Veckans dj: Summan av en slump
En låt av folkrockbandet Swaying Wires från Åbo spelades i ett australiskt radioprogram. En musiker som medverkade i programmet råkade gilla låten och tipsade sitt brittiska skivbolag. Att bandets debutalbum ges ut på måndag av skivbolaget Battle Worldwide Recordings är alltså en lång rad sammanträffanden, förklarar veckans dj Tina Kärkinen.
Senare har Tina Kärkinen och Michael Gale, som satt med i radioprogrammet, blivit goda vänner och även grundat en duo tillsammans, Pelotons. Duon ska ge ut ett album på samma skivbolag senare i år, men det är en annan historia.
Kärkinen har skrivit låtar "mera på allvar" sedan 2008, och 2010 gaddade hon ihop sig med andra musiker som nu blivit till fyrapersonersbandet Swaying Wires, uppkomlingar som spelar folkrock. Albumet ges ut på måndag och firas med skivutgivningskonsert i Åbo nästa fredag.
– Det har tagit lång tid att göra albumet, över ett år. Men vi har tagit det lugnt och utforskat hur vi vill låta. Inte är det ännu heller något slutgiltigt resultat, men åtminstone vet vi hur vi vill låta, säger Kärkinen.
Förutom sång, gitarr och låtskriveri i bandet, sysslar Kärkinen med musik genom skivrecensioner och på sin blogg inbetweensongsmag.com, där hon tycker om att lyfta fram nya artister, ofta finska.
– Jag bloggar för att få utlopp för mitt musiknörderi. Och så är det roligt när band hör av sig och skickar sin musik till mig.
Som många tidigare av veckans dj:ar hade Kärkinen stora problem att välja endast 10 låtar.
– Låtlistan representerar min musiksmak relativt bra. Där finns favoritband, men kanske inte favoritlåtar av banden. Men jag ville välja låtar som passar bra ihop. Det blev en psykedelisk och aningen melankolisk stämning.
– Musik har jag i öronen nästan hela tiden. Jag tycker om att aktivt leta fram ny musik som inspirerar mig.
Swaying Wires har skivutgivningskonsert på Dynamo i Åbo 21.3.2014.
En psykedeliskt melankollisk låtlista
1. Marissa Nadler: Dead City Emily
Kuslig, svartsynt folk med mycket reverb. Man får kalla kårar av hennes melankoliska röst. Den här låten är från hennes senaste skiva som kom ut tidigare i år.
2. Sibylle Baier: I Lost Something In The Hills
Den kvinnliga motsvarigheten till Leonard Cohen. Hennes låtar skulle ha förpassats till skrivbordslådan om de inte hade räddats av hennes son, som såg till att få ut hennes första (och enda) skiva, Colour Green.
3. Rio En Medio: Tall Tree in the Ear
Danielle Stech-Homsy befinner sig i en helt annan kosmisk sfär än vi andra. Hon blandar skickligt influenser från traditionell folk, elektronisk musik, mexikansk musik och till och med flamenco.
4. Grouper: Vital
Transcendens-musik. Bara att sluta ögonen.
5. Lau Nau: Juokse sinä humma
Hypnotisk cover av Tapio Rautavaaras gamla klassiker. I låten hör man även fantastiska Pekko Käppi, känd som en mästare på det gamla finsk-karelska stränginstrumentet stråkharpa, jouhikko. Spelar som besatt.
6. Linda Perhacs: Chimacum Rain
Äkta psykedelisk folk från 70-talet. Perfekt.
7. Mazzy Star: Rhymes Of An Hour
Atmosfäriskt och harmoniskt. Hope Sandoval sjunger så knäckande vackert. Ett av mina fem-i-topp-band.
8. Jason Molina: Spectral Alphabet
Jason Molina gick tyvärr bort förra året men lämnade efter sig en enorm diskografi full av svårmod. Hans låtar har oftast en dyster underton men det blir aldrig melodramatiskt. Min största förebild.
9. Co–Pilgrim: Going To The Country
Min vän Michael Gale gör drömska folkpop-låtar med vemodiga texter. Jag var såld direkt när jag hörde den här låten. Landsbygdsromantik blandad med Beach Boys.
10. Joose Keskitalo: Saippuakuplia
Joose är kungen av nutida finsk folk. Så är det bara.