Bordeaux världskändisar är röda
Det är de röda druvorna som har skapat ryktet för vinerna från Bordeaux. Nyansrikedomen hos ett toppvin från Médoc, Saint Emilion eller Pomerol är oslagbar i världen.
Redan romarna insåg att vinerna som producerades nära Burdigala, som Bordeaux hette för tvåtusen år sedan, var av hög kvalitet. Men det var först på 1300-talet när området kom under engelskt styre som ryktet om de fina vinerna härifrån spreds över den dåvarande vinvärlden.
Det var lätt att skicka vintunnorna sjövägen till England, och tidvis var exporten dit tre fjärdedelar av produktionen. Vinerna kallades ”clairet”, som så småningom blev ”claret” en beteckning på bordeauxviner som fortfarande används i dagligt tal i England.
På medeltiden var det vindistrikten öster om staden som levererade vinerna och det nu för tiden viktigaste området, Médoc, var inte ens uppodlat då.
Klassifikation i Bordeaux
Inför världsutställningen i Paris 1855 rankades slotten i Médoc i fem klasser, kallade ”Cru”, vilket betyder ungefär ”växtplats”. Klassifikationen baserade sig på de priser som vinhandlarna betalade för respektive slott under ett antal år. I den högsta kategorin kom Château Haut Brion (som inte ligger i Médoc utan i Graves), Ch. Lafite-Rothschild, Ch. Margaux och Ch. Latour.
Ch. Mouton-Rotshild hade inköpts bara två år tidigare och hade därför inte uppnått tilläcklig hög kvalitetsnivå och placerades i den andra klassen. Efter ett livslångt lobbande lyckades baron Philippe de Rothschild 1973 få sitt slott upphöjt till Premier Cru.
Moutons uppgradering är den enda förändringen som har skett, vilket är märkligt när ägare har kommit och gått under åren. Men en viss fingervisning om kvalitet ger klassifikationen nog.
Samtidigt som Médocklassifikationen fick också Sauternes sina klasser för söta vita viner. För att balansera adelskalendern av år 1855, skapades en lista på Cru Bourgeois 1962, som dock är starkt kritiserad.
Gravesvinerna fick sin lista 1959, trots att den påbörjats redan 1953. Ännu värre är det med klassifikationen av vinerna i Saint Emilion som fick en indelning 1996, men efter det omgrupperats så att ingen egentligen vet vem som hör vart. Pomerol har ingen officiell förteckning, men det råder allmän enighet om att Ch. Petrus är det främsta slottet.
Vingårdarna i Médoc
Vindistriktet Médoc sträcker sig mot nordväst norr om Bordeaux på Garonnes och Girondes vänstra strand och är 70 kilometer långt och 25 kilometer brett. För övrigt betyder Médoc ”Medio aqvae”, mellan vattnen.
Det finns åtta appellationer vilket betyder ”ursprungsbeteckningar”. Dessa är fastslagna med en kvadratmeters noggrannhet. I de godkända vingårdarna är det strängt övervakat vad man får odla och hur mycket man får producera per hektar.
Det var först på 1600-talet som vinodlingarna här anlades och så småningom skapades stora förmögenheter som möjliggjorde alla de vackra slott som pryder landskapet. Magnifika byggnader som Ch. Margaux och Ch. Palmer vittnar om kvalitetsambitioner både vis à vis miljön och vingårdarna.
Här är det som nämnt cabernet sauvignon som är grunden för vinernas berömmelse, med kraft och styrka, vilket kan ge en hållbarhet på hundra år. Charmen får vinerna av mjukheten och saftigheten hos merlot. Fina doftnyanser kommer tack vare cabernet franc, samt färg och förfining av de små druvorna petit verdot och malbec.
Ett médocvin skall generellt vara stramt och fylligt, komplext och aromatiskt. Hos ett margauxvin söker man förfining och kvinnlighet, medan vinerna från Pauillac är mustiga och kryddiga med goda tanniner.
Vingårdarna i Saint Emilion och Pomerol
På högra stranden är det bara röda viner som gäller. Oftast är de i huvudsak gjorda på Merlot och sedan kompletterade med de andra ovan nämnda. Resultatet är att vinerna härifrån är mjukare och tidigare njutbara, redan efter 5–8 år.
Vingårdarna ligger runt den trevliga medeltida staden Saint Emilion med rätt stora höjdskillnader. Vid infarten ligger det ena av de två mest berömda vingårdarna Ch. Ausone, den andra är Ch. Cheval Blanc. Här bodde sannolikt den romerske skalden Ausonius som var mentor för flera kejsare och var ståthållare över Gallien på 300-talet.
Pomerol var ett helt okänt vinområde för hundra år sedan men dess viner räknas i dag till de bästa och flaggskeppet Pétrus är i samma prisklass som de kändaste slotten i Médoc. Slottets vin är till 100 procent gjort på merlot vilket visar att denna druva har otroligt mycket potential.
Det odlas vin på 10 000 ha i Saint Emilion, men bara på 750 ha i Pomerol. Undra på att priserna blir höga. Vinerna från båda dessa vinområden är delikata och ger stora doft- och smakupplevelser.