Nytt tänk kring gammal trasmatta
Klokt hantverk av kvinnor som kan. Katarina Brieditis och Katarina Evans drev igenom ett projekt som granskar mattans sociala och ekologiska hållbarhet. Resultatet är en svit mattor som platsar på vilket golv som helst.
Tolv trasmattor på tolv månader i tolv olika tekniker och utan att använda vävstol ställde Katarina Brieditis och Katarina Evans upp som mål. Men framför allt ville duon visa att man kan ge ett till synes värdelöst material ett nytt och eget värde. Mattorna är nämligen tillverkade av bland annat kasserade t-tröjor från textilfabriker i Indien.
– Vi vill lyfta fram vikten av återvinning och ekologiskt tänk i mattor. Och därmed bidra till att förändra världen, säger kvinnorna.
Brieditis respektive Evans är entusiastiska och gestikulerar åt alla håll när de berättar om sina mattor, den ena fullbordar en mening som den andra har börjat och så pratar de glatt på varandra. Båda är formgivare, Brieditis designar också mönster för bland annat
Rörstrand och Evans undervisar i textilarbete och trådkonst och är även produktutvecklare för Linum.
Projektet Re Rug Rag startade för ungefär ett år sedan och Brieditis och Evans utgick från insikten om att det inte finns någon allmän och konsekvent återvinning av textil, åtminstone inte i likhet med återvinning av tidningar och glas.
– Återvinning i sig är ingen ny trend, men i vårt tänk ingår att se skräp som en resurs som man kan uppgradera genom design och formgivning.
Överskott blir maffig matta
För att inte göra det alltför enkelt valde de att tillverka och formge mattor med stygn, flätningar, kviltning, rynkning, limning, rullning och genom att skära, virka, sticka, brodera och applicera. Så gott som alla sätt att få ihop textil till mattor utan att använda vävstol. Vävstolar är skrymmande och en emanciperande och social dimension är att kvinnor ska kunna tillverka mattor i rum med begränsad storlek, som hemma.
– Materialet till mattorna är inte lump utan kommer bland annat från second hand- affärer och till exempel Myrorna som avstod från gamla ylletröjor som vi har tvättat och filtat. Vi fick också tag på överskottsrester och spill i tygfabriker hos bland andra Gudrun Sjödén.
Och så har vi återvunnit t-tröjor som inte har fyllt måttet vid slutgranskning i indiska textilfabriker. Vi har designat alla mönster på mattorna.
Mattorna som tillverkades i Indien är sammanfogade enligt den japanska ikat-tekniken kasuri som inte kräver stora fabrikslokaler. Kvinnohantverk i Indien har långa och fina traditioner.
– Indiska kvinnor med familj och hushåll att ta hand om fick tillfälle att tjäna pengar genom att jobba hemma. I Indien finns ingen deltidsarbetsmarknad. En aspekt på hållbarheten är att vi skapar en plattform för både arbete och utveckling av hantverk.
Och att det just blev mattor förklarar Brieditis så här:
– Mattan är i själva verket den ultimata textila möbeln. Genom tiderna har den hängt på väggar och i tak, legat på bord, sängar och golv. Mattor har en avgörande betydelse för rummets akustik, skyddar från golvkyla och drag.
– Mattor ska också tåla att stå, gå och krypa på och är dessutom viktiga, starka kulturbärare i de flesta delar av världen.
Projektet uppmärksammades med priset för årets textil i Sverige 2014.
Handarbete som feminism
Mattorna på Re Rag Rug ingår i en utställning som nu visas hos Handarbetets vänner (HV) i föreningens hus på Djurgården i Stockholm. HV, som har en finländsk systerförening med samma namn, fyller 140 år och är fortfarande en viktig aktör inom svenskt textilt handarbete. HV upprätthåller en av de sista europeiska ateljéerna för textilkonst och driver en skola som erbjuder olika utbildningar i textilt hantverk.
– HV står fortfarande för samma värderingar som i starten, att främja kvinnligt förtagande och emancipation, nyskapande inom textil konst och avancerat handarbete, säger Lotta Ahlvar, vd för Handarbetets vänner.
HV är samtidigt mycket mer än en ideell förening som ordnar med utbildning och utställningar. Man tar till exempel emot beställningar på textilier och gobelänger som pryder allt från Sveriges riksdag, Stockholms stadshus och svenska ambassader till FN-skrapan i New York, och så tillverkar man till exempel baner där svårigheten ligger i att foga samman två exakt spegelvänt vävda textiler till ett stycke. Sveriges armé är en av uppdragsgivarna, och Ahlvar nämner att det tar 1 500 timmar att tillverka ett enda baner.
Grunden till HV lades 1874 av friherrinnan Sophie Adelsparre, pionjär inom den svenska kvinnorörelsen. Hon tänkte feministiskt och socialt, drev skolor för flickor ur arbetarklassen, startade läsrum för kvinnor, såg till att Sverige anslöt sig till Röda Korset och arbetade för att främja svenskt kvinnohantverk.
Så till den grad delade Adelsparre med sig sina insikter om feminism och emancipation till bland andra Siri von Essen att hon retade gallfeber på August Strindberg som skrev i ett brev ”Detta endast och synnerligast för att jag skall få krossa näsbenet på Sophie Adlersparre som i ett lömskt bref till Siri angifvit sig som processens anläggare”.
Brieditis och Evans bloggar om sitt projekt på reragrug.blogspot.se.