Vit segerparad i Helsingfors

Hufvudstadsbladet inleder sin rapport från paraden så här:

"Det var majsol och vår i luften. För friska vindar fladdrade de röda och gula vimplarna, de blå och hvita dukar, med hvilka gatorna prydts, medan lejonfanor svajade från offentliga och enskilda byggnader. En högtidlig feststämning hvilade öfver den till flere tiotusenden uppgående allmänhet, som förväntansfull fyllde gångbanorna längs de gator, där de finländska trupperna skulle tåga fram för att med tacksamhet hälsas af hufvudstaden, med tack för Finlands befrielse från de rödas blodiga skräckvälde."

De vitas segerparad markerade alltså slutet på de rödas skräckvälde, som hade rått i de södra delarna av landet ända sedan upproret startade den 27 januari – och nu skulle de som hade varit med straffas. Medan fanorna vajade och solen sken över det vita Finland, fick de röda upprorsmakarna i sin tur uppleva segrarnas skräckvälde.

I den röda terrorn hade över 1400 vita avrättats bakom fronten efter tillfångatagande. Inför slaget om Tammerfors i slutet av mars gav Mannerheim order om att tillfångatagna röda skulle behandlas som krigsfångar. Ändå inledde de vita en bestraffningskampanj med så kallade ståndrätter som i hemliga rättegångar dömde rödgardister till döden i tusental. Regelrätta mord förekom också.

Efter kriget samlades omkring 80000 röda fångar, bland dem också kvinnor och till och med barn, i läger där de hölls i hemska förhållanden. Sommaren 1918 härjade den spanska sjukan i Finland, och över 11000 fångar dog i svält och sjukdomar. Till de mest ökända fånglägren räknades Sveaborg och Dragsvik.

Den sociala misären var också utbredd bland rödgardisternas familjer. I en statlig utredning från år 2000 har det totala antalet offer för inbördeskriget angetts till närmare 37000, men det här är en siffra som baserar sig enbart på officiella uppgifter och det verkliga antalet kan ha varit betydligt högre.

Rödgardisterna hade mot slutet av 1918 till största delen fått sina straff utdömda, vilket i de flesta fall innebar villkorliga domar på något år. En tredjedel av fångarna fick ändå längre fängelsestraff, eller till och med dödsdomar. Av de 554 som dömdes till döden, avrättades till slut 125 personer.

Läs resten av tidningen från 17.5.1918 här.
Under 150 år har Hbl visat upp samhället omkring oss och de händelser och människor som har lämnat spår efter sig i historien. Här återger vi 150 historiska nyheter under jubileumsåret. Gå in på eHbl via dator, läsplatta eller mobil för att läsa de återpublicerade numren av Hufvudstadsbladet.