vill ta över, säger Ipi Thibault.
Efterfesten 2014 ordnas på Le Bonk (Georgsgatan 24). Tid: lördag 27.9 22–04. Ålder: 20 år. Biljetter: förköpspris: 10€.