Lekfullt kollektiv litar på snöbollseffekten
Det har tänts en ny stjärna på Finlands hiphop-himmel. Lekfulla Drifters’ Collective släpper sin första singel Journey i dag och med den nuvarande arbetstakten lär det bli många fler inom en snar framtid.
Sex unga män tar emot oss utanför Nosturi i Helsingfors. De hälsar artigt och visar vägen till träningslokalen en trappa upp där de hållit till så gott som varje dag den senaste tiden. De är nya här och helt klart imponerade av sällskapet, i veckan påträffades Ville Valo i korridoren.
De kallar sig Drifters’ Collective, och vill gärna förklara varför namnet passar dem perfekt: det beskriver dels musiken, en stilmix med inslag av rap, funk och indisk folkmusik för att nämna några, men också dess skapare som driver omkring på gator och i parker och hämtar intryck från olika länder.
- Helsingforsbaserat band grundat i februari 2014.
- Släpper singeln Journey i dag, producerad av Oliver Lundström.
-
Består av: Fredrik Ginman, sång
Victor Bäck, sång
Andreas af Enehielm, sång och gitarr
Theo af Enehielm, sång och bas
Niklas Lundström, sång och gitarr
Alec Koskinen, trummor
– Om man tycker om Bob Marley tycker man om oss också, enligt Alec Koskinen, 26.
Eller Beatles och The Roots? Genren är i varje fall alternativ hiphop.
Vill nå alla
Drifters’ Collective uppstod i februari i år och har sedan dess jobbat hårt och målmedvetet för att komma dit där de är i dag. Andreas af Enehielm, 26, Niklas Lundström, 27, och Alec Koskinen har en historia som sträcker sig tillbaka till högstadiet. Resten av bandmedlemmarna har anslutit sig med tiden. De beskriver sig som en familj, och Theo af Enehielm, 21, är de facto Andreas lillebror, medan rapparna Victor Bäck, 26, och Fredrik Ginman, 27, ingår i den gemensamma kompiskretsen.
Drifters’ Collective spelar alternativ hiphop, vilket enligt dem själva är en udda genre i Finland. Den tilltalar förstås dem som gillar hiphop och rap, men också andra verkar ta till sig musiken.
– Min 93-åriga farmor var med när vi spelade på Cuba och tyckte att det var riktigt bra, säger Ginman.
Barn lär också ha fattat tycke för låtarna. Bandmedlemmarnas spaning är att publiken hittills har trivts bra. I juni spelade de på Cuba och Uggla i Helsingfors och planen är att boka in så många spelningar som möjligt i augusti.
– Vi litar på snöbollseffekten. Någon ser oss någonstans, bokar oss till ett annat ställe och så vidare. Vi tackar ja till det som passar vår ideologi och våra värderingar men vi är inte kräsna, säger Ginman.
Singeln Journey, som spelats in i studio, sprider de så gott det går. Förhoppningsvis finns den på Spotify, Soundcloud och Youtube i augusti.
Smärtfri start
I det stora hela har allt gått mycket smidigt. Trots att de bara har hållit på i ett drygt halvår har de producerat rikligt med material och haft tur med allt från träningslokal till informationsspridning. Mycket har de att tacka hela det kollektiv av bästa vänner som hjälper och stöder och egentligen kan räknas till Drifters’ Collective också om de inte står på scenen.
– Folk som tycker att det vi gör är tufft vill samarbeta för minimal ersättning eller i bästa fall helt gratis. Bland annat kommer regissören och manusförfattaren Johan Karrento att göra en musikvideo till låten Questions i slutet av sommaren, säger Enehielm.
Enligt honom består hela vänkretsen av folk som håller på med någon form av skapande, vilket är både ovanligt och nyttigt.
– Vi har ett väldigt brett kontaktnät, konstaterar han.
De största motgångarna hittills är interna och handlar om svårigheter att kordinera de sex bandmedlemmarnas tidtabeller. Att branschen är hård och kall har de också märkt.
– Men så är det med allt som har med konst och kultur att göra. Konkurrensen är hård och man måste jobba hårt, säger af Enehielm.
Som musiker ser bandet en fördel i att bo i Finland. Här finns ingen som gör likadan musik som Drifters’ Collective, och barerna och klubbarna verkar ivrigt inställda till nya band.
De här unga männen har verkligen valt att satsa allt och det är knapert just nu, men så länge det känns rätt och roligt är det inget problem att spara och prioritera.
Bandet har fått ett stipendium från Kulturfonden men de flesta utgifterna står de för själva. Satsningen kräver avbrott i studier och jobb men det är det värt.
– Drömmen är förstås att kunna leva på musiken, säger Alec Koskinen.
– Därför kör vi fullt ös. Vi skriver mycket material för att kunna spela långa set. Nu har vi har 30 färdiga låtar, säger Ginman.
Det finns tillräckligt material för ett helt album men att spela in får vänta till framtiden. För Drifters’ Collective har det varit en stor satsning att spela in två singlar i studio.
I övrigt verkar de njuta av livet som självständiga musiker. Med ett skivbolag i ryggen skulle de inte ha samma frihet att forma sitt varande. Å andra sidan skulle ett kontrakt öppna nya dörrar, nu får de sköta marknadsföring och bokningar själva. För maximal spridning kommer de att dra ut på gatorna ännu i sommar.
– Vi ska vara gatumusikanter i slutet av juli. Det är en skön idé och dessutom bra övning för bandet. Allt vi gör ska vara lekfullt och spontant, avslutar han.