Storlek 38 kan vara liten eller stor
Då det gäller kläder är det faktiskt storleken som räknas, men i dag är märkningarna en djungel. Frågan är om över femton år av försök att uppnå gemensamma standarder kommer att ge resultat och göra livet lättare för konsumenten.
Sofia Österholm handlar höstkläder. I kassen finns ett par nyinköpta byxor med hög midja, och nu letar hon efter en lämplig topp och varm tröja.
Hon går från butik till butik och alldeles uppenbart är att storlek 36 eller S som hon vanligen behöver, inte är densamma i alla affärer.
Som den inbitna shoppare och modeintresserade person hon är har Österholm lärt sig vilken klädkedja som har dryga storlekar och vilken som har små.
På hennes späda kropp passar spanska Mango och Zara bra, men där gäller det att vara uppmärksam på att Spanien har en annan märkning än vi. H&M och Lindex känns lämpligt lagom, medan Seppäläs kläder är stora, menar hon.
– Det skulle vara jättebra om alla kedjor hade samma standardstorlekar, säger Sofia Österholm.
Och det är målet, även om det går ytterst långsamt. I över femton år har en europeisk standardiseringsgrupp jobbat med att få till stånd ett gemensamt storlekssystem, som kommer att skilja sig markant från det nuvarande. Det handlar om hur man ska ange storleken och vad det måttet berättar.
I dag kan det som är 38 hos en aktör motsvara 36 eller 40 hos en annan och S i en kedja kan vara L någon annanstans. Det har många konsumenter egna erfarenheter av och det kom också tydligt fram i en samnordisk undersökning för några år sedan.
Dessutom har olika länder olika system. En fransk eller engelsk sifferstorlek innebär något annat än en nordisk, och går man över Atlanten till USA är storleksangivelserna helt annorlunda.
Alla vet bäst
Svensken Mikael Sandström har tagit över ordförandeskapet i standardiseringsgruppen med uppgiften att äntligen få arbetet slutfört.
– Vi har satt lite mer fart , även om man kan konstatera att det inte är helt lätt att ena alla länder i Europa om hur storlekssystemet ska se ut.
Enligt honom vill alla genomföra det utifrån sitt eget perspektiv. I klartext: det egna systemet är bäst och de andra ska helst anpassa sig.
Sandström ser ändå klara fördelar med en gemensam storleksstandard.
– För konsumenterna blir det lättare att hitta rätt plagg och för butikerna att sälja varor. Hur många gånger har man själv inte gått ut ur en klädaffär tomhänt bara för att man inte orkar prova en storlek till?
Näthandeln har gett en dimension till.
Auli Pylsy på standardiseringsförbundet Tevasta representerar Finland i arbetsgruppen.
– Det har kommit respons från nät- och postorderföretag om att de får många reklamationer från kunder som menar att storleken de beställt inte har varit den de antagit.
Mycket jobb
Men alla är inte riktigt lika entusiastiska. Veli-Matti Kankaanpää är vd för textil- och modebranschens centralförbund som representerar kläd- och skoaffärer.
Han menar att en gemensam storleksmärkning visserligen vore bra, men anser att de förslag som presenterats hittills varit alltför komplicerade.
– Kunderna tvingas lära sig ett helt nytt märkningssystem och det blir en massa jobb för försäljarna.
Kankaanpää betonar att en standardiserad storleksmärkning inte innebär att alla kläder börjar passa alla kroppar. Också i fortsättningen kommer varumärkenas egna profileringar och modet att spela in.
En del tillverkare riktar in sig på en yngre målgrupp och då är kläderna vanligen snävare än hos dem som gör kläder för mognare kroppar. Den psykologiska faktorn spelar in: det finns företag som väljer att göra generösa plagg eftersom de flesta är glada om de ryms in i en mindre storlek.
Utöver det skiljer sig formerna en hel del mellan olika länder – om man generaliserar lite.
– Man kunde tänka sig att vi i Norden ser rätt lika ut men det stämmer inte. En svensk man har i snitt en mindre omkrets hela vägen än en finländsk.
Det kan vara en anledning till att många har svårt att hitta kläder som sitter riktigt bra. Bara en mycket liten andel av de kläder som säljs i Finland är planerade uttryckligen för oss.
Omöjligt är det ändå inte att få ett franskt eller italienskt plagg att passa en finländare. Det vet Leena Lahti-Taillon. Hon driver klädaffären Casac i centrala Helsingfors och importerar själv alla kläder från just de länderna.
Entusiastiskt visar hon upp sitt sortiment, men medger samtidigt att storleksmärkningen är en utmaning.
– En italiensk 44 är vår 38. Då kan kunden tänka eller säga att jag minsann inte har storlek 44. Vi vill ju alla tro att vi är storlek 36.
Det är här Lahti-Taillons servicevillighet och psykologiska öga kommer in. Finkänsligt kommer hon med rätt storlek, utan att nämna siffran. Och vanligen passar plagget.
– Inte spelar storleksmärkningen någon roll. Det viktiga är ju att plagget sitter!