Bienvenue à Paris!
– Där! kan jag triumfatoriskt utropa när Eiffeltornet äntligen dyker upp och jag vinner vadslagningen om vinet. De senaste två timmarna har vi tävlat om vem som först får syn på Paris viktigaste symbol.
Att närma sig Paris längs Seine är som att läsa kartan på metrostationens vägg: Poissy, Maisons-Laffitte, Saint-Denis, La Défense. Namnen på förorterna till Paris är bekanta fast man som vanlig turist förstås aldrig besöker dem.Med metron skulle man nå dem på några ögonblick, men just här slingrar sig Seine som en orm och emellanåt är vi närmare Paris historiska centrum, ibland längre ifrån.
Hade vi en sociolog ombord kunde denna säkert lätt göra en analys av de olika stadsdelarnas socioekonomiska status. På vissa avsnitt har varje kvadratcentimeter utnyttjats till graffiti och politiska slagord. Inte ens till synes romartida akveduktrester har skonats.
- HBL:s Stefan Lundberg och Leif Weckström startade sin båtresa från Helsingfors mot Medelhavet den 22 maj.
- I det här nionde avsnittet är sjöfararna i Paris. Färden genom Frankrikes floder och kanaler i Göran Schildts och Daphnes kölvatten på "Önskeresan" 1948 fortsätter i HBL nästa vecka.
- Slutdestinationen är Rapallo i Italien.
- Duon färdas i en Yamarin 79 DC med utombordare. Se: www.yamarin.com
- Följ med resan på kolvatten.blogg.hbl.fi
Så följer områden som utstrålar högborgerligt välstånd, med tuktade parker och eleganta bostadshus med balkonger och högt i tak.
Leif som helt uppenbart grämer sig över förlusten i vadslagningen söker desperat en utväg att vinna tillbaka den än så länge icke-existerande buteljen.
– Dubbelt eller kvitt? Vem försökte sälja Eiffeltornet som skrot? Gissar du rätt får du två flaskor, gissar du fel så är vi kvitt.
– Ingenjör Eiffel, säger jag, medveten om att svaret är fel.
– Haha, det var Victor Lustig, skojargreven från Amerika. Han inte bara försökte, utan lyckades faktiskt sälja tornet till en fransk skrothandlare. Tog pengarna och flydde till Österrike!
Så är vi då båda nöjda. Vinet blir kvar på butikshyllan.
Guppigt på Seine
Enligt föreskrifterna får man inte stanna upp på floden för att fotografera. Båttrafiken inne i centrum av Paris är intensiv med turistbåtar som pilar kors och tvärs med resenärer på lunchkryssning eller vanlig sightseeing. Att se de historiska byggnaderna och monumenten från Seineperspektiv är en mycket speciell upplevelse.
Och självklart vill man ta bilder, så vi bryter naturligtvis mot reglementet.
Sjögången som turistbåtarna med sina korsande svallvågor förorsakar på sträckan mellan de historiska broarna Pont de l’Alma och Pont Neuf är nästan som på Nordsjön.
Sedan den första turistbåten sjösattes 1959 av affärsmannen Emile Azam har åtskilliga företagare insett värdet av denna attraktion. Och eftersom turisternas intresse är fokuserat på det fem kilometer långa avsnittet mellan Frihetsgudinnan vid Pont de Grenelle och Notre-Dame-kyrkan så är trängseln som framför Stockmanns julfönster.
En idé om frihet
De flesta Parisbesökare missar antagligen Frihetsgudinnan, som står lite utanför de vanliga turiststråken. Hon är en elva meter hög kopia av Frihetsgudinnan som Frankrike skänkte Amerika. Det var amerikaner bosatta i Frankrike som i sin tur donerade kopian till Frankrike med anledning av hundraårsdagen av franska revolutionen 1889.
Den franska diplomaten Jean Jules Jusserand uttalade följande vackra ord om statyn när dess fackla första gången lystes upp med elektricitet 1916:
– Inte för en människa, inte för en nation restes denna staty. Den restes för en idé – en idé större än Frankrike eller Amerikas förenta stater: Idén om frihet.
Undra på att amerikanska och franska politiker än i dag får det att låta när de håller sina tal.
Vi kör in under broarna med vår stolta blåvita flagga som slår i vinden och blir fotograferade, filmade och påhejade av en miljon turister. Vi är, åtminstone just nu, den enda privata ”yachten” på Seine och därför får vi förstås tillbörlig uppmärksamhet.
Äkta Paris
Strax efter Île de la Cité och Île Saint-Louis vänder vi babord tvärs och anropar slussen till småbåtshamnen Port de l’Arsenal, strax under den stora kolonnen på Place de la Bastille.
Slussvakten, som samtidigt är hamnkapten, vinkar till oss från tornet när vi kommer in i hamnbassängen.
– Där har ni en tom plats, varsågod monsieur!
För tjugo euro per dygn ligger vi nu på paradplats i denna världsmetropol. Ett stenkast från min favoritstadsdel Le Marais med massvis av små butiker och krogar. Här kan man fortfarande uppleva ett någorlunda äkta Paris utan turisthorderna, som samlas kring de obligatoriska sevärdheterna: Eiffeltornet, Triumfbågen, Louvren, Musée d’Orsay, och de klassiska kaféerna på vänstra stranden.
I Marais hittar vi Musée Picasso och Centre Pompidou, men också de judiska kvarteren där man kan köpa kosherpizza och judiska kippor dekorerade med smurfgubbar.
I dag gjorde jag alla tiders upptäckt: man ska naturligtvis se Paris inte bara ur båtperspektiv utan också från cykelsadeln.
Efter midsommarhelgen, när vi fått lite erfarenhet av ämnet, återkommer vi med hur det är att röra sig med de förträffliga stadscyklarna i Paris.