Mannen som kunde ha stoppat CIA:s vattentortyr
Det mest kontroversiella vapnet i George W Bushs krig mot terrorismen var den så kallade skendränkningen. Den brutala förhörsmetoden fördömdes som tortyr internationellt och skadade USA:s anseende betydligt. HBL har träffat juristen som kunde ha satt stopp för vattentortyren men valde att inte göra det.
John Rizzo befann sig på sitt kontor i CIA-högkvarteret i Langley strax utanför Washington DC när det första flygplanet kraschade in i World Trade Center på morgonen den elfte september 2001. Precis som resten av världen följde Rizzo med de gastkramande händelserna med blicken klistrad vid tv-skärmen.
Rizzo var chockad. Han insåg ändå snabbt att det var al-Qaida som låg bakom attackerna och att CIA, den institution han vikt hela sitt professionella liv för, precis åkt på sitt värsta bakslag någonsin hittills. Det fjärde kapade planet var fortfarande i luften och enligt rapporter på väg mot mål i Washington.
CIA-chefen George Tenet hade forslats till en krislokal och Rizzo kunde genom fönstret på sitt kontor se hur CIA-personalen strömmade till sina bilar för att fly det amerikanska spionhögkvarteret. Rizzo valde att trotsa evakueringsordern och satt kvar på kontoret. Chocken gav vika och arbetet tog över.
Med 25 år i CIA:s tjänst visste Rizzo att presidenten snart skulle komma att be underrättelseorganet göra saker det inte gjort tidigare. Han fattade tag i en penna, tog fram ett gult pappersblock och började skissa på en förteckning över aktioner vars laglighet han, som CIA:s högsta jurist, skulle tvingas försvara. Tillstånd att genomföra dödliga operationer. Att döda folk. Att fånga, förvara och förhöra misstänkta terrorister, plitade Rizzo ner på pappret. Han visste att detta var ett måste.
- Född: 1948 i Boston, Massachusetts.
- Bor i: Georgetown, Washington DC.
- Karriär: Jurist på CIA i 34 år. Var CIA:s toppjurist under George W Bushs krig mot terrorismen.
- Fick aldrig den officiella titeln som CIA:s huvudjurist på grund av tortyrkontroverserna.
- Aktuell med sina memoarer Company Man: Thirty Years of Controversy and Crisis in the CIA.
Vad han inte visste var hur allting skulle genomföras. Utan att inse det lade han grunden för de kontroversiella förhörsmetoderna och de hemliga fängelserna som senare skulle komma att skapa rubriker världen över och kosta USA, CIA och Rizzo dyrt i förlorat anseende.
Nya tortyrmetoder
Ett varmt och vänligt leende inramat av ett vitt skägg möter HBL när John Rizzo öppnar dörren till sitt hus i den fashionabla stadsdelen Georgetown i Washington DC. Den pensionerade Rizzo har nyligen gett ut sina memoarer, The Company Man – en skildring av ett livsverk som en försvarare av ett underrättelseorgan som ofta vandrat nära gränsen för det juridiskt och moraliskt tillåtna. Det finns dem som anser att gränsen ibland överträtts. Rizzo hör inte till dem.
– Många gånger har besluten varit svåra och otrevliga, men jag tycker inte att jag någonsin försvarat ett handlande som varit olagligt, säger Rizzo i sin lugna samtalston.
Boken innehåller också en sällsynt redogörelse från en insider om hur George W Bush-erans kontroversiella förhörsmetoder godkändes. Sittande i sin vardagsrumssoffa, återvänder den alltid stiligt klädde och cigarrälskande Rizzo till vårvintern 2002.
– Kom ihåg att det bara hade gått några månader sedan attackerna och att nationen befarade ett nytt angrepp när som helst.
CIA hade nyss lyckats fånga sin första betydande terrormisstänkte, al-Qaida-högdjuret Abu Zubaydah. Han hade skadats allvarligt vid tillfångatagandet i Pakistan, men CIA flög in läkare för att rädda hans liv. Därefter togs han till ett hemligt CIA-fängelse någonstans utanför USA för förhör.
Småningom följde rapporter om att Zubaydah inte lät sig knäckas av förhören och att en ny taktik behövdes eftersom han misstänktes hålla inne med information om eventuella nya attacker. Desperationen steg i CIA-högkvarteret och en dag i april 2002 satt Rizzo och lyssnade på en föredragning av en handfull CIA-agenter från avdelningen för terrorismbekämpning.
På mötesagendan fanns nya förstärkta förhörsmetoder (Enhanced Interrogation Techniques) för att bryta ned fångars, i detta fall Zubaydahs, motstånd. Efter en timmes förevisning av mer eller mindre brutala förhörsmetoder var Rizzo mållös.
– Jag visste inte vad jag skulle tänka. Det var så fjärran från vad CIA gjort tidigare och det lät skrämmande.
Metoderna innehöll bland annat lindrigt våld, som att skuffa fången med ryggen före mot en vägg. Örfilar i förolämpande syfte fanns också med på listan, likaså fysiska stresspositioner. Sömntortyr ville man också använda. Zubaydah skulle hållas vaken med våld i elva dygn i ett sträck.
Bland de mer originella förslagen fanns den trånga lådan dit Zubaydah skulle krängas in för två timmar i taget. Eftersom man visste att han var livrädd för insekter fanns i planerna att slänga med ett ofarligt kräk i lådan som sällskap. Skendränkningen fanns också på förteckningen tillsammans med två metoder som var så brutala att de snabbt togs bort och Rizzo förbjöds att nämna dem i sin bok.
– Jag hade aldrig hört om skendränkning förut. Jag visste att det fanns lagar mot tortyr men jag hade aldrig behövt befatta mig med dem tidigare. Jag visste inte var gränsen för tortyr gick, men skendränkningen lät definitivt som någonting som var nära gränsen.
Ångrar inget
John Rizzo fick det otacksamma uppdraget att börja grunna över de föreslagna förhörsmetodernas laglighet. Han visste att det var bråttom med ett beslut och han visste att han hade makten att stoppa metoderna.
- Förhörsmetod där en person spänns fast på en brits med huvudändan lutande nedåt. Personens ansikte täcks med en handduk eller annat tygstycke medan vatten hälls över ansiktet. Vattnet framkallar panik, kräkning, kvävning och slutligen känslan av att drunkna.
- Skendränkning användes redan före inkvisitionen. Japanerna använde skendränkning under andra världskriget och fransmännen i Algeriet på 1950-talet. Också USA och Storbritannien och regimer i Latinamerika har under olika skeden av historien använt sig av den brutala förhörsmetoden.
- USA använde skendränkning mot åtminstone tre terrormisstänkta: Khalid Sheik Mohammed, Abu Zubaydah och Abd al-Rahim al-Nashiri.
- Åsikterna är delade om huruvida förhörstekniken bidragit till att stoppa flera terrorattacker eller fånga andra misstänkta terrorister.
- I januari 2009 förbjöd Barack Obama skendränkningen som han sa sig anse vara tortyr.
– Jag var den högsta juristen i CIA och jag hade varit i huset tillräckligt länge för att ha förtjänat ett gott rykte och inflytande. Jag stod CIA-chefen George Tenet nära och ingen utanför CIA visste om planerna. Jag är övertygad om att programmet hade stoppats om jag bett om det.
Men det gjorde Rizzo inte. Efter ett par dagars grubblande bestämde han sig för att föra förslaget om de nya förhörsmetoderna, inklusive skendränkningen, vidare till Justitieministeriet som skulle ge det slutgiltiga godkännandet.
Varför valde du att inte stoppa de brutala förhörsmetoderna?
– Tänk om det kommit en ny attack ett par veckor senare och det hade visat sig att Abu Zubaydah visste om den, och att det skulle framgå att det fanns metoder som ansågs centrala för att få informationen ur honom och att det var jag som stoppade användningen av dem. Tänk om resultatet av mina beslut hade lett till tusentals nya offer. Det var en tanke jag inte kunde leva med.
Har du ångrat beslutet?
– Nej! Även om jag skulle gå tillbaka i tiden med vetskap om alla kontroverser som metoderna gav upphov till och all den skada CIA och anställda som jag drabbades av på grund av vår anknytning till programmet, så skulle jag fatta samma beslut.
Finns det över huvud taget gränser för vad en underrättelseorganisation kan och får göra för att trygga nationens säkerhet?
– Om det förslogs till exempel att CIA skulle försöka neutralisera högt uppsatta al-Qaida-ledare genom att mörda deras barn, det skulle utan tvekan bryta mot all slags laglighet och moral. Eller om vi skulle ge grönt ljus för förhörsmetoder som skulle gå ut på att dra loss naglar. Det finns vissa horribla gärningar som går över gränsen oavsett om nationens säkerhet står på spel.
– Jag anser att de metoder som användes av CIA var tuffa, till och med brutala, men inte tortyr, vare sig ur ett lagligt eller moraliskt perspektiv.
Kan du förstå dem som anser att skendränkning kommer ganska nära samma kategori som att dra loss naglar?
– Ja, jag förstår det nog. Och jag ifrågasätter inte människor som anser att vi aldrig borde ha gjort dylika saker vare sig det tekniskt sett var tortyr eller inte. Jag förstår också människor som anser att USA:s rykte och anseende försämrats på grund av de metoder vi använde, säger John Rizzo.