Baltikum blir självständigt
Sovjetunionens president Michail Gorbatjov satsade i slutet av augusti 1991 hela sin prestige på att få med de tre baltiska länderna i en förnyad sovjetisk federation, men efter femtio år av förtryck längtade Estland, Lettland och Litauen efter frihet. Ingenting kunde få de tre republikerna att dra tillbaka sina självständighetsdeklarationer, och den 27 augusti var också omvärlden redo att erkänna deras suveränitet.
I ett tal till Högsta sovjet hotade Gorbatjov med sin avgång om splittringen inom Sovjetunionen fortsätter, men det var ett hot som knappast någon behövde fästa stor vikt vid. Gorbatjovs ställning hade försvagats drastiskt efter de konservativa kommunisternas misslyckade kuppförsök i Moskva en vecka tidigare och nu var det den ryska rådsrepublikens president Boris Jeltsin som höll i taktpinnen.
Jeltsin hade stött Estland, Lettland och Litauen under oroligheterna i början av året när det såg ut som om Gorbatjov och de Svarta baretterna skulle vara beredda att krossa frihetssträvandena med brutalt våld. Med Jeltsin vid rodret insåg både balterna själva och beslutsfattare i andra länder att läget hade förändrats.
I Finland hade den officiella ståndpunkten varit, att erkänna Baltikums självständighet först när makthavarna i Kreml ger klartecken. Nu sade Boris Jeltsins Ryssland ja, och efter Moskvakuppen hade Michail Gorbatjovs fortsatta protester mindre betydelse.
De nordiska länderna var de första som knöt diplomatiska förbindelser med de tre republikerna, men i Finland var man ändå av naturliga skäl lite försiktigare än de övriga.
I Hufvudstadsbladets ledare 27.8.1991 kommenteras inställningen tilll Baltikum så här:
"Visst var det i grevens tid som regeringens utrikesutskott under presidentens ledning beslöt inleda förhandlingar om att knyta diplomatiska relationer till de baltiska länderna. Helt bortsett från alla internationellt-rättsliga spetsfundigheter – och i princip rent av helt seriösa invändningar – är det klart att Finland politiskt hade framstått i en märklig dager om vi som ett av de närmaste grannländerna hade hamnat på efterkälken."
Den 28 augusti kom de baltiska utrikesministrarna till Helsingfors, som den sista anhalten i Norden, för att underhandla. Utrikesminister Paavo Väyrynen sade att Finland aldrig erkände den sovjetiska annekteringen av Baltikum under Andra världskriget och att det inte var nödvändigt att erkänna de tre staterna på nytt. Det skulle alltså räcka med att återupprätta diplomatiska relationer och man beslöt att öppna ambassader i Tallinn, Riga och Vilnius inom ett par veckor.
Läs resten av tidningen från 28.8.1991 här.
Under 150 år har Hbl visat upp samhället omkring oss och de händelser och människor som har lämnat spår efter sig i historien. Här återger vi 150 historiska nyheter under jubileumsåret. Gå in på eHbl via dator, läsplatta eller mobil för att läsa de återpublicerade numren av Hufvudstadsbladet.