Entusiastiska elever blev forskare i Tvärminne
Det är sällan man i skolan har tid att gå på djupet i olika ämnen och i gymnasiet är kurserna väldigt teoretiska. Inte att undra på att tjugo ungdomar var entusiastiska över att få tillbringa flera dagar på Tvärminne zoologiska station i Hangö.
Förra våren åkte professor Alf Norkko och upptäcktsresanden Patrick Degerman runt i ett flertal skolor i Nyland och berättade om Östersjön och vikten av att vi alla bidrar till att vi får ett renare hav. Det var ingen vanlig föreläsning, ämnet engagerade verkligen eleverna och en del av dem fick möjlighet att tillbringa några dagar i Tvärminne.
Några av eleverna deltog också i inspelningen av den sexdelade tävlingsserien Merentutkijamestari (Havsforskningsmästaren) som spelades in i Tvärminne i somras och kommer att visas på TV2 senare i höst.
Vi börjar i källaren där Daniela Wollstén från gymnasiet Lärkan, Emil Lyytikkä från Tölö gymnasium, Wiktor Tallberg från gymnasiet Mattliden och Ella Nippala från Hangö gymnasium mäter temperaturen och syrehalten i nio provburkar fyllda med vatten och blåstång av olika ålder. När man tittar noggrannare efter ser man att det också finns småkryp, i form av tånglöss, i burkarna.
– Idén är att se hur mycket och vilken del av tången de här tånglössen har ätit, förklarar Wiktor Tallberg.
Joanna Norkko, amanuens på Tvärminne zoologiska och handledare för gruppen ställer en rad frågor och förklarar att den grundforskning man gör här handlar om havets ekosystem som börjar med de minsta krypen och ibland för ögat osynliga djur- och växtplankton.
– Allt är beroende av allt. Ju mer vi lär oss om hur olika saker hänger ihop desto bättre kan vi åtgärda Östersjöns problem, säger hon.
Hon tycker att det är roligt att ha dessa tjugo ungdomar på besök.
– De kommer med intressanta frågor och man ser själv på sitt arbete med nya ögon när andra följer med.
Nere vid bryggan skjuter Lucinda Kraufvelin från Hangö gymnasium, Oskari Heimonen från Tölö gymnasium och Anton Nilsson från gymnasiet Mattliden ut en roddbåt.
Med en stor håv skall de ta upp djurplankton ur vattnet.
– De är så mikroskopiskt små att man inte kan se dem, säger Oskari Heimonen.
Under dagarna har eleverna också intervjuat och videofilmat Tvärminnes egna forskare som har handlett dem och nu sitter de i föreläsningssalen och editerar sina videor som småningom kommer ut på Youtube.
Teoretisk läroplan
Axel Holmberg, som är biologilärare vid Hangö gymnasium, är mycket nöjd över att eleverna får en så handgriplig undervisning och får göra praktiska experiment.
– Vi hinner nästan inte alls med sådant i skolan och har ingen utrustning. Här finns ju allt!
Han säger att läroplanen är mycket tajt. Det är många olika sidor av biologin man skall hinna med och gymnasiet är mycket teoretiskt.
– Det skulle vara fint om det fanns mer utrymme för praktiska saker, säger han.
Eftersom Hangö ligger vid havet tycker han att det vore viktigt att eleverna fick fördjupade kunskaper om Östersjön.
Nu diskuterar gymnasiet och Tvärminne zoologiska station möjligheterna till närmare samarbete.
Välvilja behövs
Odyssén i skolorna och elevernas vistelse i Tvärminne blev möjlig tack vare ett stipendium på 250 000 euro från Svenska kulturfonden. Det innefattar också två forskarstipendier på stationen och skall täcka forskarnas löner under två år.
Alf Norkko skiner som en sol. Elevprojektet har lyckats över förväntan och han och Patrick Degerman kommer att fortsätta att turnera i skolor nästa vår, den här gången till Österbotten.
– Det krävs nya former av samarbete och det är viktigt att få ungdomarna att intressera sig för havet. Även om de inte kommer att bli marinbiologer så får de en inblick i vad vi gör och att det är viktigt. Grundforskning är ju i sig inte så mediesexigt, men det är en förutsättning för att man skall kunna vidta rätt åtgärder. Vi behöver både beslutsfattarnas och allmänhetens välvilja, för grundforskning kostar och kräver kontinuitet. För att man skall kunna dra de rätta slutsatserna krävs långsiktiga data och kunskap som sträcker sig över flera årtionden.
Det är viktigt att få fler forskare till Tvärminne så att den kritiska massan blir tillräckligt stor.
I och för sig har Tvärminne för tillfälle vind i seglen. Man har blivit en del av Finlands Akademis vägkarta för forskningsinfrastruktur, vilket innebär att stationen kan utveckla infrastrukturen och skaffa sig den teknik och de labb som behövs.
– Vi är med i ett finländskt och ett europeiskt nätverk som vi koordinerar för Finlands del. Tack vare Kulturfondens pengar har vi också byggt upp ett samarbete med Stockholms universitet, säger Alf Norkko, som hoppas att finansieringen blir tillräckligt långsiktig.
Intresset avgör
Dagens skolelever är i allmänhet inte särskilt intresserade av naturvetenskaper. Därför anser Alf Norkko att det är viktigt att ge dem konkreta exempel på vad man kan studera och forska i och hur intressant det blir när man sätter sig in i frågor på allvar.
– För att man skall lära sig måste man vara intresserad och motiverad. Genom vårt skolprojekt drar vi vårt stå till stacken för att utbilda framtidens experter.
Både Daniela Wollstén och Emil Lyytikkä är mycket entusiastiska över sina dagar i Tvärminne.
– Det har varit jätteintressant att få göra saker praktiskt, säger Daniela Wollstén.
– Jag har lärt mig en hel del. Jag har inte tidigare vetat att sådana små kräk som tånglössen har någon funktion, säger Emil Lyytikkä.
– Ja, man känner sig så liten nu när man vet hur saker och ting fungerar. Jag har nog underskattat kräkens betydelse, säger Daniela, som alltid älskat biologi .
– Intresset ökar ju mer man lär sig.
– Det här är ett bra sätt att göra reklam för forskningen. Som biolog är man aldrig ensam utan arbetar i en större grupp.
De tycker det är roligt att ha lärt känna elever från andra skolor.
– Man inser att olika skolor tar upp saker på olika sätt.
De hoppas att Östersjön skall börja må bättre.
– Den har varit i dåligt skick i hela mitt 17-åriga liv. Jag vill inte att mina barn skall behöva simma i en giftbassäng, säger Daniela.
– Folk blir hela tiden mer medvetna och jag tror att det småningom blir bättre, säger Emil.
Vad kan man då göra själv?
– Inte använda tvättmedel som innehåller fosfat.
– Och inte kissa i havet.
– Men samtidigt som det finns mycket problem finns det fortfarande fantastiskt fina platser i Östersjön och det skall vi inte glömma. Situationen är bekymmersam, men inte hopplös, säger Alf Norkko.