Vita viner från Bordeaux – torra och söta
Graves
I vindistriktet Graves odlas både röda och vita druvor, ibland på samma vingård. Som nämnts var det här, söder om Bordeaux, som vinerna blev kända under medeltiden. I dag är Gravesområdet porten till staden och toppviner som Ch. Haut-Brion och La Mission Haut-Brion ligger faktiskt i stadens utkant.
När Médocvinerna fick sin adelskalender 1855 var Haut-Brion en sådan kändis att slottet måste noteras i första Cru, trots att det geografiskt låg i Médoc. Gravesvinerna fick sin klassifikation 1953, men den blev inte officiell före 1959.
Samma år inkluderades också de vita. Ch, Haut-Brions vita kom med ett år senare. Totalt finns det 16 slott på listan, eftersom några har noterats både för sina röda och vita viner. Totalt odlas vin på 2 700 ha, av båda kulörerna. 1986 gjordes en kupp och en ny appellation, Péssac-Leognan, föddes. Alla de klassificerade slotten kom att ligga inom detta nya områdes domäner.
Slottet Haut-Brion är intressant av flera orsaker. Detta är det första bordeauxslottet som är nämnt i vinhistorien. Dagboksskribenten Samuel Pepys, verksam i London på 1600- talet, skriver att han på en krog drack ett vin som hette ”Ho Bryan” och det var gott.
Detta slott ägdes vid samma tid av markisen de Pontac. Denne var stor vinhandlare och exporterade bl.a. till Sverige-Finland. Bellman nämner i någon av sina visor drycken ”pontac”, tydligen ett rödvin. Det är mycket sannolikt att det finska hembrända, ”pontikka”, här har sitt ursprung!
De vita torra vinerna från Graves är friska och lätta, trots att en viss tendens från Nya världen med en överdriven ekighet har noterats. De röda är ofta rätt strama i sin ungdom, men utvecklar senare en elegans och en förfining jämförbar med de andra toppvinerna från Bordeaux.
Sauternes
Världens främsta söta viner kommer från Sauternes, med grannkommunen Barsac vars produkter fritt kan välja sin ursprungsbeteckning. Hemligheten bakom detta är ett verkligen unikt mikroklimat, där flera faktorer medverkar.
Druvorna får hänga kvar på vinrankorna långt efter att torra bordeauxviner har skördats. Dimmorna, som på morgonen ligger kvar och som beror på en liten flod i närheten, gör att på druvornas yta trivs en svamp Botrytis cinerea, ädelröta, med spännande makt.
Denna suger ut vattnet ur frukten, som skrumpnar och därigenom koncentrerar sockerhalten och smakämnena. Svampen avger också smakämnen till druvan, vilket ger sauternes mycket karakteristiska doft och eftersmak.
Denna process utvecklar sig nog också i tyska och österrikiska vingårdar men sällan blir vinernas karaktär så intensiv som här. Söta viner vars socker bara är ett resultat av mogna druvor är en sak, viner med sötma och botrytiskaraktär något annat.
Andra faktorer bakom sauternesvinernas höga kvalitet är jordmånen, druvvalet och naturligtvis skördesättet och volymen druvor per hektar. De officiella bestämmelserna tillåter ett uttag av frukt upp till 25 hektoliter per hektar, men på Ch. d’Yquem tar man bara ut 7 hl/ha vilket förklarar vinets koncentration.
Det är inte bara totalvolymen som hålls nere, man går också många gånger genom vingården för att bara skörda druvor som har tillräckligt med angrepp av den kära svampren. Man förstår att skillnaden i koncentration blir markant jämfört med Médocs 50 hl/ha.
Vinerna i Sauternes och Barsac klassificerades också 1855, då nämnda Ch. d’Yquem fick en klass för sig, Premier Cru Supérieur. Det bildades ytterligare två klasser, ett och två, men under åren som gått är de numera rätt likvärda.
Det görs en liten mängd torra vita och t.o.m. röda i Sauternes, men de är inte särskilt speciella. Ett glas sauternes är en förverkligad dröm med en vacker gyllene färg, en intensiv doft av nyslungad honung, sommaräng och violer, samt en smak där sötman och frisk fruktsyra är harmoniskt integrerade.
Detta är en vinupplevelse när den är som bäst.