Normandie dagen D
"Skall denna stort upplagda invasion lyckas och skall den intensifierade kampen leda till att vi nå ett gott stycke på vägen fram mot freden, som alla folk i sina hjärtan längta efter?" skrev HBL i sin ledare dagen efter landstigningen för 70 år sedan.
I historiens största landstigningsoperation lyckades de allierade styrkorna den 6 juni 1944 bryta Hitlers kustförsvarslinje i Normandiet. Det var ett våghalsigt företag där mycket kunde ha gått fel, men med "blod, svett och tårar" hade invasionsstyrkan vid dagens slut säkrat viktiga brohuvuden på den franska Atlantkusten och landsatt 250 000 man. Med invasionen, som gick under kodnamnet Overlord, öppnades äntligen vägen för de allierade styrkorna att befria Europa från nazisterna.
I HBL:s ledare 7.6.1944 inger invasionen hopp om fred, trots att Finland fortfarande befinner sig i krig som tysk vapenbroder:
"Skall denna stort upplagda invasion lyckas och skall den intensifierade kampen leda till att vi nå ett gott stycke på vägen fram mot freden, som alla folk i sina hjärtan längta efter?"
I början av juni 1944 visste också Hitler att dagen för ett sjöburet invasionsförsök inte kunde vara långt borta och han väntade med feberaktig iver på attacken mot den befästa Atlantvallen, som han betraktade som ogenomtränglig. Frågan var bara exakt var de allierade skulle sätta in stöten?
På den allierade sidan hade man lagt ner mycket möda på att vilseleda Hitler och hans generaler att anfallet skulle riktas mot området vid Calais där Engelska kanalen är som smalast – och taktiken bar frukt.
Tidigt på morgonen den 6 juni togs tyskarna i Normandiet på sängen, och när försvararna i sina bunkrar till sin förskräckelse upptäckte hundratals och åter hundratals fientliga fartyg utanför kusten, var det för sent att kalla in förstärkningar.
Invasionen hade då redan pågått sedan strax efter midnatt när 13 000 fallskärmsjägare släpptes ned innanför kusten, och i gryningen startade en armada av landstigningsfarkoster mot de utsedda stränderna med kodnamnen Omaha, Utah, Gold, Sword och Juno.
Det skulle småningom visa sig att tyskarna bjöd på det allra hårdaste motståndet vid Omaha beach, där också terrängen med höga lodräta klippor runt stranden gjorde landstigningen nästintill omöjlig för de amerikanska soldaterna. Från bunkrarna uppe på klipphöjderna kontrollerade de tyska kulsprutorna hela strandområdet och amerikanerna dog i tusental – många av dem innan de ens hade satt sin fot på stranden.
Det var nära att attacken mot Omaha hade avbrutits för att få ett slut på blodbadet, men till sist lyckades några avdelningar ta sig genom spärrelden och vid dagens slut hade den allierade armén intagit alla de fem utvalda stränderna. Sammanlagt dog omkring 10 000 allierade soldater i Normandiet dagen D.