Saddam anfaller Iran
Iraks president Saddam Hussein hade innehaft sin post i bara ett drygt år, när han i september 1980 attackerade grannlandet Iran. Han trodde sig kunna vinna en lätt seger mot ett land som befann sig i kaos efter ayatollah Khomeinis islamiska revolution året innan.
Irak såg sin chans att skaffa sig territoriella fördelar för att få större kontroll över oljehandeln och samtidigt avvärja det religiösa hotet från den iranska revolutionen. Saddam kunde inte blunda för att en majoritet av befolkningen i Irak var shiamuslimer, precis som revolutionärerna i Iran.
Men det gick inte som Saddam hade planerat. Trots att den irakiska armén erövrade betydande områden i början av kriget, bland annat stora delar av Khuzestan, stod det snart klart att Iran inte skulle ge sig utan kamp.
Hufvudstadsbladets chefredaktör Jan-Magnus Jansson konstaterar i en ledare 24.9.1980 att Irak kan tänkas spela ett högt spel:
"Mycket mer ingripande blir Iraks aktion ifall den också har som mål att ockupera den iranska provinsen Khuzestan på andra sidan Shatt el-Arab." ... "Om Irak verkligen lyckas besätta Khuzestan mister Iran sin nyckelställning på oljemarknaden, medan Iraks position som oljemakt ytterligare betonas."
Det var alltså mycket som stod på spel när kriget bröt ut, vilket också märktes i de dödsbringande stridernas brutalitet.
Här förekom allt från storskaliga skyttegravskrig med massanfall över ingenmansland mot kulsprutenästen, omfattande taggtrådshinder och bajonettstrider, ända till Iraks bruk av kemiska vapen – som senapsgas – mot både soldater och civila.
Saddam Hussein hade räknat med en snabb seger, men kriget mellan Irak och Iran skulle komma att pågå i åtta år och blev därmed det längsta konventionella kriget under hela 1900-talet.
Efter framgångarna i början, stoppades irakiernas avancemang upp och 1981 pressades den irakiska armén tillbaka över gränsen till priset av mycket stora iranska förluster. Iran behöll initiativet, men kunde inte nå ett militärt avgörande. Situationen utvecklades till ett utnötningskrig, där städer på båda sidorna besköts med missiler och där oljetransporterna hotades när fartyg utsattes för beskjutning.
Efter åtta blodiga år tog striderna slut i juli 1988, när också Iran äntligen var redo att anta FN:s säkerhetsråds resolution från året innan om eldupphör och militär reträtt. Minst en halv miljon människor hade fått sätta livet till i ett utdraget krig, som slutade med att ingendera parten uppnådde några fördelar. De båda oljestaternas ekonomi var körd i botten och både Iraks och Irans inflytande i arabvärlden hade försvagats markant.
Läs resten av tidningen från 23.9.1980 här.
Under 150 år har Hbl visat upp samhället omkring oss och de händelser och människor som har lämnat spår efter sig i historien. Här återger vi 150 historiska nyheter under jubileumsåret. Gå in på eHbl via dator, läsplatta eller mobil för att läsa de återpublicerade numren av Hufvudstadsbladet.