En sensommarnattsdröm
Mörkret lägger sig alltid lika överraskande, som om det inte gjort det förut.
Omgivningens former flyter in i bakgrunden, in i varandra och in i våra föreställningar om vad som fanns där nyss när ljuset flirtade i reflektioner från varje tänkbar punkt och värmen omslöt oss som villkorslös kärlek.
Nu blir punkterna färre, de drar ihop sig till små klungor där de trycker sig mot varandra för att kunna motstå de andra, de som gått över till mellanrummet, det gemensamma. Fullt av dofter, ljud, mjuk hud och hårda ben.
Päls, vingar, rötter, bark.
Fladdermus, räv, skalbagge.
Och vi som måste kunna se,
måste förändra, barka av och skala fram
beståndsdelarna av vilka vi fogar samman världen igen.
Forneldarnas natt firas i kväll.