Jörn Lundsten

I augusti 1991 hade Michail Gorbatjovs glasnost- och perestrojkapolitik pågått i sex år och medfört omvälvande förändringar i det sovjetiska samhället. Reformerna hade ändå inte skapat något ekonomiskt uppsving och butikshyllorna i hela landet gapade fortfarande lika tomma som sex år tidigare. Samtidigt innebar den nya öppenheten strejker och demonstrationer och en gryende nationalism.

Först frigjorde sig de östeuropeiska länderna ur Sovjets strypgrepp, och nu vädrade också de små förtryckta republikerna inom Sovjetunionen morgonluft och bland annat de baltiska länderna strävade öppet efter självständighet.

I den här kaotiska situationen tyckte den konservativa falangen bland kommunisterna att Gorbatjov hade gått för långt och de beslöt sig för att ingripa. Medan Gorbatjov semestrade på Krim genomförde en junta bestående av hårdföra kommunister och militärer en statskupp tidigt på morgonen den 19 augusti 1991.

I Moskvaradion lästes ett meddelande om att Gorbatjov hade "befriats från sina plikter av hälsoskäl", samtidigt som pansarvagnarna rullade in i Moskva mot Kreml och Röda torget.

I parlamentsbyggnaden tog Boris Jeltsin, president i den största sovjetrepubliken Ryssland, beslutsamt kommandot och fördömde skarpt kuppmakarna. En folkmassa utanför parlamentet fick höra när Jeltsin, stående på en stridsvagn, deklamerade att Ryssland övertar kontrollen över alla sovjetiska institutioner på ryskt territorium och att de som lyder kuppmakarna kommer att straffas.

Juntan hade tillsatt en åttamannakommitté som skulle styra landet, men redan under den första dagen uppstod förvirring kring vem som egentligen hade makten och kommittén verkade inte ha arméns fulla stöd.

På tisdagen stod det klart att Jeltsin hade folket på sin sida och trots att juntan uttryckligen hade förbjudit demonstrationer samlades strejkande arbetare över hela landet i tusental för att protestera mot kuppen.

Man befarade att armén skulle försöka storma parlamentet för att få tyst på Jeltsin, men en stor folksamling skyddade parlamentsbyggnaden. Också många soldater ställde sig nu öppet på Jeltsins sida.

På onsdagen, kuppens tredje dag, kulminerade dramat när stridsvagnar försökte ta sig fram till parlamentet. Jeltsins anhängare hade byggt barrikader och stoppade framryckningen, men fem människor dödades i striderna.

Nu förstod juntan att kuppen hade misslyckats och åttamannakommittén upplöstes.

Efter tre dramatiska augustidagar hade Boris Jeltsin befäst sin position som folkets hjälte. Gorbatjov var fortfarande Sovjetunionens president, men den verkliga makten innehades av Jeltsin som hade förhindrat gammalkommunisternas statskupp.

Läs resten av tidningen från 20.8.1991 här.
Under 150 år har Hbl visat upp samhället omkring oss och de händelser och människor som har lämnat spår efter sig i historien. Här återger vi 150 historiska nyheter under jubileumsåret. Gå in på eHbl via dator, läsplatta eller mobil för att läsa de återpublicerade numren av Hufvudstadsbladet.