För Ruutsalo är duvan en fattigmans travhäst
Att se sina brevduvor dyka upp vid trädtopparna på väg mot målet och hemmet ger Juha Ruutsalo samma upprymdhet som travhästentusiasten då hästarna vänder in på slutrakan. Med över 45 års erfarenhet av fåglar vet han hur snabba brevduvor föds upp, tränas och gallras fram.
Inifrån det blågröna uthuset i Storlandet i Kyrkslätt hörs ett distinkt kuttrande ljud. Husbonden Juha Ruutsalo syns inte till men då de fyra hästarna ute på gården gnäggar till hälsning uppenbarar han sig bakom en knut.
– Jag hade tänkt byta tryckkärlet till vattenautomaten innan ni kom. Men det gick inte enligt planerna utan vattnet rann ner på byxorna, säger han.
Ruutsalo låter sig ändå inte bekomma av den här smärre vattenolyckan utan leder oss in i det ungefär sju kvadratmeter stora duvslaget där vi tas emot av ett intensifierat kuttrande och flaxande vingar. Den distinkta lukten av fähus hänger i luften. Längs väggen mot fönstret finns a-formade ställningar för duvorna att sitta på och på den motstående väggen finns plats för ungarna, en del ännu små och fjuniga.
Ruutsalo är pratsam och spjuveraktig. Han börjar med att presentera personligheterna i duvslaget och pratar också med fåglarna.
– Nej, i dag ska du inte åka på bröllop men på veckoslutet igen, säger han då han lyfter upp en helvit duvhanne.
I sommar har duvan deltagit i bröllop i bland annat Mäntsälä, Kouvola, Tavastehus och Åbo. För en vältränad duva är flygturer på flera hundra kilometer en lätt match.
Ruutsalo hyr ut vita duvpar till bröllop för 100 euro. Bröllopsfixarna hämtar duvorna från Kyrkslätt, brudparet släpper loss dem efter välsignelsen i kyrkan varpå fåglarna flyger hem igen.
– Traditionen symboliserar antagligen att "där flyger friheten i väg", eller något liknande, skrattar Juha Ruutsalo.
Just nu har Ruutsalo tre vita bröllopsduvor i tjänst.
– Hökarna har tagit några stycken, förklarar han.
Så är det dags för husbondens stolthet. Ruutsalos duvor har inga namn men den gråa duvan med beteckningen 169 är hans ögonsten.
– Den här har flugit ända från Uleåborg. En bra duva kan flyga 1 200–1 300 meter per minut och nå topphastigheter på över 100 kilometer i timmen.
Hemlängtan är nyckeln
Redan i tusentals år har människan kunnat använda sig av brevduvornas drift att flyga hem till sitt duvslag och deras förbluffande förmåga att navigera. Under medeltiden och fortfarande under världskrigen levererade brevduvorna många viktiga meddelanden (se faktaruta).
– Jag för ungarna till platser allt längre borta från duvslaget och de får träna att flyga hem. Duvorna minns landmärken men de använder sig även av jordens magnetfält. Exakt hur det går till vet man inte, kanske det finns någon kraft vi inte känner till.
En av de vanligaste missuppfattningarna gällande brevduvor är att de kan leverera meddelanden mellan två platser i bägge riktningar.
– Brevduvorna flyger endast hem till sitt duvslag. Man kan inte titta en duva i ögonen och säga att "flyg till Mannerheimvägen 48, tredje våningen där det står en ros i fönstret", säger Ruutsalo.
Duvtävlingar går ut på att uppfödarna för tävlingsduvorna till en gemensam startpunkt varifrån de flyger hemåt. Eftersom duvornas hem ligger på olika avstånd räknar man ut ett medeltal på meter per minut för att avgöra vilken duva som är snabbast. Duvorna har ett mikrochip i ringen runt benet och en dator registrerar flygtiden då duvan flyger in i duvslaget.
– En bra duva har ett gott självförtroende. Alla startar samtidigt som en flock i början av tävlingen men de framgångsrika duvorna har mod att snabbt lämna flocken och styra hemåt. Då jag för några år sedan slog nästan alla finländska rekord hade jag som taktik att låta mina duvor träna genom att flyga tävlingssträckan redan på förhand. Jag blev inte populär bland medtävlarna men jag brukade säga att ingen heller ger order åt Tero Pitkämäki att han inte får röra ett spjut månaden före en stortävling.
I Finland ordnas kring femton duvtävlingar per säsong och priserna består av en pokal samt ära och berömmelse inom den lilla krets som är intresserad. Nere i Europa däremot är grenen större och priserna kan bestå av till exempel personbilar. De bästa duvorna kan säljas för upp till 300 000 euro.
– Duvorna brukar kallas för fattigmans travhästar, de värdefullaste hästarna säljs ju för mångmiljonbelopp. Men man kan nå samma spänning, det är pirrande att stå här på gården och vänta på duvorna. Blir det nytt rekord?
Då insatserna stiger dyker även skuggfenomenen upp. I Belgien har det förkommit fall med duvor som dopats med smärtstillande medel och kokain.
– Om man satsat hundratusentals euro finns det säkert sådana som snabbt vill ha valuta för pengarna. Men jag tycker det är patetiskt att någon vill dopa sina fåglar, säger Ruutsalo.
Fåglar som passion
Den nu sextioåriga Juha Ruutsalo blev intresserad av fåglar redan som liten pojke, en riktig hobby blev fåglarna vid 15 års ålder. Som 17-åring, fast först i systerns namn, öppnade han djurbutiken Kapteenin Lintukauppa på Nylandsgatan i Helsingfors. Butiken sålde även andra djur men fåglar var specialiteten.
– Butiken fungerade även som partihandel för andra djuraffärer, vi födde upp och köpte fåglar från utlandet. Kapteenin Lintukauppa var en framgång men en dag bestämde jag mig för att det helt enkelt är fel att hålla fåglar i bur. Jag har sett hur man fångar papegojor i naturen för att säljas, det är riktigt otrevligt. Nu för tiden är brevduvor de enda fåglarna jag kan tänka mig att ha för brevduvan är ingen burfågel utan den får flyga fritt i naturen.
Vi sätter oss vid trädgårdsmöblemanget vid uthusets gavel. Ruutsalo tar med sig två fjuniga duvungar som lugnt sitter på bordet och tittar rofyllt omkring sig. Ännu är de för små för att börja träna.
– Ibland leker jag med tanken att det skulle vara ståtligt att ha endast vita duvor. Men om färgen avgjorde kunde jag inte alltid använda de snabbaste fåglarna till avel. Och hökarna riktar alltid in sig på de vita duvorna i en flock.
Han pekar mot en tall på andra sidan hästhagen.
– Där brukar en duvhök sitta och lurpassa.
Även utan rovfåglar är brevduvornas träning hård, det är mer regel än undantag att alla inte hittar hem. Ruutsalo säger att till exempel duvorna som pickar matrester på Salutorget i Helsingfors är ättlingar till borttappade brevduvor.
Han berättar om ett mera extremt fall där en engelsk duvköpare direkt ville skilja agnarna från vetet.
– Han köpte tjugo duvor av en belgisk uppfödare som jag känner. När han åkt hem till England ringde han och sade att han precis släppt loss alla duvorna och önskade att min belgiska bekant skulle ringa honom om någon duva hittade tillbaka till hemmet i Belgien. Två duvor kom tillbaka!
Att låta duvorna träna långa sträckor och under krävande förhållanden kan vara bra för deras fysik men det finns gränser. Ruutsalo säger att han nyligen måste ställa in en bröllopsflygning på grund av dåligt väder.
– Vädret var så eländigt att jag inte ville utsätta duvorna för det. Brudgummen förstod inte alls men jag lovade honom rabatt nästa gång han gifter sig.
Duvungarna på bordet börjar se trötta ut i sommarvärmen och det är dags för dem att återvända till sitt bo. Ruutsalo lyfter varsamt upp dem och bär in dem i duvslaget.
– Hoppas ni aldrig blir tagna av höken, viskar han.