Härlig harmoni i makalöst läge
Stengolvets skimrande patina, utsikten som hämtad ur ett vykort och den suveräna mixen av stilar och årgångar bildar ett härligt hemtrevligt boende. Chiqui Mattson och Jan Hellzén har sitt hem på en av Stockholms mest eftertraktade gator.
Den enkla gröna portdörren i trä ger ingen antydan om vad som ligger bakom. Några steg in i trädgården, över gammal kullersten och under fläderträdets skugga, och så öppnar sig en hisnande vy över den glittrande Saltsjön. En oavbruten ström av färjor, Waxholmsbåtarna och kollektivtrafiken till sjöss mellan nya och gamla stadsdelar, glider fram över vattnet. Bakom fjärden skymtar Slussen och Stadshuset, Gamla stan och Kungliga slottets massiva gestalt, Skeppsholmen och Djurgården med Wasamuseet, Gröna Lund och scenen där allsången på Skansen ljuder sommar efter sommar.
Från legendariska Fjällgatan på Södermalm är utsikten över det skönaste av Stockholm bedövande och bedårande, som ett föränderligt mästerverk där dygnets timmar, veckans dagar och alla årstider bjuder på hela spektret av en levande sprudlande stad som åskådaren betraktar på avstånd från sin egen loge. Insikten om ett sting av avund infinner sig direkt samtidigt som jag känner mig uppriktigt storsint i min glädje över att invånarna på den här adressen varken har enorm familjeförmögenhet eller outsinligt kassainflöde från lukrativ business.
Det är här formgivarna, Ålandsbördiga Chiqui Mattson och Söderkisen Jan Hellzén har sitt hem i ett hus som står uppe på krönet, nästan 30 meter ovan vattennivån, ovanför Stadsgårdskajen och Fotografiska.
Mattson och Hellzén vet att skatta sig lyckliga och privilegierade för att de råkade notera en minimal bytesannons i Dagens Nyheter och sedan lyckades de genom byte mellan tre parter få hyreskontrakt med ägaren, Stadsholmen som förvaltar stadens kulturhus. Kontraktet ger dem livslång besittningsrätt på boendet.
– Visst är läget fantastiskt. Man tröttnar aldrig på utsikten, säger hon medan han knorrar något vid tanken på vilka mängder snö som vräker ner från norr när den elakaste vintervinden ligger på.
Mattson och Hellzén har bott på Fjällgatan sedan 1996 men bodde redan innan det på Söder. Hellzén är född och uppvuxen på Götgatan i närheten, och gör klart att han inte flyttar någonstans. I stadsdelen finns allt en människa kan tänkas behöva.
– Åtminstone flyttar vi inte så länge vi klarar oss i trapporna och har råd med hyran som justeras med två tre procent varje år, säger hon.
Stallet blev vardagsrum
Om utsikten är makalös är boendet inte mindre fascinerande. Huset har sitt ursprung i 1820-talet och uppfördes egentligen som ekonomibyggnad till grannfastigheten. I ekonomibyggnaden fanns en smedja och i köket har man arbetat med shillingtryck medan det nuvarande vardagsrummet har varit stall. De gamla bastanta takbjälkarna från stallet står sig vackert i kontrast mot det vitmålade taket. Det är nästan så man kan förnimma doften av hö, häst och spillning.
– Södermalms trendstatus är relativt ny och fick sin början för några decennier sedan. Förr, alltså när Gamla stan utgjorde Stockholm, kom folk upp till Söder för att odla rotsaker men stadsborna fick inte bo på området. I takt med att Stockholm växte flyttade sedan fattigt folk till Söder och trångboddheten var skriande. Författaren Per Anders Fogelström, som bodde snett mitt emot oss på andra sidan Fjällgatan, beskriver i sina Stockholmsskildringar misären och nämner också bergslärkorna, det vill säga de prostituerade som satt på bergssluttningen och frestade sjömän, berättar Mattson medan Hellzén späder på och förklarar att gatan ursprungligen hette Galgebergs gattan:
– Galgen tronade här uppe som synlig symbol för tukt och förmaning, som en hälsning att låta bli att begå brott. Efter avrättning lät man de dödsdömda hänga kvar för att statuera exempel. Stanken ska ha varit fruktansvärd.
Mellan nytt och gammalt
Sluttningen där bergslärkorna satt finns inte kvar utan sprängdes bort i slutet av 1800-talet då Stockholms stad anlade hamnen där bland annat Vikinglinjen lägger till. Stupet är brant och respektingivande. Nedanför brusar trafiken på Stadsgårdskajen, en och annan helikopter surrar ovanför fjärden och med jämna mellanrum ekar vrålet från någon av bergochdalbanorna på Gröna Lund. Men inomhus hos paret Mattson och Hellzén, innanför 60 centimeter tjocka tegelväggar, är bullret borta och förvandlat till en atmosfär av lugn harmoni mellan nya ting och gamla föremål innanför ett historiskt skal.
Boytan går på hela 160 kvadratmeter men fördelat på tre våningar och nivåskillnader känns lägenheten mindre och mysigare.
– Vi har sammanlagt fem barn som bor i Berlin, San Francisco och Sverige och deras familjer jämte våra barnbarn får alltid rum hos oss när de kommer till Stockholm.
Att ett par som arbetar med former, färger och inredning - de har bland annat inrett butikerna på Skansen och Wasamuseet jämte stora delar av Nordiska museet - har öga och sinne för fina föremål och placeringen av dem är inte förvånande.
Samtidigt är estetiken inte driven till sin yttersta och mest avskalade form, och resultatet är en skön och hemtrevlig helhet där detaljerna är som stilleben och där motsatser i epoker och stilarter visar betydelsen av att våga mixa. På ett fönsterbräde samsas snygga svartvita keramikföremål av Stig Lindberg, i hallen står klassikern till betongstol av Jonas Bohlin, mitt emot stolen en storstilad spegel med maffig gyllene ram och bredvid en träpall som tillhört en jordemor från Föglö.
Gästabudsbordet
Paret arbetar hemma och det stramt hållna arbetsrummet signalerar ordning och reda medan vardagsrummet står för en mer bohemisk stil präglad av läckra arrangemang. Runt det långa gamla matbordet i trä, ett så kallat kalas- eller gästabudsbord som köptes på auktion på
Åland, står tolv Sjuanstolar. Mjuka soffor och fåtöljer samsas med prunkande grönväxter stora som små träd och så står ännu fler samlingar föremål på hyllor, bord och fönsterbräden. Mattson och Hellzén har i huvudsak samma smak och tycke men en originell pjäs av betongformgivaren Sam Stigsson delar åsikterna.
– Den är alldeles förskräcklig, deklarerar Hellzén medan Mattson beskriver den som alldeles förtjusande.
Och när man ber dem beskriva det bästa med sitt hem svarar Chiqui Mattson rymligheten och känslan av frihet med eget hus och egen trädgård mitt i stan.
– Rymligt? Jag tycker det börjar bli rätt trångt med alla grejer. Fast läget ska jag inte klaga på, kontrar Hellzén leende, och kastar en snabb blick på hustrun.