Det forntida Helsinge kryper fram under tuvor och mull
Magiska koskallar och hartassar, medeltida baltiska silvermynt och exklusivt böhmiskt glas är några av de mer överraskande upptäckterna som de arkeologiska utgrävningarna i Helsinge i Vanda bjudit på. Men framför allt berättar fynden en historia om sockenbornas vardagsliv, med avstamp i 1300-talet
– Kyrkobyn i Helsinge har varit ett viktigt centrum i många hundra år, med skvaller, slagsmål, handel, krogar och fester. Vanliga människor lämnar mycket spår efter sig, ofta sådant som antingen tappats eller slängts bort, säger arkeologen Andreas Koivisto.
Han är projektledare för Vanda stadsmuseums arkeologiska utgrävningar i Helsinge, som utforskar bygdens äldre historia. Utgrävningarna startade i den medeltida byn Gubbacka och fortsatte i Mårtensby, där arkeologer och arkeologistuderande bland annat kartlade lämningarna av den förmögna köpmannen Jöran Bondes gård. I våras slutfördes den tredje och sista etappen i projektet då forskargruppen krafsade sig ner till de äldsta lämningarna av bebyggelsen i Helsinge kyrkoby.
– De äldsta föremålen vi hittat härstammar från slutet av 1300-talet, och till och med de ligger bara 30–40 centimeter under marken. Inne i en stad där man byggt ovanpå gamla strukturer skulle det vara mycket knepigare att gräva än på landsbygden. Till exempel i Borgå får man gräva två meter för att komma ner till 1400-talet, säger Koivisto.
Penningstinna prästgårdar
Arkeologerna började med att leta efter spår av mänsklig aktivitet i jordmånen med hjälp av en magnetometer. Där instrumentet gav utslag började de gräva, först med spade genom ytskiktet, sedan arbetade de sig vidare med skärslevar.
Fyndens dimensioner överraskade Andreas Koivisto: under gräset och mossan framträdde konturerna av välbärgade prästgårdar från två olika tidsperioder.
– Det var rätt förmögna människor som bodde här, det märks till exempel på den stora mängden 1400-talssilvermynt från bland annat Reval (Tallinn), Riga och Polen. Bondeseglare åkte flitigt till Tallinn som bara var på en dagsseglats avstånd för att idka handel med tyska köpmän. Det var innan Gustav Vasa stärkte kronans grepp på 1500-talet, säger Koivisto.
Helsinge socken bildades troligen av svenska nybyggare som kom till trakten på 1300-talet.
– Antagligen fanns där bosättning också före det, men det har vi ännu inte hittat konkreta bevis för.
Några av bruksföremålen som arkeologerna hittat tyder på att livet på prästgården i 1300- och 1400-talets Helsinge inte saknade materiell guldkant.
– Det finns rikligt med importerade glasföremål från Böhmen i nuvarande Tjeckien, som var mycket sällsynta vid den här tiden. Bland vardagsföremålen finns också kärl av stengods, som var lättillgängligt bara i centrala Tyskland i trakten kring Köln, säger Koivisto.
En del av stengodskärlen är så kallade bartmankrus, som fick sitt namn på grund av det skäggiga ansiktet, Barbmann på tyska, som prydde krusens kanter.
– Vid prästgårdarna hittades också fint utsmyckade bordsknivar som skiljer sig från puukko-knivarna man oftast brukade ha till bordet, säger Koivisto.
Gafflarna lyser däremot med sin frånvaro. De introducerades i Norden i slutet av 1500-talet av Johan III:s polska hustru Katarina Jagellonica, och var länge en lyxprodukt som bara adeln kunde kosta på sig.
– Fynden är viktiga eftersom man tidigare vetat ganska lite om den materiella kulturen på äldre prästgårdar. Nu ser det ut som om levnadsstandarden var närmare adelns än allmogens, säger Koivisto.
Finlir med fiskfjäll
Vardagsföremål ur allmogehem har ändå utgjort lejonparten av fyndigheterna, som arkeologerna samlat i Vanda stadsmuseums lagerutrymmen. Uppgrävda pilspetsar, yxor, slipstenar, hästskor, skaljärn, spadar, rester av ugnar, krukor och kannor fyller tiotals hyllmeter i skolans källare, där katalogiseringsarbetet pågår för fullt.
Långt inne bland hyllorna, böjd över en påse mull, sitter forskningsassistenten Lauri Mäntylä strängt upptagen med ett kneg som kräver koncentration. Och kanske framför allt tålamod: med en minimal pincett plockar han ut fiskfjäll, benbitar och förkolnade växtfrön ur mullen, ett provsampel från en av utgrävningsplatserna. I en liter mull kan Mäntylä hitta ungefär 1 500 fiskfjäll som ska petas ut ett efter ett.
– Ja, jag kan åtminstone inte klaga på att jobbet skulle vara överdrivet stressigt, säger han.
Ben- och fjällmaterialet Mäntylä hittar förs vidare till en osteolog som åldersbestämmer fisken, medan växtdelarna ska analyseras av en arkeobotaniker.
– Fiskfjällen, benbitarna och fröna berättar mycket om jakten, fisket, odlingen och kosten i äldre tider. Det är särskilt bra om man hittar en gammal dynghög i mullen, för i så fall är fröna som finns där inte förkolnade, säger Koivisto.
Eleverna i Helsinge skola hjälpte till genom att göra en växtkartering för att se vilka kulturväxter som fortfarande växer i området. De lyckades bland annat nosa fram flera fläderbuskar.
Koskalle i ugnen
Till de mest dramatiska fynden hör ändå ett kokranium från 1600-talet som hittades inbyggt i stenläggningen till en ugn.
– Det var inte alls ovanligt att man gömde koskallar i ugnen. Det gjordes för att hålla onda andar borta. Av liknande orsaker hittade vi en hartass, ett grodlår och en fladdermusvinge gömda i kyrkobyns gamla klockstapel. Det visar vilken stark roll vidskepelsen hade i vardagen, och hur folktrons traditioner gick hand i hand med den kristna tron, säger Koivisto.
Lantbruket, jakten och fisket var viktiga i Helsinge långt in på 1900-talet, berättar Koivisto.
– Först vid mitten av seklet kommer brytpunkten när man överger det traditionella jordbruket och livsstilen. Det blev en enorm omvälvning: Ring III och Tusbyleden byggdes över åkrarna, och flygfältet bredde ut sig över skogsområdena där gångna släktleds Helsingebor haft sina jaktmarker.
I de ytligare jordlagren har arkeologerna också hittat lämningar efter modernare leverne.
– Från 1970- och 1980-talen har vi grävt upp en hel del gamla ölburkar. Så hittade vi också en borttappad tennsoldat som Helsingebon Gunnar Weckström kände igen som sin egen, säger Koivisto.
Flera publikationer ges ut med anknytning till utgrävningarna, allt från barnböcker till vetenskapliga forskningsrapporter. Nästa år utkommer ett helhetsverk på både finska och svenska om bygdens historia.
– Vi har hösten och vintern på oss att lägga ihop pusselbitarna, säger Koivisto.
Den 12 september publiceras barnboken Byn med den gömda skatten, som tar barnen med på en färd genom den historiska Kyrkobyn.