Första VM-guldet i Globen
I många, tunga år hade Finlands hockeyfrälsta folk väntat på att få se den blåvita fanan höjas högst av alla vid prisutdelningen i världsmästerskapen i ishockey. När den dagen äntligen kom den 7 maj 1995, kände euforin inga gränser.
Under ledning av superkedjan Jere Lehtinen, Saku Koivu och Ville Peltonen – eller Knatte, Fnatte och Tjatte som de också kallades – hade ärkerivalen Sverige besegrats med 4–1 på sin egen hemmaplan.
Det jublades vilt på varenda krog i landet där matchen hade visats på TV och det dröjde inte länge innan Helsingfors gator fylldes av flaggviftande, skränande folkmassor.
I Hufvudstadsbladet 8.5.1995 beskrivs uppståndelsen så här:
"Segeryra utan gränser blev det utan förvarning i Helsingfors i går kväll proppfullt överallt, lika fullt i stan som till Valborg eller konstens natt. Men det här firandet gick hektiskt upp i varv, blev hejdlösare timme för timme – trots att måndag morgon och vardag närmade sig." ... "Aldrig har det tutats så mycket i bilihorn, skrålats, viftats. Äntligen lyfte depressionen och finländarna gav sig hän åt en massmanifestation som saknar motstycke." ..."Varifrån alla flaggor, vin- och champagneflaskor kom är en fullständig gåta, men firas skulle det och något liknande i fråga om oförberett firande har aldrig skådats förr i Helsingfors."
Också i Stockholm gick det vilt till när de finska supportrarna begav sig från Globen mot Sergels torg, där det ställdes till med guldfest. Men lyckligtvis övergick firandet aldrig i bråk mellan svenskar och finnar, trots att svenskarnas egen segersång "Den glider in" nu togs över av grannarna från Finland.
Sverige hade redan en lång rad av både guld- och övriga medaljer från tidigare, och kunde visa sig storsinta trots att lillebror näpste dem på deras hemmaplan.
För Finland var guldet däremot en dröm som gick i uppfyllelse, och det dessutom vid en tidpunkt när landet så väl behövde någonting att glädja sig åt. Den djupa depressionen, "laman" i folkmun, höll fortfarande vårt land i sitt grepp och arbetslösheten var hög. Det var kanske ingen slump att guldet sammanföll med att tiderna började gå mot det bättre, också ekonomiskt.
På måndagen, dagen efter finalen, fylldes ankomsthallen på Helsingfors-Vanda flygstation av vrålet från minst 1500 supportrar, när guldhjältarna stegade ut från planet.
Också kulturminister Claes Andersson var på plats och tackade lagets rikssvenske tränare Curt "Guld-Curre" Lindström med orden "Tack Curre Lindström för att du lärde oss att våga vinna!"
Läs resten av tidningen från 8.5.1995 här.
Under 150 år har Hbl visat upp samhället omkring oss och de händelser och människor som har lämnat spår efter sig i historien. Här återger vi 150 historiska nyheter under jubileumsåret. Gå in på eHbl via dator, läsplatta eller mobil för att läsa de återpublicerade numren av Hufvudstadsbladet.