Vid travbanan visar männen sina känslor och plånböcker
Det började med bönderna och deras arbetshästar som på helgerna körde ikapp om ära och berömmelse. Det var en paus från vardagen och en del av gemenskapen mellan byborna. Dåtidens tävlingar var också en väldigt mansdominerad miljö, en tradition som ännu syns på dagens travbanor.
Det är en solig dag och travbanans parkering är nästan fullsatt. I luften hänger hoppet om pengar men här utdelas också många kramar och handslag. Vermo travbana i Esbo är inte bara en plats för spelsugna utan också en mötesplats för personer med ett gemensamt intresse – hästar.
Bredvid några transportvagnar står tränaren och kusken Tuomas Korvenoja. Han har hästar i Sibbo, Sverige och travets förlovade land Frankrike. Men allting började med en travtävling i Kållby.
– Jag åkte dit med min bror och vann 900 mark. Både han och jag älskade hästar och till slut köpte vi en egen.
Korvenajo beskriver travet som en sport nära naturen, där man är långt ifrån den uppkopplade världen. Det finns inga omvägar, enligt Korvenoja, om du vill bli en bra kusk.
– Hästar är intelligenta djur och det är en utmaning att förstå dem. Men när man till slut gör det får man så mycket tillbaka.
En manlig sport
Vid travbanan är kvinnor en mera sällsynt syn. På gamla svartvita bilder är det nästan uteslutet män som porträtteras med sina hästar och så är det också i dag vid Vermo travbana. Korvenoja håller med om att travet fortfarande är en manlig sport.
– Det är ett tufft och gammalmodigt arbete. Men det finns också duktiga kvinnliga tränare, speciellt i Frankrike, säger Korvenoja.
Nere vid stallen står paret Holmlund och ser om en av sina åtta hästar. I det här förhållandet är det hästarna som går först och just nu är det prinsessan Whatever som får uppmärksamheten med en lermassage.
– När var det du fick massage senast Ivar? frågar Malin och skrattar.
Både Ivar och Malin håller sig gärna utanför spelet. I stället är de med hästarna, som de kallar sina bästa vänner och sitt levebröd. Men med tiotals år i branschen är paret väl medvetna om könsfördelningen.
– Det är fler kvinnor på rid- och skötsidan medan männen tränar och kör, säger Ivar.
Starka traditioner och
Orsaken till den manliga miljön som råder på travbanan är enligt paret Holmlund gamla traditioner som håller i sig. Det var mannen som tog hästen till åkern och det var också han som tog den till tävlingsbanan.
– Förr i världen var hästen mycket starkare och det krävdes styrka för att kunna köra dem. I dag är hästarna tunnare och snällare men traditionerna lever kvar, säger Ivar.
Malin håller med om att arbetshästen främst var mannens vän och redskap, men inflikar att också kvinnan satt på hästryggen förr i världen.
– Var det inte din mamma som körde hästarna medan din pappa lastade höet på kärran, säger Malin utan att egentligen fråga.
Enligt henne lockar även pengarna fler män än kvinnor, och därför är det oftast männen man ser hålla spelkupongerna.
"Känslosam sport"
Längs och på travbanan lägger man inte lock på sina känslor. Även om det är en väldigt mansdominerad miljö med starka traditioner menar Malin Holmberg att det är en väldigt känslosam sport. Vid mållinjen kan kuskarna vara så stolta över sin häst att tårar längs kinderna inte hör till ovanligheterna. Också bland publiken är känslorna starka.
– De kan ha följt en häst ända sedan den var ett föl, säger Malin.
I solen står Timo Soini, ordförande för Sannfinländarna, och kollar ut över banan. Han har inga tårar på kinderna men ett leende är aldrig långt borta när han talar om hästar och trav. Politiken och kostymen följer ändå aldrig med till travbanan.
– När jag är här tänker jag inte på politik och här funkar vanliga "farkkun", säger Soini.
Spelet och sällskapet
Även om politiken inte hör hemma på travbanan kan man ändå enligt Soini hitta liknelser mellan travet och riksdagsförhandlingar.
– Spelet finns på bägge sidorna och alla hoppas på att vinna, säger Soini och kollar ner i programbladet.
Det går också att ana lite politik bakom hans speltips: att alltid satsa pengarna på en finsk häst. Soini säger att man på så sätt ser till att pengarna stannar i Finland. Själv är han en stolt delägare av en kallblodig finsk häst med namnet A.T. Vihtori.
Soini håller med om att travbanan är en manlig miljö.
– Männen gillar en bra tävling i kombination med hästarna.
På en bänk framför mållinjen sitter några av de män som njuter av spelet. De är verkliga veteraner och kan det mesta om travsporten. Längst ute på högra kanten av bänken sitter Aulis Oja Nisula (syns ej på bild). Han har kommit till travbanan ända sedan 50-talet.
– Trav betyder aldrig vinst, säger han och skrattar.
I stället instämmer vännerna i att de kommer till travbanan för att umgås. Bredvid Nisula sitter Väinö Leinonen. Under de senaste 48 åren har han aldrig missat Kungstravet, som är årets höjdpunkt inom travsporten. Han har också jobbat som historielektor och kan intyga travsportens mansdominerade historia.
– Historiskt sett är trav ett mansyrke, kvinnorna hittar man oftast i stallet där de tar hand om hästarna, säger Leinonen.
I kvällssolen
Loppen är snart slut och en del i publiken ser gladare ut än andra. En av de förstnämnda är Timo Soini som nu har förflyttat sig till en bänk.
– Det gick bra, jag vann över fyrtio euro, säger Soini.
Lika bra gick det inte för hans egen häst men då är det bra att man kan trösta sig i politiken som skulle lämna hemma.
– Det gör inget, vi är ännu största oppositionspartiet.